Mitt sista brev till dig

Publicerat   2014-07-09 18:18:00,  Emma Lite På Djupet
Sitter här, i ett överhettat rum och tänker på dagen för 16 år sen när du slets ur våra händer. Visst var det väldigt varmt då också?
Vet inte hur jag ska kunna formulera ihop en text, detta brev, till dig då det är både jobbigt och befriande på något vis.

I 16 år har jag mått så fruktansvärt dåligt av många olika anledningar. Dåliga relationer, ensamhet, skulder, sjukdomar, men framförallt förlusten av dig
Detta året har jag känt att jag äntligen har kunnat släppa taget om det förflutna, verkligen känna att jag har lärt mig av mina misstag, lärt mig av relationer, ensamheten, skulder och lärt mig acceptera mina sjukdomar. Jag har blivit som en annan människa. På riktigt

Men nu känner jag att det är dags att släppa taget om dig också, för att jag ska kunna gå vidare till fullo.
Jag kommer alltid sakna dig och älska dig, men det är dags för mig att leva mitt liv nu och inte ligga i pöl på golvet av tårar då jag mått så dåligt att jag inte vetat vart jag skulle ta vägen med mig själv.
Jag kommer förhoppningsvis inom snar framtid att täcka över min minnestatuering till dig, då jag inte längre vill bli sedd och ihåg kommen som "Lillasystern till hon som dog", jag vill vara Hanna.
Jag kommer göra en ny minnestatuering, en väldigt speciell som bara vi i familjen vet vad det är. Jag vill inte behöva förklara hela historien om min tatuering och jag vill kunna kolla på den nya tatueringen med nya ögon och vara glad över det minnet den kommer symbolisera.

Jag kommer alltid minnas hur ditt hår blåste med i vinden, hur vacker du alltid var, speciellt när du log och skrattade. Jag kommer alltid minnas hur fin och underbar du var som person.
Jag kommer alltid minnas hur vi syskongnabbades, och att vi var dom första till att trösta varandra.
Jag kommer alltid minnas allt.
Men jag har i för många år funderat på hur livet skulle varit om du fortfarande levde och varit ledsen över att det inte är så. Men det börjar bli dags att släppa det. Jag måste och har med små steg lärt mig leva utan dig nu, och det enda jag kommer tänka på nu är om du skulle vara stolt över mig och eftersträva det.

Jag vill upptäcka världen, Emma. Jag vill vara lycklig. Jag har i för många år känt mig mer död än levanade och tyckt att hela universum har varit så jävla orättvis. Och ja, universum, livet, är orättvist och vissa måste jobba hårdare än andra. Och jag ska jobba hårt för oss båda nu och inte bara glida genom livet i en dimma. 
Jag ska leva nu.

Detta är inte ett Farväl, detta är ett Syns Sen, för jag vet att det är vad du skulle vilja.

Älskar dig, Emma.
Syns Sen! ♥





Gravity

Publicerat   2014-06-15 18:37:38,  Film, Serie & Musik
Såg denna filmen för någon vecka sen, och jag måste säga att detta är nog en av dom finaste gjorda filmerna jag sett. Handlingen var riktigt bra också, och jag kan bara säga att om detta hade hänt mig hade jag haft så mycket panik att jag inte kunnat tänka klart. Fick panik av att bara se filmen, haha!
 
 




That Awkward Moment

Publicerat   2014-05-25 20:29:00,  Film, Serie & Musik
På min och Emelies tjejkväll tittade vi på That Awkward Moment och då tänkte jag att denna filmen var ju som skapt för just tjejkväll.

Jag tycker att det var en väldigt bra film, med bra blandning på komedi och romantik. Och att det var lite fina pojkar att kolla på gjorde ju inte saken sämre :).
 
 




Inte något jag behövde just nu.

Publicerat   2014-05-25 17:29:00,  Min Sjukdom Vardagligt
I fredags morse körde jag mamma och pappa till flygplatsen. Dom ska vara i Turkiet i två veckor, en resa med min moster och hennes man. Dom ska vara på samma hotel som jag och mamma besökte förra sommaren, som mamma och pappa besökte i maj förra året.

När jag vaknade på morgonen hade jag ondare i magen än vad jag haft dom senaste veckorna. Satte i en hormonspiral för snart tre veckor sen. Var ju tvungen att fixa preventivmedel pga acnemedicinen, men också pga att jag har hemsk mensvärk. Har haft spiral innan och det funkade fin fint, förutom att jag fick mycket cystor. 
Men denna gången har det känts annorlunda. Jag har haft mycket ont bland annat, och i fredags hade jag ondare än innan. Mamma sa till mig att jag var tvungen att ringa Gyn och höra om det verkligen ska vara så. 
Ringde så fort jag kom hem, men då var telefontiderna redan slut. Ringde 1177 och dom sa att jag var tvungen att åka till Gynakuten i Karlskrona. Fick panik då jag inte visste riktigt hur tusan jag skulle orka köra dit, vad skulle jag göra med hundarna, och framför allt, jag ville inte gå igenom detta själv. 
Ringde min syster och grät av smärta. Hon ordnade så hennes dotter Emelie kunde följa med mig och det kändes som en stor lättnad. 

Bestämde mig för att köra dit, även om jag hade extremt ont. Emelie och jag pratade hela vägen dit och det gjorde det lite lättare då jag inte tänkte alltför mycket på att det gjorde ont. Väl på akuten fick vi vänta i omgångar. Först kom jag in för att ge information om vad jag gjorde där, sen vänta igen innan jag fick komma in och lämna blodprov och när jag lämnar blodprov står Emelie i ett hörn med ryggen imot. När det var klart och vi går ut därifrån har Emelie redan gått i förväg och när jag rundar dörren ser jag Emelie som faller ihop på golvet, typ 5 % ifrån att svimma. Hon klarar tydligen inte av blod och jag i mitt tillstånd börjar fnittra. Jag och den manliga sjuksköterskan går fram till Emelie där hon sitter på golvet helt likblek och svettig, sjuksköterskan hjälper henne upp på en stol som stod lägligt bredvid henne. Han hämtar vatten och fuktiga papper till Emelie och hon börjar också skratta, generad över att hon trillat ihop. Hon piggnar till ganska kvickt och vi kunde gå ut i väntrummet och vänta igen. 
Fick vänta i mer än en timme och då kallar dom på mig igen då gynläkaren var redo att ta imot mig. 
Väl under undersökningen kunde läkaren konstatera att jag fått inflammation i livmodern plus en 3 cm stor cysta i ena äggstocken. Fick 2 olika antibiotiker och vila ordinerat och skulle smärtan inte försvunnit om några dagar måste jag kontakta gyn igen och kolla så inflammationen inte spridit sig till tex äggledarna.

Efter sjukhuset åkte jag och Emelie till Max och åt då vi båda efter timmar och elände var ordentligt hungriga. 
Väl där tittade vi i instuktionsboken i bilen då den där varningslampan som ser ut som en motor börjat lysa. Fel i avgasreningsystemet. Ugh, behöver vi fler problem?

Vi kom hem oskadda i alla fall, fixade lite gott för filmkväll och hämta Emelies hund Millie, samt mötte en snubbe som bor i närheten av mig som pratade med oss som om han kände oss, haha. 

Har fortfarande lika ont i magen, och det känns inte okej alls. Så typiskt att detta ska hända när jag ska vara hemma själv i två veckor med tre hundar.




Fresh Start

Publicerat   2014-05-22 12:34:00,  Vardagligt
Då var flytten gjord. Eller ja, vi flyttade ju för typ en månad sen, men jag har inte orkat skriva något. Har ju fortfarande varit mycket kvar att göra, packa upp osv och att vänja sig vid att bo inne i stan igen. Har knappt hunnit göra nånting. Har över 1000 blogginlägg att läsa, över 30 serieravsnitt att kolla på. Inga livsavgörande missar, men ja, jag har varit väldigt trött.

Vi trivs bra ändå. Jag och mamma i alla fall. Pappa har lite svårt att vänja sig vid omställningar, men jag tror han tycker det är lite kul ändå. Hundarna trivs också. Ludde är van vid stan då han bott i stan ungefär lika länge som jag har då han bodde med mig innan, Flisa har blivit rumsren och gör bara sina behov ute nu och Milton tycker det är jätte kul att skutta omkring ute och stoppar allt i munnen, vilket är mindre kul för mig.

Nu längtar jag dock ännu mer tills jag flyttar till eget, vilket förhoppningsvis inte är så länge till. 
Har blivit beviljad förlängd aktivitetsersättning till och med augusti 2015, och det känns hur bra som helst. Har tänkt börja plugga höst-terminen 2015 så känns skönt att dom räknade med sommarmånaderna i ersättningen så jag slipper ha panik över den perioden innan plugget drar igång.
Har köpt hem lite tyger jag ska sy kuddfodral av. Har tänkt göra en egen matta, ska göra en ljusstake och soffbord osv. Massor av saker att göra som jag tänkt göra nu i sommar när jag ändå inte kan vara ute pga acnemedicinen jag äter. Men får se om jag inte väntar tills jag flyttat, då det inte finns någon plats att förvara mina saker längre.
Får se hur det blir! 




BooTea

Publicerat   2014-04-27 14:57:00,  Foto - Mobilbilder Hälsa & Träning
Har provat BooTea, en detoxtea som ska hjälpa till med viktminskning och ja, detoxa kroppen, tror det är pga att natt tea´t har en laxerande effekt.

Jag tyckte att tea´t inte smakade så himla äckligt, men det är ju inget tea man direkt njuter av att dricka. 
Jag tyckte väl det kändes som det var lite detoxande, men ärligt talat märkte jag inte så jätte stor effekt av det. Jag gick inte ner något drastiskt, inte mer än vad jag gör nu av att äta 5:2. Kan ha att göra med att jag inte rör mig så mycket, så jag tror jag ska prova det igen till hösten då jag ska börjar träna lite när vi kommit till stan, men kanske ta det som är för 28 dagar och inte 14 dagar.
 
Finns att köpa på BooTea och kostar ca 250 kr för 14 dagars cleansen inklusive frakt, och det tog ca 1 vecka för mig att få varan.
 
 




On The Move

Publicerat   2014-04-25 14:46:09,  Foto - Mobilbilder Vardagligt
Nu var det ett tag sen igen jag skrev, lite mer än en månad, men det finns en rimlig förklaring för detta.
Jag har varken orkat eller haft tid, för det är som så att vi flyttar nästa vecka.
Japp, mamma och pappa har sålt huset, och inte till vem som helst, utan till min bror och hans sambo och vårt flyttlass går till en lägenhet inne i stan nästa vecka. 
Vi får nog nycklarna redan på måndag, då vi ska på slutbesiktningen av lägenheten då. 

Så ja, det har varit mycket att göra. Inte ens 2 månader har gått sen mamma och pappa erbjöd Jesper och Hanna att köpa huset, jag fick jaga hyresvärdar som tusen tills vi (eller rättare sagt mamma och pappa) fick denna lägenheten som vi ska flytta till. Det har packats, sorterats, slängts, målats, och en jäkla massa värk i kroppen på världigt kort tid så är ganska så slut ärligt talat. 

Men det är ändå ganska kul att gå igenom alla gamla saker som man hade glömt bort. Hittade en bok jag och min barndomsvän hade skrivit låttexter i och jag har skrattat så tårarna sprutade. Det gjorde nog min barndomsvän också när hon fick se bilderna jag tog på boken och skickade till henne på facebook. 
Har också hittat en del gamla berättelser som jag och min bror skrivit som barn, teckningar jag ritat som säkert har uppskattats massor av de som fick teckningarna, haha.
Hittade även papprena från när Jamie skulle komma som utbytesstudent från Kanada till oss när jag var liten. Han var som en storebror till mig, och jag har några små minnen av när jag red på hans axlar ner för trappan och när jag var med han och hans kompisar. Undra hur jag förstod vad han sa..hm. Mamma och pappa säger att han ville ha med mig överallt och att vi hade jätte kul ihop även om jag var ca 2år. Ska se om Facebook kan hjälpa mig att hitta honom. Hade varit kul att se om han kommer ihåg mig och hur han lever nu.
Jag har även målat som attan, möbler och annan inredning, både sånt som jag ska ha i min lägenhet sen och sånt som mamma och pappa ska ha i lägenheten. 

Känns ganska så konstigt detta, men ändå skönt. Skönt att jag sen kommer ha mamma och pappa nära när jag flyttar till eget om jag skulle behöva akut hjälp eller så, och skönt att lämna detta stället på sätt och vis bakom sig.
Jag har aldrig riktigt känt mig som hemma här, och det beror nog på att vi flyttade hit här i panikläge efter Emma hade dött, plus att jag inte nu i vuxen ålder själv skulle välja att bo i en 60´tals tegelvilla. 
Dessutom så är det lite att göra med huset, som det är med alla hus, och mamma och pappa orkar inte riktigt med det längre. Pappa är ungefär lika skruttig i kroppen som jag och mamma vill varva ner nu och jag tror dom kommer få det bra på Drottninggatan :).

 






Roller Coaster

Publicerat   2014-03-16 17:17:38,  Film, Serie & Musik Lite På Djupet Vardagligt
Hade kalas med familjen igår och det var mycket trevligt, även om min rygg-axlar-nacke höll på att ta död på mig!
Fick fin fina saker, duschtvål och bodylotion i doft av persika/päron, nagellack, en liten godisbukett för ett rådhusbröllop (?, haha), fin fint armband med döskallar (som såg ut som aliendöskallar), brödrost, vispskålar, salladsslunga, durkslag och lite andra små bra saker till hemmet. 

Vi åt god mat, pastasallad med grillade drumsticks. Efterrätt Marängsviss, mums! Varit sugen på det så länge, åt det senast när jag kanske var 5 år. 
Linn och Meja gjorde sig ännu sötare än vanligt och vandrade ut i trädgården och plockade fina små vårblommor till mig som dom sen gav mig med stora kramar! ♥

Så nu har jag firat in mitt 27 år med ett kalas. Har ju inte haft kalas dom senaste 2 åren jag har fyllt år, så det var ju trevligt att ha det, att O R K A ha det.

En sak som slog mig idag, är hur mycket livet går som en Bergodal bana. Man får hela tiden ducka, titta åt både höger och vänster, och saker och ting kanske inte bli som man tror. Ena stunden går det upp upp upp, sen ner i racerfart. Men det är väl så hela tiden och det är kanske nu jag inser att det inte går att göra något åt det. Bara gilla läget och ta saker som det kommer, för rätt som det är så går det upp upp upp igen. 

Pratade med en kär person härrom dagen och hon sa något i stil med "Vi som är sjuka kanske är dom lyckligt lottade ändå, för vi ser glaset halv fullt och ser dom små guldkornen i vardagen och klagar inte på lilla minsta som vad det är för väder, lite förkyldningar osv" och jag kan inget annat än att hålla med. 
Jag har sagt det innan, och säger det igen. Det är något speciellt med 2014 och detta kommer bli mitt kanonår. Jag har insett att jag inte är mina sjukdomar och dom ska inte få stoppa mig, jag kanske inte kan övervinna dom, men jag tänker då fan inte låta dom övervinna mig! :)





Happy Birthday

Publicerat   2014-03-06 18:18:58,  Lite På Djupet Vardagligt
Konstig, nu är jag 27 år. Det ser så gammalt ut i skrift, det låter så gammalt och jag hade förväntat mig mer av mitt liv vid 27 års ålder. Men nu känner jag mer, äsch. 27 år är väl inget. Beror väl helt på vad man gör med det och hur man beter sig. Nu för tiden är ju faktiskt inte 27 år så gammalt, man räknas fortfarande som ung och har hela livet framför sig. 
Visst, hade jag (som jag trodde när jag var barn/tonåring) bott i villa, varit gift med kanske 2-3 barn och hela det där svensson-livet, då hade jag kanske känt mig som 27 år låter. Men nu är ju inte mitt liv så och jag själv känner att jag förlorat många år pga dåliga relationer och mina sjukdomar, så vi säger istället att jag är 24 år, haha!

Jag har flera gånger under månadens gång blivit påmind om att den 5 mars fyller jag år. Mitt minne alltså!
I tisdags kväll när mamma skulle gå och lägga sig frågade hon mig om jag ville bli väckt på morgonen innan hon stack till jobbet. Jag fattade inte varför hon skulle väcka mig och då fick hon påminna mig igen "Hanna, du fyller ju år imorgon". Men jag ville inte bli väckt, haha.
På kvällen fick jag bestämma vad vi skulle äta och det fick bli lite Kina-mat, Nasi Goren. Hur gott! Sen fick jag lite presenter också.
  • Ett par Urbanears Plattan med mic, i färgen Indigo (skitsnygga och bra!)
  • En stor smideslampa som jag dreglade över när vi var på Eko sist.
  • Ett stekjärn i medium storlek, ska köpa stort och litet sen med.
  • En smörgåsgrill.
Fick det jag önskade mig, bra saker till flytten och lite (hörlurarna) till bara mig själv. Fler saker att kryssa av på listan!

Ska ha kalas den 15 mars med resten av familjen och det ska för en gång skull bli kul. Har ju inte haft kalas på några år då jag inte alls känt för det, men detta året är annorlunda av många anledningar. 
Och detta året kommer bli en stor förändring, inte bara för mig utan i stort sett hela familjen. Berättar mer när det är tillfälle för det, men jag ser mycket fram i mot det och känner redan att 2014 kommer bli det bästa året.




Five Two

Publicerat   2014-03-06 14:10:28,  Hälsa & Träning
Skulle egentligen skrivit detta inlägget i tisdags då det då var exakt en månad sen jag började med 5:2, men jag orkade inte.

När jag började med 5:2 tyckte jag att allt verkade så himla knepigt. Räkna kalorier, vad innehåller vad, vad är gott till vad osv. Det var väldigt jobbigt. Så dom 2 första veckorna var väldigt svåra. Jag hade ingen aning om vad jag stoppade i mig, letade recept på nätet vilket resulterade i dyra varor för att få ihop en enda middag. Det höll inte. Dessutom hade jag inte slutat dricka cola, och kunde till och med slinka in med en cola fastedagen.

Så jag, mamma och pappa for iväg till Rusta och köpte oss en digital köksvåg och en digital personvåg. När vi kom hem vägde jag mig, och då stod vågen på 71 kg, vilket ju kan vara ganska mycket då jag är 164 cm lång och mitt BMI låg på 26,4 vilket är strax över gränsen för övervikt. Så dom 2 första veckorna med fasta hade inte haft någon effekt alls.
Men det var inte bara vågar vi köpte. Vi åkte även inom Eko för lite annat smått och gott, och där köpte vi en Pepsi Max för att se om jag kan dricka det istället för cola. Jag köpte även ett gäng Celcius som jag verkligen vill tipsa om. Alla smakerna är extremt goda, dryckerna är vitamindrycker och innehåller krom som minskar sötsug, innehåller inget socker och det är ingen energidryck, så innehåller inga av dom farliga ämnena heller. Dom har verkligen hjälpt mot mitt sötsug och jag har inte druckit en enda cola sen dess. Och Pepsi Max funkar med bra nu, tyckte eftersmaken var konstig i början, men den känner jag inte av längre.

Så hur gör jag nu då med mina fastedagar? 
Jag börjar dagen, i stort sett alla fastedagar, med två knäckebröd och mager skinka. Har ätit mineralknäcke som har 50 kcal per skiva, och nu äter jag surdegsknäcke som innehåller ca 37 kcal per skiva. Skinkan innehåller ca 90 kcal per 100 gram, så frukosten blir mellan ca 110 - 120 kcal. 
Till middag har jag gjort omelette med spenat och tomat. Kommer inte ihåg hur mycket det innehåller kalorimässigt, men det är inte jätte mycket. Annars tar jag en Varma Koppen med Fin Krisp och mager skinka. Idag tänkte jag ta stekt ägg med kalkonbacon och grön sparris. Så man behöver inte göra det så himla komplicerat som jag gjorde i början.
Finns också olika smoothies man kan göra, men sånt har jag inte orkat ge mig in på ännu, haha.
 
Jag räknade även ut att jag inte ska äta 500 kcal fastedagarna om jag vill gå ner i vikt, utan jag ska äta 25 % av kalorimängden jag ska äta vanliga dagar, vilket blev max 420 kcal. Men jag ligger nästan alltid strax över 300 kcal. 

I tisdags kollade jag igenom mina mått och vägde mig, gjorde en såndär 1 månadskoll och skriver ner mina framsteg.
Vågen stod på 67 kg, midjemåttet har minskat med 8 cm och ett par cm runt om resten av kroppen. Jag blev överlycklig! Tycker det är så häftigt då jag knappt rör på mig och ändå är det ett ganska drastiskt framsteg på 2 veckor (räknar 2 veckor då jag fuskade dom 2 första veckorna och det inte var någon förändring från dag ett).

Så jag kan tipsa om att köpa en digital köksvåg, så man kan väga lilla minsta sak. Skriv ner i matdagbok, det gör jag fastedagarna. Kolla kalorimängden i innehållsförtäckningen på varans paket, annars kolla på Livsmedelsverket. Räkna ut hur mycket du ska få i dig dom vanliga dagarna, sen är det 25 % av det du ska äta max fastedagarna. Problem med läskdrickande eller annat sötsug? Celcius! Ge också lightdryckerna en chans, man vänjer sig. Tror inte jag kan dricka vanlig läsk nu faktiskt, tror det kommer smaka lite konstigt som light gjorde i början.
Och framförallt, gör det inte så komplicerat :).




The Heat

Publicerat   2014-02-28 16:17:00,  Film, Serie & Musik
Haha, ja.. Ibland behöver man lite smått IQ befriade filmer för att pigga upp humöret. Denna var enligt mitt tycke väldigt rolig och jag kan inget annat än att älska Sandra Bullock och Melissa McCarthy. Tyckte dom gjorde ett riktigt bra jobb, som vanligt och ja.. Jag vet inte vad jag ska säga mer. Denna filmen är väl helt klart sevärd och vissa stunder skrattade jag så jag fick ont i magen!

 




Engelsfors Trilogin

Publicerat   2014-02-28 13:39:00,  Film, Serie & Musik Foto - Övrigt
Började läsa Cirkeln och Eld när jag och mamma var i Turkiet i somras. Hade haft boken Cirkeln i mer än 1 år, men under det året orkade eller kunde jag knappt läsa en normal mening, så boken fick stå och damma i hyllan. Men när jag och mamma var i Turkiet hade ju saker och ting blivit lite bättre, och jag tokslukade böckerna som om det inte fanns någon morgondag. Men sen kom vi hem, och livet blev en karusell jag inte orkade med och den sista boken Nyckeln fick vänta. 
När jag och mamma skulle åka till Egypten fick jag boken Nyckeln i sen julklapp och dagarna vid poolen spenderades med boken i knät och jag läste 812 sidor på 5 dagar. Hujedamej! 

Dessa böckerna är väl egentligen för tonåringar, men var inte Twilight-sagan det också?
Handlar om övernaturliga saker som sker i den lilla svenska staden Engelsfors, och som dom flesta kanske vet är jag ju en total sucker för övernaturliga historier! Och att man får vardagliga problem och händelser i samma saga är bara positivt det med.
Riktigt bra böcker, enligt mig!
Abba-Benny med sin son ska dessutom göra film på trilogin. Det ser jag fram i mot!
 
 
 
 




Kalender

Publicerat   2014-02-27 13:16:00,  Foto - Övrigt Vardagligt
Visst kan kalendern i mobilen vara hur praktisk som helst, men jag kan inte riktigt lita på min. Har även köpt en annan kalender-app, men den är lika opålitlig den. Raderar händelser som ska ske och raderar händelser som varit. Visst kanske mobilen raderar gamla händelser för att släppa utrymme, men jag gillar och behöver kolla tillbaka på händelser så jag håller koll på när, var och vad jag gjort. Tex läkarbesök.

Sen är det ju något speciellt med att sätta pennan mot pappret. Dessutom har jag kommit på hur praktiskt det är för mig att ha en riktig kalender. Kom på att lägga tex kallelser till läkaren i kalendern den veckan jag ska dit, så jag inte glömmer varken besöket eller kallelsen. Hur bra! 
Så när jag såg denna fina kalendern på min jakt efter just en kalender kunde jag inte låta bli. 

 




The Hunger Games: Catching Fire

Publicerat   2014-02-26 16:17:00,  Film, Serie & Musik
Jag gillade den första filmen, och jag gillade denna. Väldigt mycket faktiskt. Även om den var ganska förvirrande vid vissa tillfällen. Men nu när jag sett färdigt hela filmen så förstår jag lilla minsta sak dom sa, lilla minsta sak dom gjorde som jag tyckte var lite konstigt. Det hänger ihop nu, och jag förstår. 
Mycket bra film, mycket bra skådespeleri. Längtar tills nästa film!

Och att låtarna i eftertexten är så grymt bra är inte så illa det heller.





En befrielse, detta prövande år.

Publicerat   2014-02-26 12:50:55,  Foto - Mobilbilder Foto - Självporträtt Vardagligt
Betalade precis av den sista kreditskulden, en kreditskuld från salongen och den enda kreditskulden jag hade kvar. Det känns så otroligt skönt och en stor tyngd har lyft från mina axlar. På riktigt!
Nu kan jag börja spara en massa pengar och att redan ha kunnat skicka över en summa till sparkontot känns så.. vuxet på något vis. Och går allt som jag vill och planerat har jag eget boende i höst. Hur bra som helst. Bara jag och Mille Milton! ♥

Mamma sa igår "Detta blir ett prövande år för dig", och det kan man väl säga. Jag fyller ju tydligen år nästa vecka, och mamma undrade vad jag önskar mig i present. Berättade att jag ville fixa till håret, både klipp och färg, och mamma som är så smart som hon är påminde mig om att det kanske inte är det smartaste nu när jag äter Isotretinoin (Roaccutan). Har ju redan börjat tappa en massa hår, och att slänga i färg och blekning i skallen kan vara förödande, nu när jag lyckats få håret långt. Ibland (typ alltid) är det bra att bolla idéer med mamma, särskilt med min hjärna som gärna tänker lite trögare ibland och gömmer undan viktigt information för mig, haha.
Så vad mamma menade med prövande år är att stå ut med en katastrofal hy, en hårfärg jag inte trivs med och inte får göra något åt förens jag ätit färdigt Isotretinoinen, 5:2 dieten (som jag börjat märka effekt av, skriver mer om det i ett annat inlägg), och att spara pengar. 
 
Jag undrar hur jag kommer se ut slutet av detta året, och hur jag kommer leva. Ska bli så spännande!
 
 
 




About Time

Publicerat   2014-02-08 22:51:23,  Film, Serie & Musik
Självklart är jag ju tvungen att tipsa denna fantastiska film, About Time!

Först tänkte jag att detta var en väldigt gullig och rolig film, helt i min smak. Men som vanligt får filmer, böcker, serier, musik, mig att tänka till. Vad är budskapet? 
För mig är budskapet i denna filmen att ta vara på var dag. Lev som om den vore din sista, eller i alla fall som om den ska bli den bästa dagen i ditt liv. Ta vara på var ögonblick, man får aldrig tillbaka dom igen.





Home Alone

Publicerat   2014-02-08 18:36:00,  Foto - Mobilbilder Hår, Hud & Naglar Min Sjukdom Vardagligt
Nej, inte riktigt. Pappa är hemma, men mamma har åkt på "tjej-middag". Tycker faktiskt att det är trevligt att mamma hittar på lite saker utanför hemmet, då vi annars är ganska så bra på att bara sitta hemma och inte göra någonting. Jag själv ska snart fixa lite gurka med vitlöksdipp, tända några ljus och kolla på film. Det är kvalitetstid med sig själv det, haha.

Men.

Jag hade faktiskt tänkt skriva en liten På-Senaste-Tiden-Uppdatering, då jag har varit så fasligt dålig på att uppdatera bloggen även fast det har hänt lite saker. Måste bättra mig!

Mille Milton kastrerades veckan efter jag och mamma kom hem från Egypten. Veterinärerna tyckte dock inte att att ta bort kulorna räckte, så dom tog bort några mjölktänder också. Han har problem med sina tänder, antagligen på grund av överbettet, så vuxentänderna från tränga sig fram och mjölktänderna sitter kvar så det blir som en dubbla tandrad. Har varit inne och kollat det innan, och har själv fått vicka bort några mjölktänder. Han ska nog opereras när han blivit 1 år och ta bort en av hörntänderna i underkäken, då han även har snett bett och den ena hörntanden trycker upp i gomen. 
Mille skötte sig dock kanon! Han var lite groggi en stund efter vi kommit hem och han dreglade något enormt, men så fort kragen åkte av sprang han omkring som ingenting hade hänt. Han rörde dessutom inte stygnen och han läkte på 2-3 dagar. Aldrig varit med om något liknande! Min duktiga lilla bebis :).

Jag är mitt inne i att söka förlängd aktivitetsersättning. Alltid nervöst sånt här, särskillt när man inte riktigt känner sig så trygg med sjukvården. Fick ett läkarutlåtande skrivet från Smärtrehab när jag blir utskriven därifrån, men det var det lustigaste läkarutlåtande jag läst. Okej, har varit med om värre. Men det stod bara saker upprepat i varenda ruta. 
Jag har dessutom listat mig hos en annan läkare nu som är inne i stan och som har en sjukgymnast. Tyckte det kunde vara bra då jag förhoppningsvis detta året ska flytta in till stan. Ska ringa dom på måndag och boka tid så jag kommer igång där så fort som möjligt, då jag i vanliga fall går till läkaren var 6 vecka och så dom vet vem jag är.

Jag började med 5:2 denna veckan. Måste säga att jag trodde det skulle vara jobbigare att halvfasta. Det som har varit jobbigt är att jag fått tvärsluta med att dricka cola, inte småäta snacks och att räkna kalorier. Har ingen digital köksvåg så har liksom fått gissa mig fram. Men annars har det gått bra och jag har märkt att jag mår bättre på morgonen och är hungrig. Äter annars bara frukost på helgerna, så det är ju positivt. Mamma har även hjälpt till mycket och medvetet lagat kalorisnålare mat, även fast hon och pappa kanske inte behöver det. 
Drack även en Celcius Apelsin härromkvällen en fastedag och den var riktigt god. Ska köpa fler, synd att dom är lite dyra bara.

Jag började även med en ny medicin denna veckan. Isotretinoin heter den, men även kallas Roaccutan. 
En medicin som nu i 5-6 månader kommer får mig att se ut som en variant av Shrek, jag får inte dricka alkohol och heller inte bli gravid. Men efter kuren kommer jag bli som en helt ny människa och det är något jag ser fram imot! 
Det är alltså en medicin som acne. Var på Hudkliniken förra veckan igen, och då konstaterades det att jag skulle börja med denna medicinen, så att jag en gång för alla kommer bli av med mina problem. Har ju provat olika krämer/geler och antibiotikor, men inget har hjälpt. Fick åka och ta olika blodprover och gravidtest, skriva på kontrakt att jag är medveten om dom hemska fosterskadorna som kan ske om man blir gravid under kuren och även att jag måste skaffa mig ett preventivmedel. Mamma skrattade när jag berättade det, och det gjorde jag med. Jag lever ju som en nunna, och kommer jag se ut som en variant av Shrek kommer jag nog ännu mindre vilja visa mig ute bland folk. Men jag är också rädd att dom kommer sluta ge mig medicinen om jag inte fixar något preventivmedel då jag är i så kallad barnafödande ålder, så är väl bäst att ta tag i det där i alla fall. Allt är ju så dyrt bara, puh.

Ja, men det var väl det hela ungefär. 
Har inte blivit klar med bloggdesignen ännu på fotobloggen. Har inte orkat ta tag i det riktigt ännu. Och sen känns det nästan lönlöst då både kameran och datorn har börjat leva sina egna liv och jag vet inte hur länge till dom håller. Jaja, jag får lösa det där någongång!

 






Egypten Januari 2014

Publicerat   2014-02-05 16:15:39,  Foto - Resa På Resande Fot
Kanske är dags att skriva det här inlägget snart, även om jag sitter här halvt sovande.
Har varit väldigt trött sen vi kom hem, och att vara iväg i 1 vecka och 1 dag visade att jag kanske borde rensa lite i mitt liv. Har fått kolla igen över 50 missade serieavsnitt, samtidigt som det dagligen har kommit nya avsnitt. Jag har över 1000 blogginlägg att läsa, som jag varken har hunnit eller orkat kolla igenom ännu. Hur ska jag kunna skaffa mig ett liv, haha?

Min och mammas resa var hur bra som helst. Tror det är den bästa resan hon och jag har tagit tillsammans!
Vi har skrattat, njutit och bara tagit det så lugnt som vi kunnat.

Jag har så länge jag kan minnas haft en synsk förmåga, och under denna resan kan man väl kanske säga att den har utvecklats en del. När jag och mamma har skojat om saker och ting så har dom hänt, men det hände även saker utan att vi skojade om det.
Som tex:
  • Vi åkte tåg från Bromölla till Kastrup för att bo på Hilton Hotel en natt, då flyget gick tidigt på morgonen. När vi satt på tåget skojade jag med mamma om att det kanske skulle hoppa på något rånar gäng i Malmö, att jag har hört talas om det. Vad händer? Jo, en tjuv på tåget i Malmö. När vi närmade oss första stoppet i Malmö kom en kille småspringande i vår vagn och satte sig snabbt som tusan på stolen snett framför mig. Jag tyckte han betedde sig märkligt och då kom kvinnan som vi tidigare fick skicka bort från våra reserverade platsen springande med en man och tog tag i killen och skrek "Du snodde min väska!". Tågvärdarna kom till vagnen, ringde vakterna på stationen och tåget låstes så att tjuven inte kom någonstans. När vakterna kom in på tåget haffade dom killen direkt och när dom skulle gå drämde den ena vakten killen rätt in i glasdörren precis bredvid mig och killen utbrister "Öj, vänta mannan!" så salivet sprutade. Händelserikt, och nervöst läge. Men spännanande!

  •  När vi på morgonen skulle checka in på flygplatsen sprang mamma iväg för att fixa självincheckningen som dom tydligen har börjat med nu. När jag står där själv med väskorna så pang, bom känns det som jag ska svimma. Kallsvettades i hela kroppen och världen snurrade. Fick kämpa för att hålla mig själv i liv, och när mamma kommer tillbaka får hon såklart panik. Hur ska detta gå med två tunga resväskor, en svimmande jag och ingen rollator. Vi ställde oss i kön till incheckningen och jag kämpade som bara den, medans mamma kämpade med att sätta på incheckingslapparna på resväskan jag rullade med mig samtidigt som jag stapplade mig fram i kön. Mamma hängde över sin väska och ropade att jag skulle stanna men jag hörde ingenting, haha. Måste sett roligt ut! När vi väl checkat in väskorna köpte mamma dricka till mig och jag blev lite bättre. Blodsockerfall i kombination med lågt blodtryck är ingen höjdare.

  • När vi åkte bussen till hotellet stannade bussen vid några andra hotell och släppte av gäster. Jag och mamma skulle av mig sista hotellet och jag frågade mamma "Hur vet dom vilka väskor som ska av var, det är ju ingen lappar på dom?". Mamma svarade "Det vet dom nog, dom satte nog in väskorna i bussen efter vilka hotell dom ska av på", så skojade jag "Tänk om våra väskor skulle rullas av här då, då får du vara He-Man" och just när jag säger det ser jag att våra rosa väskor rullas ut, på fel hotell. Mamma fick agera kvinnlig He-Man!
     
  • På hotellet. När vi åt lunch en dag vid buffén kom det en servitör och frågade vad vi ville ha att dricka. Mamma som brukar ta bådas beställning säger "One cola, and one red wine". Killen vänder sig till mig och frågar vad jag vill ha och mamma säger "She´s the same" och när han går börjar jag skratta och skojar "Han kommer säkert med rödvin och cola till oss båda nu". Och det gjorde han, varenda dag! Haha!

  • Vi hade vårt rum och ballkong mot grannhotellet och en eftermiddag när vi satt där efter en dag vid poolen frågade jag mamma "Om vi hade legat där ute, hade vi fått dricka då med dom banden vi har eller hade vi fått betala för det?". Mamma svarar "Vi hade nog fått ta roomservice då" och jag börjar skratta och säger att jag menar om vi legat vid grannhotellets pool. Sen skojar jag och säger "Det hade ju varit jäkligt bra service om dom kommit och serverat dricka till oss här på ballkongen" och precis när jag säger detta dycker det upp en servitör och frågar vad vi vill dricka och mamma uppfattar det som att han frågar vad vi dricker och säger Cola. Efter en liten stund kommer killen med två color till oss och jag skrattade så jag fick ont i magen!

  • På varje resa spökar det, vet inte om det är Emma eller Wilma som leker med oss. Kanske är dom båda? Denna resan var det inte utan lite spökerier. Vi hade köpt parfymer på flyget och en dag när mamma skulle ta sin hade min parfymkork hamnat på hennes parfymflaska. En dag trillade min handväska ner i golvet med en smäll fast den låg säkert på en stol. 

  • En dag vid poolen flög mammas bikinitopp av, hon hann rädda sig i alla fall innan brösten syntes för allmänheten. Kanske det var lite spökpåhitt det med? 

  • En annan dag vid poolen såg jag i ögonvrån en kvinna som kom vinglandes. Mamma reagerade inte för ens kvinnan började prata med världens kraxigaste röst. Hon var så full! Satte sig vid poolkanten med kläder och skor på, hennes väska höll på att trilla i vattnet och hon själv höll på att drälla ner flera gånger. I tre dagar såg vi henne så full. Hur roligt kan det vara? Undra hur mycket hon minns från sin semester.

  • Varje eftermiddag kom den en man som bytte badhanddukarna vi haft vid poolen. En eftermiddag när jag och mamma duschat frågar jag henne om han kommit och bytt handdukarna ännu och mamma svarar "Nej, inte än men han kommer nog när som helst". Hon hann knappt avsluta meningen för ens det knackade på dörren och mannen ville byta våra badhanddukar.

  • Varje kväll innan middagen gick jag och mamma till baren. När mamma skulle säga vad jag skulle ha sa hon Wine-SpRRRIITT istället för wine-spritzer vilket jag och dom i baren tyckte var lite roligt.

  • Det var en kille som jobbade som servitör på ena restaurangen på hotellet som pratade som tusan med oss varje gång vi var på den restaurangen. Han ville att vi skulle komma på lunch dagen efter, men när lunchdags kom ville mamma gå till restaurangen med buffé och jag frågade varför. Hon skojade "Vi vill ju inte att han ska få för sig något om vi går dit hela tiden!" och jag skojade tillbaka "Men mamma, han kan vi ju ta hem till Sverige så kan han plocka undan när vi ätit och dela falukorv till hundarna!" och vi skrattade. Den kvällen bjöd han ut mig på dejt, haha!

  • Jag åkte på mitt egna lilla äventyr utan mamma, då den där servitören så gärna ville visa mig stan. Rökte vattenpipa och blev helt tokig över alla djuren överallt som jag inte fick klappa.

  • På flyget hem kom det vindpustar som luktade bajs. När vi nästan skulle landa tittar mamma på mig och rynkar näsan och säger "Känner du att det luktar skit?" och jag svarar "Ja, det har jag känt hela resan". När vi gått av planet och går för att hämta väskorna går det förbi några människor och bajslukten kom igen. Mamma utbrister "Det luktar som om någon skitit på sig!" och det gjorde det verkligen. Kunde inte låta bli att kolla på folks rumpor och se om jag kunde se några spår, haha.
Vi gjorde även 4 massagebehandligen som var riktigt skönt. Maten var riktigt god, trevliga människor som jobbade där och då det knappt var några gäster på hotellet och vi var dom enda svenskarna så var vi extra uppvaktade. Hotellet var väldigt bra. Hotellet hade en lång brygga ut i korallrevet där fiskarna simmade i det extremt blå vattnet. Hotellet låg sist i en kedja så öknen var precis runt kröken. Det var en riktigt bra resa! Jag har säkert missat massor av saker, men detta var det jag kom ihåg nu.
Bilderna då, blandar mobilbilder med systemkamerabilderna. Använde mobilen ganska flitigt från start till hemfärd.

 




The Spectacular Now

Publicerat   2014-01-11 17:40:00,  Film, Serie & Musik
Denna filmen är väl inte direkt den bästa jag sett, men den kommer nog hamna i hyllan i alla fall.

Ibland ville jag smälla till Sutter och säga "Skärp dig!", och ruska om Aimee och säga "Vad håller du på med?", men jag förstod dom ändå. 
Jag gillar såna här filmer som inte är så tillgjorda och inte med dom mest perfekta skådespelarna, för det ger filmerna sin fina charm och det som känns verklighetstroget. 
Och denna filmen gjorde mig glad, faktiskt. 
Vet inte vad mer jag ska säga om den.
 




Hobbit: Smaugs Ödemark

Publicerat   2014-01-08 17:31:00,  Film, Serie & Musik
Pappa fick biobiljett av mig i julklapp att titta på Hobbit: Smaugs Ödemark. Pappa blev helt tårögd när han läste i brevet vad han hade fått. Jag måste ju erkänna att jag själv var riktigt exalterad över att få se den på bio, och att jag hade en biokompis!
Jag tittade på Hobbit: En Oväntad Resa kvällen innan då det var ett år sen jag såg den. Den filmen fick pappa i födelsedagspresent av mig och mamma, det var lite som en ledtråd inför julklappen. 
Fick uppdatera pappa lite på vägen till bion om första filmen, då han har lika dåligt minne som jag.

Vi kom lite senare än tänkt till bion, så vi hann inte köpa popcorn eller dricka. Det ordnade vi dock senare upp med att gå inom Hemmakväll när vi skulle hem.

Filmen var ju som förväntat riktigt bra, och jag tyckte det var kul att Mikael Persbrant var med. Visste inte att han skulle vara med men såg det direkt även om han hade väldigt bra förklädnad. Trodde även att hon som spelar Tauriel var Kate Beckinsale, men nu ser jag ju att det är Evangeline Lilly.
Filmen hade en bra blandning på humor, lite sorg och framförallt spänning. Det var många gånger man (speciellt pappa) hoppade högt i biostolen, och man skrattade högt åt alla dumheter och roliga meningar. 

Nästa film sitter jag och pappa bänkade igen!





Jul Och Nyår

Publicerat   2014-01-05 19:25:00,  Foto - Övrigt Vardagligt
Sitter här med blött hår och skakiga armar, lyssnar på mysig 80´tals musik blandat med lite folk/rock, alternativt och lite musik från Hobbit.
Har precis duschat, och även om detta nu är något jag klarar av själv är det riktigt kämpigt. Skönt dom gångerna jag orkar med det i alla fall.

Julafton:
Min jul var lugn. Hade blivit förfrågade om vi ville fira hemma hos min syster, men då Mille inte är rumsren utan kissar på allt hela tiden, valde vi att stanna hemma och mysa med dom små. Bara jag, mamma och pappa.
Vi åt god mat, bara favoriterna från julbordet! Traditionen att jag får ett litet paket på morgonen/förmiddagen bröts inte, utan efter frukosten fick jag öppna min första julklapp och det var ett rosa strykjärn. Blev jätte glad!
Vi kollade på Kalle Ankas Jul i lugn och ro, tror aldrig jag suttit så still och kollat nångång.
Mätt och belåten, ganska sent på kvällen, var det dags att öppna resten av julklapparna. 
Jag fick en vattenkokare, kaffebryggare (kanske dags att lära sig dricka kaffe?), påslakanset, en filt med armar (vilket var lite roligt då jag frös så mycket hela dagen och tiggde till mig mammas filt med armar) och en dammsugare! Jag är så glad över det mamma och pappa skaffade mig, och drömmen att flytta till eget känns inte riktigt lika långt bort nu. Jag har ju nämnligen ingenting för eget boende och det kan göra mig lite bitter nu att jag förr var för snäll och lämnade mina saker åt någon/några som inte uppskattade det och nu står jag tomhänt.
Det är ändå skönt att jag får och skaffar mig helt nya saker, för då kommer det verkligen vara mitt och jag har inga som helst minnen med någon annan med dom sakerna. Riktigt bra!

Efter jag öppnat mina klappar var det mamma och pappas tur. Mamma fick en bok, kajalvässare och sminkborste. Boken var tredje boken till en serie, hon läste dom två första i somras när vi var i Turkiet. Kajalvässare behövde hon då hon lånar min titt som tätt. Sminkborsten fick hon bara för att jag tyckte hon skulle använda en annan borste till rougen än den platta saken man får till rougen :P.
Pappa fick ett handskrivet brev, där det stod att han och jag skulle åka på bio i Kristianstad och kolla på Hobbit: Smaugs Ödemark. Han blev så glad att tårarna fylldes i ögonen. Lilla pappa! Jag vet vem jag fått min fantasy-mani från!
Sen tog vi det bara lugnt resten av kvällen. Jag var ganska trött även om vi inte gjorde något mer att pysa omkring.

På juldagen kom min bror med familj och firade lite jul, samtidigt som min äldsta systers minsta dotter var hos oss och sov över. Jätte mysig dag det med!

Nyårsafton:
Mina syskon undrade ifall jag ville vara med dom och fira nyår, men jag ville vara hemma med Mille då jag tycker det är jätte viktigt att han lär sig vad raketer är och vad som smäller så högt. Dessutom gillar jag mina helgfiranden med mamma och pappa.
Till förrätt hade vi hummer med vitlökssmör, chilimarinerade kammusslor och god sallad. Mums!
TIll huvudrätt hade vi oxfilé med rödvinssås, hasselbackspotatis och stekta gröna bönor inlindade i bacon. Riktigt mums på det med!
Raketerna smällde ju lite hela dagen och Mille visade varken intresse eller rädsla för dom. Vid tolvslaget stod jag med honom i min famn vid ett köksfönster och tittade på raketerna som så fint smattrade över hustaken. Var beredd på att behöva lugna Mille, men han bara tittade på dom och suckade, haha! Jag var och är så stolt över honom, min lille kille!
Ludde därimot är fruktansvärt rädd för raketerna och vägrade gå ut och kissa på hela dagen. Om det har smällt någon överbliven raket nu dom senaste dagarna och hundarna har varit ute i trädgården har Ludde kutat in och står sen i dörrhålet och skäller på Mille som fortfarande är ute, precis som att Ludde säger att det är jätte farligt ute och Mille måste komma in. Så tokiga!

Hoppas ni har haft en bra jul och bra nyårsafton, och god fortsättning på er!
Imorgon far jag och mamma till Köpenhamn för att på tisdag åka till Egypten. Ska bli jätte skönt och detta är en välbehövlig resa! Ska se om jag gör något tidsinställt inlägg, annars kommer det garanterat ett senare med massor av bilder från resan. Har köpt en ny kamerarem som jag idag sydde om lite, så nu kommer jag har kameran hängades på höften varje dag i Egypten.
 




Look Back 2013

Publicerat   2014-01-01 16:51:00,  Foto - Övrigt Lite På Djupet
Sitter och kollar igenom alla bloggar jag följer genom Bloglovin och ser alla års resuméer och tänker, kanske ska jag göra en egen? Nyårsafton var ju igår, så finns väl egentligen ingen bättre dag än idag att gå igenom förra året.
Nyårsafton firades väldigt lugnt med mamma och pappa och hundarna, med massa god mat! Var så stolt över Milton som vid tolvslaget bara tittade på alla raketerna och suckade. Han som annars är rädd för det mesta verkade inte bry sig så mycket alls. Hur bra som helst!

2013 har inte varit som jag hoppades det skulle bli. Varit fullt med tårar, tuffa beslut, sorg och saknad, men också lite hopp och bra planer inför framtiden. 
Let´s get this party started! Lite text och lite bilder från varje månad.

Januari:
I januari var Jane sjuk, och jag var så orolig över min lilla tjej. Vad som drabbade henne är det ingen som vet, men hon blev kry och sitt glada, pigga jag igen.
Jag var ute och hade min första porträtt-fotografering med Moa, och det var nog då jag insåg att jag ville göra mer med min fotografering.
Det var massor av snö ute och gjorde världen min till ett sagoland!
 
Februari:
Ordning och reda! Hade redan börjar flytta över gamla inlägg från mina förra bloggar, men denna månaden var det den sista bloggen som rök och inläggen flyttades hit.
I februari beslöt jag mig för att göra slut med mitt ex, och det var nog ett av dom bästa besluten jag tagit.
Jag gjorde en gastroskopi, och det var nog något av det mest obehagliga jag gjort! Och ont gjorde det, men jag fick äntligen lite svar på varför min mage beter sig som den gör.
Fick en celebcrush på Noah Gundersen, haha!
Började med Mianserin, som typ har blivit min bästa vän i medicinväg. Sover så gott om nätterna nu, och är inte så mycket zombie om dagarna längre.
Men det bästa var nog att Jane flyttade hem till mig ♥.
 
Mars:
Jag fyllde 26 år. Hade en jätte bra födelsedag, fast jag inte firade mig något direkt. Bara med mamma och pappa. Firades även lite senare av min äldsta syster hemma hos henne, jätte mysigt!
Morfar var sjuk och låg på sjukhus. 
Jag började hänga mer på Smärtrehab. Var ute i växthuset och planterade, inne och trädde pärlor.
Vi skaffade oss ett litet hemma-gym, som inte använts så mycket. :P
 
April:
Smärthanteringskursen började på sjukhuset.
Våren slog till med alla sina små blommor.
Vid denna tiden hade jag börjat förstå vad som gjorde mig dåligare och och jag började lära mig att hantera saker och ting på ett mer hälsosamt vis.
Denna månaden började karusellen med sjukhuset. Började känna mig misstrodd och förvirrad.
Upptäckte kärleken för Aliexpress!
Den 17 April somnade morfar in ♥.
Jag började fundera på att skaffa ny kamera, med det har ännu inte blivit av.
Var iväg och fotade Ann-Sofis gravidmage.
 
Maj:
Jag började bli piggare på dagarna, vilket jag kan tacka Mianserinen för och att jag lärde mig att hantera stress.
Jag började tänka mer och mer på framtiden. 
Var iväg och fotade lilla Hollie!
Började mer och mer inse att fotografering är som terapiarbete för mig, men också det som skrämmer mig mest. Antar att det är konstnärssjälen inom mig som bara vill göra bättre, bättre och bättre. 
Skaffade en Facebook-sida. Den har dock inte varit så aktiv, men det ska det nog bli ändring på detta året.
Skaffade mig en Iphone 5.
Var hemma själv med djuren i två veckor, då mamma och pappa var i Turkiet.
Jag och Khalissi hade playdate med Sandra och Atlas. Var riktigt roligt!
Hade Khalissi på övernattning, då vi kunde sova i mamma och pappas säng när dom inte var hemma. Hur mysigt som helst!
Var iväg och fotade bebis-Elliot.
Hade min andra porträtt-fotografering med Moa.
Blev blond!
 
Juni:
Började fundera på att ha en fotoblogg, eller nått som liknar en hemsida. Vilket för övrigt är under uppbyggnad och kommer snart att vara igång!
Blev medlem på Kursportalen på facebook. Har där hittat ganska många bra människor som gett mig lite lycka i livet.
Hade en down period. Var så orolig över framtiden och tror jag pressade mig själv för hårt med att bli proffs inom foto på en gång, vilket ju såklart inte går.
Höll upp med att dricka cola.
Började drömma mig bort om att göra en Road Trip genom USA. Det står på min Bucketlist!
Var iväg och hade en kärleksfotografering med Martina och Marcus.
 
Juli:
Jag och mamma var i Turkiet. Jätte trevligt och mysigt, men denna resan blev tyvärr fördärvad.
Sommaren var väldigt jobbig. Var en del saker som hände, några som jag inte vill nämna.
Började tyvärr dricka cola igen.
Detta var månaden då jag inte skulle få träffa Khalissi igen. I alla fall inte på samma sätt som förr och jag saknar henne något enormt. Grät senast igår över att hon inte får vara i mitt liv mer.
 
Augusti:
Denna månaden uppdaterade jag inte bloggen något alls.
Hade det fortfarande jobbigt med allt som hände på sommaren, och en del saker var fortfarande inte över.
Var iväg och fotade Meja och Melker.
Skaffade Mille Pille Milton! ♥
 
September:
Denna månaden var bloggen proppad med filmtips som jag hade samlat på mig, men inte publicerat.
Passade Linn och var med på hennes dans.
 
Oktober:
Hade det fortfarande jobbigt och att uppdatera bloggen gick bara inte.
Bestämde mig för att gå tillbaka till att vardagsfotografera igen, då kameran legat och dammat ett bra tag. Gick dock inte så bra med det.
Började valpkurs med Milton.
Den 10 Oktober hittade jag Jane skadad på altanen. Hon hade blivit påkörd och mitt hjärta brast totalt.
 
November:
Den 7 November fick Jane somna in, efter en månads kämpande. ♥
Fick flänga fram och tillbaka till veterinären med hundarna. Upptäckte först att Miltons tänder växte jätte konstigt och han hade dubbla tandrader. Sen blev Flisa sjuk, men dom mår bra nu!
Var iväg och fotade Lucas och Elliot för julkort.
 
December:
Denna månaden uppdaterade jag inget på bloggen heller.
Hade avslutningsmöte på Smärtrehab. Det var en lång berg o dalbana där, men jag har också lärt mig mycket som varit bra för mig.
Planerna för framtiden blev mer satta denna månaden.
Började bygga upp fotobloggen, som snart är klar!
Firade jul hemma med mamma och pappa. Hade det mysigt och jag fick riktigt bra julklappar! Kommer nog ett inlägg om det :).
 
 
Detta året har jag även funnit kärleken till musiken igen.

Tror jag blivit starkare som person. Jag har verkligen lärt mig av alla mina misstag, allt kommer göras om och göras rätt. Insett varför vissa saker som har hänt, har hänt om och om igen och hur jag ska kunna förhindra det i framtiden.
Lärt mig var min gräns går och gjort löften till mig själv som jag vet kommer göra 2014 ett mycket bättre år än 2013.

Bilder från fotograferingar jag har haft som jag inte lagt upp här kommer hamna på fotobloggen!
 




 
 
 
 




It´s hard to dance with a devil on your back

Publicerat   2013-11-29 13:57:00,  Film, Serie & Musik Lite På Djupet
I förra inlägget skrev jag om en anledning till varför jag inte uppdaterat på ett tag. Men det finns fler och tänkte dela med mig av lite. Och inte vara så seriös! Känner att jag har en tendens till att vara för seriös i mina texter, fast jag inte riktigt alltid är det i verkligheten.
 
  • Såklart att jag har varit väldigt låg med allt som hände med Jane.
  • Jag finner ingen riktigt inspiration. Var ska jag hitta inspiration? Jag hittar inte den i fåtöljen jag sitter i jämt i alla fall.
  • Jag har inte rört min kamera sen Jane dog, förutom en julfotografering jag hade med två små knasbollar.
  • Jag vill ha en ny kamera! Och dator.
  • Jag blir tokig på sjukvården! Det är väldigt rörigt på den fronten igen, plus försäkringsbolaget, och det suger ut den lilla energi jag har.
  • Ärligt talat har jag så många serier jag följer, så det blir mest att jag gräver ner mig i dom när jag orkar och har inte tid för något annat, haha!
  • Jag tänker hela tiden "Åh, det där ska jag göra när jag har flyttat till eget!"
  • Ibland känner jag för att lägga ner bloggen, men så kommer tanken igen "Åh, det där ska jag göra när jag har flyttat till eget!".
 
Men, det finns nog några positiva saker också.
  • Jag har snart betalt av alla skulder som kom från salongen när jag var tvungen att ställa den i konkurs, woho!
  • Jag kanske, men bara kanske, får en remiss skickad till en specialklinik!
  • Jag och mamma ska åka till Egypten i janurari, hur gött som helst! Vår Turkietresa blev ju ganska så förstörd av vissa skäl.
  • Jag har så många planer, så många idéer, men där kommer tanken igen "Åh, det där ska jag göra när jag har flyttat till eget!". Så jag längtar tills jag har flyttat till eget!
 
Jag har även börjat titta på sjukt många tutorials på Youtube - sminkningar, fotograferingar, hårklipp/färg med mera. 
 
Men just nu har jag inte så mycket inspiration för bloggen. Även om jag ibland känner att jag vill lägga ner bloggen vill jag ändå ha den kvar. Tänkte först att jag skulle lägga ner denna och skapa en ny om jag kände för det när jag har flyttat till eget, för då kommer säkert inspirationen flöda, det är jag säker på. Ungefär som en nystart. Men i alla nystarter har man ju sitt förslutna kvar och det är där man ser att man har utvecklats. 
Kommer även göra om designen, men det får bli då. Nu får det ligga lite på is, tills jag känner att det inte ska det.

Delade denna låten för länge sen, men den är ju så fruktansvärt bra så delar den igen!




Godnatt, mammas ängel

Publicerat   2013-11-28 20:12:00,  Foto - Djur Lite På Djupet
Nu var det ett tag sen igen som jag uppdaterade denna stackars blogg, men det finns ju såklart sina anledningar till det.

Idag, för 3 veckor sen, (förövrigt väldigt konstigt uttryck), fick Jane somna in. 
Hennes kamp var onödigt lång kan jag tycka, både då och nu i efterhand. Jag är ändå väldigt tacksam att jag fick lite extra tid med henne, men jag var också den som var tvungen att ta det tuffa beslutet att låta henne gå vidare och slippa lida.

Som jag skrev i det förra inlägget så var det en annan veterinär som ville prova att sätta stift i Janes ben och se om benet ville läka ihop. Saken var ju bara det att den lösa benpipan redan hade blivit mjukt som smör, men veterinärerna gav inte upp för det. Så med den där stiftställningen fick hon gå i mer än två veckor.
Två veckor efter operationen var det dags för återbesök och att röntga benet, detta var en tisdag. Benet hade inte läkt ihop, men veterinären ville inte ge upp för det då Jane verkade ganska frisk ändå. Men, så fort vi kom hem var det som all hennes livsgnista försvunnit och hon var inte sig själv. Hon blev värre och värre, hennes päls blev fruktansvärt fet och hon fällde väldigt mycket, hon höll sig mest för sig själv vilket var väldigt ovanligt för henne, hon åt inte som hon brukade, hon blev dålig i magen och hon kunde liksom inte kontrollera sina kroppvätskor, hon blev jätte smal, hennes pupiller var konstant stora, hon haltade mer och mer och ja, det märktes klart och tydligt att hon inte alls mådde bra. Och detta hände på bara ett par dagar.
På torsdags morgonen ringde jag till veterinärerna och berättade, och vi fick komma på en gång. Väl hos veterinärerna, där hon dom andra gångerna vandrat omkring glad och hälsat på folket som tog hand om henne, låg hon nästan okontaktbar. Veterinären vi träffade då tyckte inte att vi skulle ge upp, men jag var ganska bestämd även om det var så fruktansvärt jobbig. Jag sa att jag inte visste för vems skull vi skulle dra ut på lidandet och att det nästan kändes som djurplågeri. Veterinären märkte att jag var väldigt ledsen och sa "Det är du som känner din lilla vän, och vet du att hon inte vill mer så ska vi såklart inte dra ut på det". 

När det väl var dags behövde veterinären inte ens ge Jane något lugnande. Han stack in den där jätte nålen i hennes mage och hon rörde sig inte alls. Jag och Jane blev lämnade ensamma i rummet, och medans jag klappade, kliande och pussade på hennes livlösa lilla kropp och sa "Hälsa Tarzan från mig" somnade hon in. 

Smärtan var enorm, och det gör fortfarande väldigt ont, men det var ju för hennes bästa. 
Vi vet inte riktigt vad som hände i hennes kropp, kan ha att göra med att hon slutade med antibiotikan eller att benrötan spred sig i kroppen. Vi vet inte..
Jag kan ibland känna att veterinärerna gjorde fel från början, och att dom sen ville exprimentera med henne för att se om det kanske kunde fungera med stiften eller ej, men dom skulle ha gjort den operationen från början.
Jag har varit arg, men vad är det för mening? Inte får jag tillbaka Jane för det. 
Jag kan komma på mig själv med att tänka att hon ska ha mat, är hon ute och vill in, varför kommer inte hon och sover i sängen osv, se henne i ögonvrån, höra hennes egendomliga ljud. Ja, allt. 

Tog några söta kort på henne innan hon blev värre, och denna är favoriten.
Min lilla ängel ♥.
 






Honey, come home!

Publicerat   2013-10-23 00:19:38,  Foto - Djur Lite På Djupet
Idag var det dags för 3:e veterinärbesöket med Jane sedan hennes olycka.
Idag fick hon inte följa med hem igen, och det gör så ont i mig.

Hennes ben hade inte läkt ihop igen. Inte alls faktiskt, det var fortfarande helt avbrutet och den ena benpipan gnagde och stack igenom skinnet som innan dom satte en skena på det.

När vi åkte till veterinären trodde mamma att hon nog skulle bli av med skenan, att benet hade läkt ihop igen.
Jag försökte tänka positivt, men där var min magkänsla igen och sa att det nog inte gått så bra. Dumma magkänsla att alltid ha rätt.

När veterinären kom in i undersökningsrummet igen efter Jane röntgats och hon fick se röntgenbilderna utbrast hon "Usch, nej nej nej nej!". Där kom klumpen i magen och den har fortfarande inte släppt.

Så Jane fick tyvärr stanna över hos veterinären till imorgon. Då kommer en annan veterinär som hade sagt att hon ville prova att sätta stift och tvinna ihop dom lösa benpiporna. Men, dom var inte jätte hoppfulla och jag får nog göra mig lite beredd på det värsta.

Det känns så sorgligt att hon kanske får avsluta sitt jordeliv pga ett avbrutet bakben. Hon är ju liksom frisk annars.
Men hon kan heller inte leva så, och en avancerad operation som dom inte kan garantera att den fungerar kostar en förmögenhet och jag har inte en förmögenhet att snacka om. 

Kommer ibland på mig själv att kolla efter om Jane vill komma in i mitt rum, om hon ligger och sover i min säng, skulle ge henne tonfisk till middag, var nära på att ordna medicinen till henne och det är speciellt nu när jag ska sova som jag saknar henne då hon alltid vill ha lite extra gos innan sänglampan släcks.
Mitt lilla hjärta ♥

 




4 Months ♥

Publicerat   2013-10-12 19:11:00,  Foto - Djur Foto - Natur & Växtlighet Vardagligt
I veckan blev Mille Milton 4 månader! Chihuahuaor växer bara till dom blir 6 månader, så vi kan väl konstatera att han inte blir någon stor kille :).
Och när man fyller 4 månader blir man kaxig ;)!
Tröjorna Ludde och Milton har på sig kommer från Aliexpress.
 
 
Och det där med att vardagsfotografera, jag tycker jag börjar komma in i det igen :).
 
 
 




Mammas lilla flicka

Publicerat   2013-10-11 16:17:00,  Foto - Djur Lite På Djupet
Igår började som en helt vanlig dag. Jag gick upp, tog en skål flingor, Jane drack upp resterande mjölk i flingskålen, jag började göra mig i ordning för ett läkarbesök, Jane fick fnatt på Milton och ville gå ut, släppte ut Jane, bäddade sängen och gick ut för att möta pappa som skulle köra mig till doktorn.
Jag kommer hem, undrar lite smått varför Jane inte kommer springande som hon brukar göra när jag varit iväg men tänkte att hon nog var på ett av sina små äventyr så tänkte inte mer på det.
Pappa kommer efter en halvtimme hem på lunchen, hans lunch är slut och han åker tillbaka till jobbet.
Vid ca 13.35 tänkte jag att Milton nog behövde ute och kissa, så gjorde som jag brukar göra på dagen. Öppnade altandörren och Milton och Ludde hoppar ut där dom möter Jane vid blomlådorna/trapporna. Hon brukar komma där när jag öppnar altandörren då hon på någon magiskt sätt hör på långa vägar när vi är på väg dit.
Men när jag mötte Janes blick insåg jag att det var något som inte stämde. Hon kom haltande mig till mötes med ett blödande och löst hängande bakben, och föll i mina armar. På riktigt. Jag lyfte upp henne och hon la sig slappt i mina armar. Hon var inte arg men jag märkte att hon hade ont. Väldigt ont. Jag sprang så fort det var fysiskt möjligt in med henne och upprepade gång på gång "Nej, nej, nej, lilla gumman, vad har hänt, nej, nej, nej, älskling, vad har hänt". Jag la henne på hennes bra sida i sängen, ringde pappa som för 40 minuter sen tagit sig tillbaka till jobbet. Jag började stortjuta när jag hörde pappas röst och fick fram "Jane blöder jätte mycket från bakbenet och det bara hänger och dinglar!" och pappas svar var "Usch nej, jag kommer så fort jag kan". 
Direkt efter ringde jag mamma. Även där fick jag bara fram "Jane blöder jätte mycket från bakbenet och det bara hänger och dinglar!". Mamma hörde inte vad jag sa så fick upprepa och mamma försökte lugna ner mig. 
Pappa satte ihop en tvättmaskin och körde hem 1 mil på ca 8 minuter, mamma fick flytta runt lite möten på jobbet för att också sätta sig i bilen och köra hem. 
När pappa satt vid sängen för att försöka lugna Jane, som nu hade börjat bli väldigt orolig och verkligen visade att hon hade ont, ringde jag efter veterinär. Ville åka till vår vanliga veterinär, men dit fick jag nog ringa ca 15-20 gånger innan det var någon som svarade. När jag väl kom fram fick jag svaret att vi skulle komma så fort som möjligt, så när mamma kom hem åkte hon och jag med Jane ca 6 mil på en väg full med vägarbeten och söndagsåkande trafikanter för att komma till vår favoritveterinär.

Väl där tog det inte lång tid innan vi fick komma in och träffa veterinären. Han klappade först på Jane där hon låg i sin bur utan tak och frågade vad som hade hänt. Blivit biten av en hund/räv eller påkörd? När han fick syn på benet blev han orolig och ojade sig över att "detta ser inte fint ut!". Han var orolig över att leden var avbruten, leden som är som vår fotled/häl och om det var den skulle det inte bli lätt att få ordning på. Han gav henne lugnande och hon skötte sig prima, som vanligt min duktiga tjej. Efter det röntgades hon och där visade det sig att det var benet som var helt avbrutet, så inte leden som han var orolig över. Vilken lättnad! Men så kom nästa besked. Han föreslog att vi skulle spjäla benet och hoppas på att det läker ihop, annars får han skicka en remiss för operation som kan kosta mellan 20-30 000 kr. Han berättade, som han brukar göra, att om det var hans katt så skulle han försöka med att spjäla benet först och se om det blir fint. Han var även orolig över infektioner och dyrlikt. Men vi litar på honom så vi gick med på att spjäla benet, pencillin och smärtstillande och hoppas, hoppas att hon fixar detta. Vi frågade vad som skulle kunna ha gjort detta och han svarade "Åh, det är en bil helt klart". 

När vi kom hem såg vi blod på yttertrappan. Det gör så ont i mig att veta att hon har försökt komma in på framsidan innan jag hittade henne på baksidan. Som hon måste ha kämpat!

Vem kör på en katt mitt inne i ett bostadsområde/villaområde? Det finns bara en vi kan tänka oss, bara en som kör som en jävla idiot och det känns så.. ja, jag får inte ord på det. Det gör mig så arg och ledsen!
Och detta var så typiskt. Skaffade en djurförsäkring på Milton för några veckor sen och tänkte att jag ska skaffa en på Jane med när jag har bättre ekonomi. Trodde ju inte den skulle behöva komma till användning då hon alltid är så försiktig och har bara varit sjuk en gång, men så händer detta. 
Mitt hjärta brister av att hon ska behöva ligga och skrika i smärtor, med ett ben som aldrig kommer bli detsamma igen pga att någon är så ovaksam i trafiken. Hon har verken druckit eller ätit, hon kissar ner sig fast hon ligger precis bredvid kattlådan. Mitt lilla barn, mammas lilla flicka ska inte behöva gå igenom något sånt här.

Men jag är glad att det inte var värre. Hon hade kunnat skada sina inre organ, skadat huvudet eller leden som veterinären först trodde. Hon kanske inte hade kommit hem, legat i ett dike eller en buske någonstans. Men istället kämpade hon sig hem och hoppade över ett staket och la sina sista krafter på att hamna i sin mammas armar. Jag hoppas så innerligt att hon repar sig, att hon inte får någon infektion eller att hon fick FIP från Tarzan. Jag vill bara ha min Jane igen. Hon och jag har ju pratar om att hon ska bli gammal, helst 20 år. Så det får inte sluta såhär. ♥
Jag är så glad att jag har mamma och pappa. Hur skulle jag annars gjort? Jag har ingen bil och tyvärr inga pengar till veterinärerna. Hade inte klarat mig utan dom!
Ska ringa veterinärerna igen på måndag för att kolla hur det gått i helgen och boka återbesök. 

Bilder från mars - 2013
 




No One Lives

Publicerat   2013-10-09 22:46:12,  Film, Serie & Musik
Nej, vad var detta för skitfilm? Har huvudvärk nu efter att ha kisat med ögonen så mycket. 
Jag gillar filmer med mening, men det kändes inte som det fanns det i denna. Antingen hängde jag inte med riktigt eller så var filmen helt.. Meningslös. Waste of time.

Detta är ännu en film rekommenderad av min bror, och jag inser nu i efterhand att det nog är en så kallad killfilm. Inget jag gillar. Blod, människors insidor och massa otäcka saker. 
Detta är också ännu en film som inte handlade om det jag trodde efter att ha sett en trailer i kort version. 
Men jag antar att om man gillar filmer med mycket blod, inälvor och äckligt mystiska killar kan man kolla på denna.





En livsomvändning

Publicerat   2013-10-07 19:39:00,  Foto - Djur Foto - Natur & Växtlighet Lite På Djupet
Inte visste jag att kvällen jag hade igår kunde sätta igång en sådan karusell som det har varit idag. Men det har varit en fantastisk karusell, en karusell som jag gärna åker livet ut.

Igår satt jag i min nedsuttna fåtölj, som vanligt, med Milton i knät. Jag hade så fruktansvärt dåligt samvete att jag inte varit ute och tränat honom ett tag, så han fick lite extra kel och pussar. Jag kollade på Framed och blev som vanligt inspirerad att fota. Jag såg hur solen snabbt gick ned med sitt orangea sken, och jag tänkte "Vad fint det hade varit med lite bilder på Milton i kvällsolen". Sagt och gjort, vi gick ut. Jag hade kameran runt axeln och tänkte "Inga krav, jag tar några bilder och blir dom bra så blir dom. Blir dom inte så får det vara okej". När jag väl började knäppa några kort blev det inte alls som jag ville. Jag började bli frustrerad, fick ta några djupa andetag och tänka om. Det gick inte att ta kort på dom där löven med solens stålar i bakgrunden, men det var ju faktiskt Milton jag skulle ta kort på. Jag började fota Milton på den lilla ängen bakom vårt hus och jag insåg snabbt att jag redan har börjat glömma dom mest simpla grunderna i kameran. Fick åter igen ta några djupa andetag och kolla igenom mitt inre hjärnföråd för att söka efter information. Jag knäppte några kort, provade mig på Manuellt läge och tänkte "Det ska bli spännande att se vilket skit detta blev". 
Jag blev snabbt trött och vi gick in igen. Det tog några timmar innan jag vågade öppna bilderna på datorn och redigera dom. Men se så fina dom blev! Det jag måste tänka på nu, för att komma tillbaka till fotograferandet att att fota helt kravlöst. Bara fota det jag tycker är kul. För förr så fotade jag allt mellan himmel och jord och tyckte det var det roligaste som fanns. Jag vill dit igen.

Idag la jag ut en av bilderna på Kursportalen Med Emelie Olsson på Facebook, skrev ett litet inlägg om hur jag inte funnit inspiration till att fotografera den senaste tiden, att jag varit lite sjukare än vanligt och så vidare. Kommentarerna började komma in och helt plötsligt började en tjej, Maria, skriva. Jag blev som en liten tjej som fått svar på ett Fan-mail då jag har följt Marias blogg ett tag. Och jag kan säga att Maria hade mycket att ge mig, bara genom att berätta vad hon har varit med om, hur hennes liv ter sig idag och hur hon ser på livet.
Hon fick mig att öppna mina ögon, att inte tänka som jag gjort den senaste tiden och att inse att "Ja, min kropp är sjuk. Men jag behöver inte vara sjuk som person". Låter lite lustigt, va? Men jag tror inte att jag hade fått dessa sjukdomarna om jag inte skulle klara av det, för visst finns det väl en mening med allt. Lika väl som att Maria och alla andra härliga tjejer som skrivit idag faktiskt har skrivit idag. Det är en mening att vi skulle finna varandra och hjälpa varandra så gott vi kan genom våra datorer. När Maria skrev insåg jag att jag behövde en människa som henne i mitt liv, även om det är på avstånd genom datorn. För det är just det att jag inte har så många människor i mitt liv, och man behöver det. Jag har alltid varit väldigt öppen och jag har alltid tagit i mot människor med öppna armar och det var så skönt att äntligen få det tillbaka. Och jag kommer alltid vara en öppen människa och vilja hjälpa andra människor så gott jag kan, men nu inser jag att jag behöver mig själv.
Jag tycker att alla ska läsa detta inlägget från Maria, det fick mig att öppna mina ögon och det gjorde stort intyck på hur jag kommer och vill leva mitt liv.

 




Hello. Goodbye.

Publicerat   2013-10-03 01:32:00,  Lite På Djupet
Jag kan inte längre hitta mina ord. Dom orden som förr var så lätta för mig att skriva tycks nu ligga djupt begravda i mitt grötiga inre. Jag har nog ärligt talat aldrig känns mig så här.. vilsen.

Lovade mig själv att detta skulle bli mitt år, detta året jag finner mig själv och gör precis vad jag vill. Har svikit mitt förflutna jag, den som i februari månad i år hade så höga förväntningar, så höga hopp och så mycket vilja. Den som beslutat sig för att kämpa för sig själv och bli ett starkare Jag.

Vi är inne i oktober månad nu och med dessa kassa dagar som jag har haft nu, eller kassa månader rättare sagt, känns det ganska hopplöst. Livet alltså. 
Jag trivs inte i mig själv. Jag trivs inte med den personen jag är. Ibland kan jag känna att jag saknar den jag en gång var, men jag vet inte vem eller hur jag var för det enda jag minns är en tjej som har jobbiga perioder i livet. En tjej som blivit berövad på så många saker som skulle kunna ha blivit bra. En tjej med ett alldeles för stort hjärta som blivit utnyttjad gång på gång. Nu är jag helt slut. Jag vågar inte.

Kanske blir saker och ting lättare när jag får leva själv. Men även det känns ganska långt bort. Och ganska otäckt.
Just nu sitter jag i det föredetta gästrummet, som också varit tv-rum och mamma och pappas sovrum. Detta har aldrig varit mitt. Jag har faktiskt aldrig känns mig riktigt hemma i detta huset även om vi flyttade hit när jag var 13 år. Jag sitter här i en nedsutten fåtölj som jag egentligen inte själv valt. Jag sover i en 90 säng om nätterna som inte är min säng. Jag hänger mina kläder i en garderob som inte är min. Jag tittar på en tv som inte är min. Känns inte som något är mitt, för allt som var mitt har jag lämnat åt någon annan. Återigen, för godhjärtad.

Jag kan längta efter eget boende, längta efter att träffa nya människor, längta efter att träffa en ny människa som kommer göra min värld, längta efter att en dag kanske gifta mig, längta efter att en dag själv bli mamma. Men ibland vet jag inte om jag vill det. Jag vet ju inte ens vad som kommer bli av mig, hur ser imorgon ut? Jag vet aldrig och jag tror det är det som knäcker mig. Att aldrig veta längre. Att aldrig kunna planera, att aldrig kunna se fram imot något. 

Jag älskar Milton och jag är överlycklig över honom, men jag saknar Khalissi. 
Känns som det inte bara är mig själv jag svikit. 
Jag önskar så innerligt att detta går över snart, för jag orkar snart inte mer.

Jag vill så gärna hålla denna bloggen vid liv, men hur roligt är det med filmtips och deppiga inlägg då och då? 
Och vad kommer detta spela för roll om 20 år..