Cola Beroende

Publicerat   2013-06-15 19:38:00,  Foto - Mobilbilder Lite På Djupet
Det är det säkert fler som är än som inte är det. 

Idag går jag in i dag 5 utan cola.
Förra veckan fick jag bara nog, men det var inte så lätt. Blodsockerfall hit och dit och jag fick hålla mig till en om dagen. I tisdags kände jag att nu var det dags och sen dess har jag inte druckit någon cola.

Det handlar ju inte bara om att jag vill gå ner i vikt för jag känner mig tjock. Det handlar ju också om att min kropp inte riktigt orkar med vikten jag ligger på.
Jag hatar all medicin jag måste stoppa i mig dagligen och känner att jag vill kontrollera lite mer av det andra jag får i mig och vara mer hälsosam.
Cola innehåller fosfor som är urkalkande, och det kan ju knappast vara bra för någon.
Mina tänder tar faktiskt inte stryk av colan, som man annars kan tro. När jag gick i högstadiet gjorde vi ett PH-värde test i salivet och mitt värde låg bättre än normalt och tandläkaren blev förvånad över detta då hon visste om mitt cola-drickande.
Jag vill inte vara en mamma som dricker massa cola men barnen får inget, eller ännu värre. Dom får samma beroende som jag.
Jag märkte innan jag började med Mianserin att jag somnade mycket dåligare när jag druckit cola än om jag inte druckit cola. Det fick mig dock inte att sluta ändå.

Innan såg jag nog ingen riktigt anledning att sluta. Eller jag gjorde väl det, men självdiciplinen fanns inte där och jag var inte ett dugg motiverad.
Sen har nog inte beroendet så mycket med det kroppsliga att göra. Visst, jag har fått många blodsockerfall denna veckan. Men det är det mentala som har varit det jobbigaste.

Igår kom jag på mig själv med att tänka "Idag är det fredag, då får jag i alla fall dricka cola. Woohoo, jihoo!" (men så kom jag på mig själv). Det går tillbaka till när jag var liten och hemma hos oss var det som "fest" på fredag och lördag med god mat och läsk. Minns hur jag och Emma tävlade ner till Fula Hallen och hämtade oss en varsin glasflaska och kunde smutta på dom hela kvällen. 
När Emma dog var det ingen fest längre och veckorna fick fyllas med tröst-läsk. Och sen dess har det fortsatt.
 
Vana och tröst. Det har varit en vana att kunna hämta en läsk när jag vill, dricka läsk när jag vill och varje kväll håller jag hårt om colan. Det har varit en tröst när saker har varit jobbigt, eller när jag har haft dåliga dagar. Då har det inte funnits något annat som tröstat eller vad jag trott lindrat smärtan. Då har det känns befogat att hinka i mig cola och äta massa skräp. 
Men inte nu längre. Nu får det vara nog och jag ska aldrig gå in i det träsket igen. Visst ska jag unna mig ibland men det ska inte bli en vana igen och definitivt inte någon tröst.

Håller mig till mitt vatten och goda té istället även ifall hela källaren är full med cola och mamma frågar "Ska du inte ha en cola? Det är ju faktiskt lördag kväll". Både mamma och pappa hejar på mig dock och mina facebook-vänner, så det känns som lite extra pepp :).

 




Kommentarer





  Namn:
Kom ihåg mig?

  E-postadress: (publiceras ej)


  URL/Bloggadress:


Kommentar:




Trackback