Fake it till You make it!

Måndags kväll hade jag min första parfotografering. Fotade ju ett bröllop i december, men då var jag helt ovetandes om vad jag höll på med egentligen. Nu har jag pluggat på mer och trodde allt skulle gå gallant! Det där med att kunna i teorin men sen göra det är ju inte alls samma sak. Frågade min frisör och vän Martina om hon och hennes sambo Marcus ville ställa upp, och det var dom med på. När vi kommit till denna fina plats jag tidigare på dagen kollat ut och jag tog kameran till ögat, ställde in efter kamerans ljusmätare, smällde av några bilder och vad händer? Bilderna är helt vita. Då kommer paniken som tyvärr höll i sig under hela fotograferingen. Ville inte visa paret, men jag tror nog dom märkte att jag tappade bort mig lite. Jag hade ju så många bilder i huvudet som jag ville få ut och så kan jag inte rätta mig efter inställningarna kameran visar mig. Kände att inspirationen försvann då det inte blev som jag ville. Jag skulle egentligen tagit det lugnt, provat mer tills jag fick till det men jag ville ju verka professionell. Jag kunde ju innan, jag hade ju pluggat på så mycket jag kunde! Flyttade runt paret mellan sol och skugga och mot slutet åkte vi till en annan plats. En brygga där det var bättre ljus. Jag fastnade med bilen, men det var väl bara lite roligt.. Haha! Jag behövde inte vägleda paret så mycket, dom gjorde så bra ifrån sig i alla fall. Dom visade varandra så mycket kärlek och det var så mysigt att se. 

Var fruktansvärt deppig när jag kom hem, skrev ett inlägg på Kursportalen på facebook. Ville verkligen lägga ner allt, sälja av min utrustning och aldrig mer lägga energi på fotografering eller något som hade med det att göra. Alla härliga människor där försökte hjälpa mig att komma på vad jag gjorde för fel. Inte nog med att jag inte kunna rätta mig efter ljusmätaren på kameran, fokuset studsade åt alla håll och kanter. Tydligen har jag inte gjort något fel, i teorin, utan min kamera är knäpp. Förstod jag det som. 
Tror jag ska byta över till Canon sen när jag ska köpa ny kamera. Det trodde jag aldrig, men efter att ha gjort en undersökning om vilka bilder jag gillar bäst är dom tagna med en Canon. Canon och Nikon skiljer mycket i färgrymd och Canon går mer åt det håller jag gillar. Canon verkar dessutom mer ergonomisk än Nikon, särskillt om man använder Back Button fokusering vilket jag börjat göra. Dom fotografer som jag inspireras av mest använder Canon, så tror nog det får bli så. Det blir ett lite dyrare byte, men billigare i längden då nästan allt till Canon är billigare än till Nikon. Canon har L-objektiv vilket inte Nikon har, och har läst att det blir magiska bilder med L-objektiv.
 
Även om jag vissa stunder känner att jag vill sluta fotografera och hitta ett annat intresse, så är det ju ändå detta jag brinner för. Alla har vi motgångar och alla måste lära sig och få vara nybörjare. Men jag vill kunna nu, har inget tålamod. Frustrerande och irriterande! Men det är väl bara att ta tjuren i hornen och fota tills jag kan det i sömnen. För det är ju det jag vill, egentligen.

Jisses, blev en massa skrivande här nu. Ville väl bara babbla av mig nu när illamåendet från morgonens axelvärk släppt. Har suttit och redigerat bilder så länge att min axel blivit sur på mig :P.

En bild från fotograferingen. Vet inte om jag är nöjd med redigeringen ännu, men jag gillar den lite ändå även om jag tittat mig blind på den.
 




Kommentarer





  Namn:
Kom ihåg mig?

  E-postadress: (publiceras ej)


  URL/Bloggadress:


Kommentar:




Trackback