Great Escape

Publicerat   2013-05-24 23:09:00,  Foto - Natur & Växtlighet Lite På Djupet Vardagligt
I morse när klockan ringde kunde jag inte för mitt liv vakna upp. Helt plötsligt hade klockan ringt i mer än en timme och jag fick lite panik. Anlände senare hos Ann-Sofi än tänkt, men det gick bra ändå. 
När jag kom hem vid 12 (tror jag) fanns det inget annat att göra än att gå och lägga mig igen. Jag var så himla trött och sov till halv fyra. Halv fem var det tänkt att jag skulle vara hemma hos syrran. Vi skulle ha myskväll med middag, men jag ville bara sova sova sova. Skakade som en med Parkinsons och jag vågade inte sätta mig i bilen och köra in till stan. Jag har ju faktiskt somnat bakom ratten förr, men då hade jag tur som hade pappa i passagerarsätet som snabbt märkte det och rätade upp bilen på vägen igen. Hade kunnat gå riktigt illa annars då det var på motorvägen.

Har varit som en zombie hela kvällen. Jag som varit så glad över allt jag lyckats göra i veckan. Jag lär mig aldrig. 
Imorgon ska jag i alla fall försöka orka med en modellfotografering med Moa, sen klippa syster. Önskar att jag kände mig snygg så jag själv kunde stå framför kameran, så när suget kommer och inspirationen sprakar kan jag agera modell själv. Men så är det ju tyvärr inte..
 
Har börjat fundera på om jag delar med mig för mycket här på bloggen, att jag skriver för privata saker. 
Känner mig lite kluven, ska jag skriva och berätta eller inte? Egentligen är det väl bara jag som kan bestämma det, men det är ganska svårt. Vad är för privat? Det finns så mycket saker som jag inte berättat och som jag antagligen aldrig kommer göra. Det jag skriver vill jag berätta, dela med mig av. Jag vet att det finns så många som har det jobbigt och som har varit med om jobbiga saker, och jag tänker att om jag hade läst någon annan skriva så som jag gör när jag var tonåring hade saker och ting kanske varit lite lättare att hantera. Jag vet inte. Ibland känns det som jag outar någon annan, då jag knuffat saker och ting bakom mig. Men det är ju faktiskt min historia och det är min rätt att göra vad jag vill med den. För egentligen har jag ju inte så mycket annat att bjuda på än mig själv.





Kommentarer





  Namn:
Kom ihåg mig?

  E-postadress: (publiceras ej)


  URL/Bloggadress:


Kommentar:




Trackback