Tjugotredje Maj

Publicerat   2013-05-23 22:54:00,  Foto - Mobilbilder Lite På Djupet Min Sjukdom
Oj, vad klockan blev mycket helt plötsligt. Samma igår, tiden sa bara swish!

Idag har det inte hänt så mycket, var på Smärtrehab. Idag lagade vi jätte god mat, sen tränade vi, sen åt vi jätte god efterrätt. Det roliga med dagen var att jag fick agera träningsinstruktör och lära sjukgymnasten lite nya och annorlunda knep. Fick massor av beröm för min hållning och att jag alltid tränar rätt även om det är en ny övning. Det ni, för en som inte kan gå utan rollator.. Haha! Önskar ju dock att jag faktiskt kunde träna så mycket som jag vill, och precis hur jag vill. Pumpa på, svetten lackar.. Men istället får jag mjölksyra i varenda muskel efter en repetition med 10 tag.

Hm, Flisa är nere i källaren och skäller för okänd anledning. Så typiskt henne. Hon har väl säkert slängt ner någon leksak som hon inte vågar bära upp igen.

I alla fall. 
Igår träffade jag en kär vän som jag tyvärr inte träffat på nästan 2,5 år. Vet inte varför vi träffas så sällan. Det märks inte när vi träffas dock, fast vi har mycket att ta igen. Det var jätte trevligt att strosa runt på stan med henne, luncha och bara snick snacka.
Innan jag mötte upp Becka var jag på Vuxenpsykiatrin. Träffade psykologen som tog över mig nu när Pia ska sluta. Först kände jag att det skulle gå hur bra som helst, för visst hade hon läst min journal. Men när jag väl satt där i stolen mitt imot henne och hon började ställa dom där frågorna på ett nytt vis och jag behövde berätta min historia kortfattat var det inte så enkelt som jag trodde. 
Det slog mig nämnligen hur mycket psykisk stress jag varit utsatt för. Jag har själv tänkt att jag blivit utsatt för många prövningar, men när hon sa det blev det så verkligt igen.. Det där som jag liksom lagt i det förflutna och lite låtsas som det hänt någon annan. Någon annan Hanna. 

När jag berättade allt märkte jag ett mönster som jag inte tänkt på innan. Det reagerade psykologen också på. 
Jag berättade att min syster dog när jag var 11. Det var jätte jobbigt. När jag lite kommit över det kommer dagen jag får höra Idag är du lika gammal som Emma var när hon dogDå blev det jobbigt igen. Varför fick jag bli äldre än henne? När jag lite kommit över det begår min barndomsvän självmord. Då blev det jobbigt igen. La väldigt mycket skuld på mig själv. Kan berätta mer om det i ett annat inlägg. I den perioden gjorde jag mitt självmordsförsök. När jag lite kommit över det träffar jag en kille som behandlade mig väldigt illa. Då blev det jobbigt igen. När jag lite kommit över det blev allt så himla jobbigt med salongen och sen blev jag sjuk. Och där är jag nu. 

Vi pratade om ME, och att Smärtrehab inte tror att det är en riktigt sjukdom, eller att jag inte har det. Psykologen sa att hon i högsta grad tror det är en riktigt sjukdom eller rättare sagt vet, och av att dömma över hur jag har det var hon helt säker på att jag lider av ME. Det var jätte skönt att höra. Hon pratade dock lite om att ME kan komma från psykisk stress, då stress påfrästar immunförsvaret och det är från dåligt immunförsvar ME kommer. Jag har med funderat på ifall det har med det att göra, men att rosfebern jag hade 2007 liksom var droppen. 
Men jag känner att det inte spelar någon roll egentligen. Det är ju det jag vill få Smärtrehab att förstå. Det spelar ingen roll hur jag fick ME. Behandla mig för det, för det förflutna kan vi inte göra något åt. Så psykosomatiserar inte det, för det gör mig inte bättre. Eller hur?

Två bilder från helgen. Jag, Ludde och Flisa var redo för Eurovision. Khalissi kom och sov över i söndags och hon älskar att spegla sig själv :).




Kommentarer
Rania

Svar: Läser till Yrkesfotograf på YH i Göteborg :)

2013-05-24  19:10:23      http://raniamaria.eu/blog





  Namn:
Kom ihåg mig?

  E-postadress: (publiceras ej)


  URL/Bloggadress:


Kommentar:




Trackback