Mammas lilla flicka

Publicerat   2013-10-11 16:17:00,  Foto - Djur Lite På Djupet
Igår började som en helt vanlig dag. Jag gick upp, tog en skål flingor, Jane drack upp resterande mjölk i flingskålen, jag började göra mig i ordning för ett läkarbesök, Jane fick fnatt på Milton och ville gå ut, släppte ut Jane, bäddade sängen och gick ut för att möta pappa som skulle köra mig till doktorn.
Jag kommer hem, undrar lite smått varför Jane inte kommer springande som hon brukar göra när jag varit iväg men tänkte att hon nog var på ett av sina små äventyr så tänkte inte mer på det.
Pappa kommer efter en halvtimme hem på lunchen, hans lunch är slut och han åker tillbaka till jobbet.
Vid ca 13.35 tänkte jag att Milton nog behövde ute och kissa, så gjorde som jag brukar göra på dagen. Öppnade altandörren och Milton och Ludde hoppar ut där dom möter Jane vid blomlådorna/trapporna. Hon brukar komma där när jag öppnar altandörren då hon på någon magiskt sätt hör på långa vägar när vi är på väg dit.
Men när jag mötte Janes blick insåg jag att det var något som inte stämde. Hon kom haltande mig till mötes med ett blödande och löst hängande bakben, och föll i mina armar. På riktigt. Jag lyfte upp henne och hon la sig slappt i mina armar. Hon var inte arg men jag märkte att hon hade ont. Väldigt ont. Jag sprang så fort det var fysiskt möjligt in med henne och upprepade gång på gång "Nej, nej, nej, lilla gumman, vad har hänt, nej, nej, nej, älskling, vad har hänt". Jag la henne på hennes bra sida i sängen, ringde pappa som för 40 minuter sen tagit sig tillbaka till jobbet. Jag började stortjuta när jag hörde pappas röst och fick fram "Jane blöder jätte mycket från bakbenet och det bara hänger och dinglar!" och pappas svar var "Usch nej, jag kommer så fort jag kan". 
Direkt efter ringde jag mamma. Även där fick jag bara fram "Jane blöder jätte mycket från bakbenet och det bara hänger och dinglar!". Mamma hörde inte vad jag sa så fick upprepa och mamma försökte lugna ner mig. 
Pappa satte ihop en tvättmaskin och körde hem 1 mil på ca 8 minuter, mamma fick flytta runt lite möten på jobbet för att också sätta sig i bilen och köra hem. 
När pappa satt vid sängen för att försöka lugna Jane, som nu hade börjat bli väldigt orolig och verkligen visade att hon hade ont, ringde jag efter veterinär. Ville åka till vår vanliga veterinär, men dit fick jag nog ringa ca 15-20 gånger innan det var någon som svarade. När jag väl kom fram fick jag svaret att vi skulle komma så fort som möjligt, så när mamma kom hem åkte hon och jag med Jane ca 6 mil på en väg full med vägarbeten och söndagsåkande trafikanter för att komma till vår favoritveterinär.

Väl där tog det inte lång tid innan vi fick komma in och träffa veterinären. Han klappade först på Jane där hon låg i sin bur utan tak och frågade vad som hade hänt. Blivit biten av en hund/räv eller påkörd? När han fick syn på benet blev han orolig och ojade sig över att "detta ser inte fint ut!". Han var orolig över att leden var avbruten, leden som är som vår fotled/häl och om det var den skulle det inte bli lätt att få ordning på. Han gav henne lugnande och hon skötte sig prima, som vanligt min duktiga tjej. Efter det röntgades hon och där visade det sig att det var benet som var helt avbrutet, så inte leden som han var orolig över. Vilken lättnad! Men så kom nästa besked. Han föreslog att vi skulle spjäla benet och hoppas på att det läker ihop, annars får han skicka en remiss för operation som kan kosta mellan 20-30 000 kr. Han berättade, som han brukar göra, att om det var hans katt så skulle han försöka med att spjäla benet först och se om det blir fint. Han var även orolig över infektioner och dyrlikt. Men vi litar på honom så vi gick med på att spjäla benet, pencillin och smärtstillande och hoppas, hoppas att hon fixar detta. Vi frågade vad som skulle kunna ha gjort detta och han svarade "Åh, det är en bil helt klart". 

När vi kom hem såg vi blod på yttertrappan. Det gör så ont i mig att veta att hon har försökt komma in på framsidan innan jag hittade henne på baksidan. Som hon måste ha kämpat!

Vem kör på en katt mitt inne i ett bostadsområde/villaområde? Det finns bara en vi kan tänka oss, bara en som kör som en jävla idiot och det känns så.. ja, jag får inte ord på det. Det gör mig så arg och ledsen!
Och detta var så typiskt. Skaffade en djurförsäkring på Milton för några veckor sen och tänkte att jag ska skaffa en på Jane med när jag har bättre ekonomi. Trodde ju inte den skulle behöva komma till användning då hon alltid är så försiktig och har bara varit sjuk en gång, men så händer detta. 
Mitt hjärta brister av att hon ska behöva ligga och skrika i smärtor, med ett ben som aldrig kommer bli detsamma igen pga att någon är så ovaksam i trafiken. Hon har verken druckit eller ätit, hon kissar ner sig fast hon ligger precis bredvid kattlådan. Mitt lilla barn, mammas lilla flicka ska inte behöva gå igenom något sånt här.

Men jag är glad att det inte var värre. Hon hade kunnat skada sina inre organ, skadat huvudet eller leden som veterinären först trodde. Hon kanske inte hade kommit hem, legat i ett dike eller en buske någonstans. Men istället kämpade hon sig hem och hoppade över ett staket och la sina sista krafter på att hamna i sin mammas armar. Jag hoppas så innerligt att hon repar sig, att hon inte får någon infektion eller att hon fick FIP från Tarzan. Jag vill bara ha min Jane igen. Hon och jag har ju pratar om att hon ska bli gammal, helst 20 år. Så det får inte sluta såhär. ♥
Jag är så glad att jag har mamma och pappa. Hur skulle jag annars gjort? Jag har ingen bil och tyvärr inga pengar till veterinärerna. Hade inte klarat mig utan dom!
Ska ringa veterinärerna igen på måndag för att kolla hur det gått i helgen och boka återbesök. 

Bilder från mars - 2013
 




Kommentarer





  Namn:
Kom ihåg mig?

  E-postadress: (publiceras ej)


  URL/Bloggadress:


Kommentar:




Trackback