Godnatt, mammas ängel

Publicerat   2013-11-28 20:12:00,  Foto - Djur Lite På Djupet
Nu var det ett tag sen igen som jag uppdaterade denna stackars blogg, men det finns ju såklart sina anledningar till det.

Idag, för 3 veckor sen, (förövrigt väldigt konstigt uttryck), fick Jane somna in. 
Hennes kamp var onödigt lång kan jag tycka, både då och nu i efterhand. Jag är ändå väldigt tacksam att jag fick lite extra tid med henne, men jag var också den som var tvungen att ta det tuffa beslutet att låta henne gå vidare och slippa lida.

Som jag skrev i det förra inlägget så var det en annan veterinär som ville prova att sätta stift i Janes ben och se om benet ville läka ihop. Saken var ju bara det att den lösa benpipan redan hade blivit mjukt som smör, men veterinärerna gav inte upp för det. Så med den där stiftställningen fick hon gå i mer än två veckor.
Två veckor efter operationen var det dags för återbesök och att röntga benet, detta var en tisdag. Benet hade inte läkt ihop, men veterinären ville inte ge upp för det då Jane verkade ganska frisk ändå. Men, så fort vi kom hem var det som all hennes livsgnista försvunnit och hon var inte sig själv. Hon blev värre och värre, hennes päls blev fruktansvärt fet och hon fällde väldigt mycket, hon höll sig mest för sig själv vilket var väldigt ovanligt för henne, hon åt inte som hon brukade, hon blev dålig i magen och hon kunde liksom inte kontrollera sina kroppvätskor, hon blev jätte smal, hennes pupiller var konstant stora, hon haltade mer och mer och ja, det märktes klart och tydligt att hon inte alls mådde bra. Och detta hände på bara ett par dagar.
På torsdags morgonen ringde jag till veterinärerna och berättade, och vi fick komma på en gång. Väl hos veterinärerna, där hon dom andra gångerna vandrat omkring glad och hälsat på folket som tog hand om henne, låg hon nästan okontaktbar. Veterinären vi träffade då tyckte inte att vi skulle ge upp, men jag var ganska bestämd även om det var så fruktansvärt jobbig. Jag sa att jag inte visste för vems skull vi skulle dra ut på lidandet och att det nästan kändes som djurplågeri. Veterinären märkte att jag var väldigt ledsen och sa "Det är du som känner din lilla vän, och vet du att hon inte vill mer så ska vi såklart inte dra ut på det". 

När det väl var dags behövde veterinären inte ens ge Jane något lugnande. Han stack in den där jätte nålen i hennes mage och hon rörde sig inte alls. Jag och Jane blev lämnade ensamma i rummet, och medans jag klappade, kliande och pussade på hennes livlösa lilla kropp och sa "Hälsa Tarzan från mig" somnade hon in. 

Smärtan var enorm, och det gör fortfarande väldigt ont, men det var ju för hennes bästa. 
Vi vet inte riktigt vad som hände i hennes kropp, kan ha att göra med att hon slutade med antibiotikan eller att benrötan spred sig i kroppen. Vi vet inte..
Jag kan ibland känna att veterinärerna gjorde fel från början, och att dom sen ville exprimentera med henne för att se om det kanske kunde fungera med stiften eller ej, men dom skulle ha gjort den operationen från början.
Jag har varit arg, men vad är det för mening? Inte får jag tillbaka Jane för det. 
Jag kan komma på mig själv med att tänka att hon ska ha mat, är hon ute och vill in, varför kommer inte hon och sover i sängen osv, se henne i ögonvrån, höra hennes egendomliga ljud. Ja, allt. 

Tog några söta kort på henne innan hon blev värre, och denna är favoriten.
Min lilla ängel ♥.
 






Honey, come home!

Publicerat   2013-10-23 00:19:38,  Foto - Djur Lite På Djupet
Idag var det dags för 3:e veterinärbesöket med Jane sedan hennes olycka.
Idag fick hon inte följa med hem igen, och det gör så ont i mig.

Hennes ben hade inte läkt ihop igen. Inte alls faktiskt, det var fortfarande helt avbrutet och den ena benpipan gnagde och stack igenom skinnet som innan dom satte en skena på det.

När vi åkte till veterinären trodde mamma att hon nog skulle bli av med skenan, att benet hade läkt ihop igen.
Jag försökte tänka positivt, men där var min magkänsla igen och sa att det nog inte gått så bra. Dumma magkänsla att alltid ha rätt.

När veterinären kom in i undersökningsrummet igen efter Jane röntgats och hon fick se röntgenbilderna utbrast hon "Usch, nej nej nej nej!". Där kom klumpen i magen och den har fortfarande inte släppt.

Så Jane fick tyvärr stanna över hos veterinären till imorgon. Då kommer en annan veterinär som hade sagt att hon ville prova att sätta stift och tvinna ihop dom lösa benpiporna. Men, dom var inte jätte hoppfulla och jag får nog göra mig lite beredd på det värsta.

Det känns så sorgligt att hon kanske får avsluta sitt jordeliv pga ett avbrutet bakben. Hon är ju liksom frisk annars.
Men hon kan heller inte leva så, och en avancerad operation som dom inte kan garantera att den fungerar kostar en förmögenhet och jag har inte en förmögenhet att snacka om. 

Kommer ibland på mig själv att kolla efter om Jane vill komma in i mitt rum, om hon ligger och sover i min säng, skulle ge henne tonfisk till middag, var nära på att ordna medicinen till henne och det är speciellt nu när jag ska sova som jag saknar henne då hon alltid vill ha lite extra gos innan sänglampan släcks.
Mitt lilla hjärta ♥

 




4 Months ♥

Publicerat   2013-10-12 19:11:00,  Foto - Djur Foto - Natur & Växtlighet Vardagligt
I veckan blev Mille Milton 4 månader! Chihuahuaor växer bara till dom blir 6 månader, så vi kan väl konstatera att han inte blir någon stor kille :).
Och när man fyller 4 månader blir man kaxig ;)!
Tröjorna Ludde och Milton har på sig kommer från Aliexpress.
 
 
Och det där med att vardagsfotografera, jag tycker jag börjar komma in i det igen :).
 
 
 




Mammas lilla flicka

Publicerat   2013-10-11 16:17:00,  Foto - Djur Lite På Djupet
Igår började som en helt vanlig dag. Jag gick upp, tog en skål flingor, Jane drack upp resterande mjölk i flingskålen, jag började göra mig i ordning för ett läkarbesök, Jane fick fnatt på Milton och ville gå ut, släppte ut Jane, bäddade sängen och gick ut för att möta pappa som skulle köra mig till doktorn.
Jag kommer hem, undrar lite smått varför Jane inte kommer springande som hon brukar göra när jag varit iväg men tänkte att hon nog var på ett av sina små äventyr så tänkte inte mer på det.
Pappa kommer efter en halvtimme hem på lunchen, hans lunch är slut och han åker tillbaka till jobbet.
Vid ca 13.35 tänkte jag att Milton nog behövde ute och kissa, så gjorde som jag brukar göra på dagen. Öppnade altandörren och Milton och Ludde hoppar ut där dom möter Jane vid blomlådorna/trapporna. Hon brukar komma där när jag öppnar altandörren då hon på någon magiskt sätt hör på långa vägar när vi är på väg dit.
Men när jag mötte Janes blick insåg jag att det var något som inte stämde. Hon kom haltande mig till mötes med ett blödande och löst hängande bakben, och föll i mina armar. På riktigt. Jag lyfte upp henne och hon la sig slappt i mina armar. Hon var inte arg men jag märkte att hon hade ont. Väldigt ont. Jag sprang så fort det var fysiskt möjligt in med henne och upprepade gång på gång "Nej, nej, nej, lilla gumman, vad har hänt, nej, nej, nej, älskling, vad har hänt". Jag la henne på hennes bra sida i sängen, ringde pappa som för 40 minuter sen tagit sig tillbaka till jobbet. Jag började stortjuta när jag hörde pappas röst och fick fram "Jane blöder jätte mycket från bakbenet och det bara hänger och dinglar!" och pappas svar var "Usch nej, jag kommer så fort jag kan". 
Direkt efter ringde jag mamma. Även där fick jag bara fram "Jane blöder jätte mycket från bakbenet och det bara hänger och dinglar!". Mamma hörde inte vad jag sa så fick upprepa och mamma försökte lugna ner mig. 
Pappa satte ihop en tvättmaskin och körde hem 1 mil på ca 8 minuter, mamma fick flytta runt lite möten på jobbet för att också sätta sig i bilen och köra hem. 
När pappa satt vid sängen för att försöka lugna Jane, som nu hade börjat bli väldigt orolig och verkligen visade att hon hade ont, ringde jag efter veterinär. Ville åka till vår vanliga veterinär, men dit fick jag nog ringa ca 15-20 gånger innan det var någon som svarade. När jag väl kom fram fick jag svaret att vi skulle komma så fort som möjligt, så när mamma kom hem åkte hon och jag med Jane ca 6 mil på en väg full med vägarbeten och söndagsåkande trafikanter för att komma till vår favoritveterinär.

Väl där tog det inte lång tid innan vi fick komma in och träffa veterinären. Han klappade först på Jane där hon låg i sin bur utan tak och frågade vad som hade hänt. Blivit biten av en hund/räv eller påkörd? När han fick syn på benet blev han orolig och ojade sig över att "detta ser inte fint ut!". Han var orolig över att leden var avbruten, leden som är som vår fotled/häl och om det var den skulle det inte bli lätt att få ordning på. Han gav henne lugnande och hon skötte sig prima, som vanligt min duktiga tjej. Efter det röntgades hon och där visade det sig att det var benet som var helt avbrutet, så inte leden som han var orolig över. Vilken lättnad! Men så kom nästa besked. Han föreslog att vi skulle spjäla benet och hoppas på att det läker ihop, annars får han skicka en remiss för operation som kan kosta mellan 20-30 000 kr. Han berättade, som han brukar göra, att om det var hans katt så skulle han försöka med att spjäla benet först och se om det blir fint. Han var även orolig över infektioner och dyrlikt. Men vi litar på honom så vi gick med på att spjäla benet, pencillin och smärtstillande och hoppas, hoppas att hon fixar detta. Vi frågade vad som skulle kunna ha gjort detta och han svarade "Åh, det är en bil helt klart". 

När vi kom hem såg vi blod på yttertrappan. Det gör så ont i mig att veta att hon har försökt komma in på framsidan innan jag hittade henne på baksidan. Som hon måste ha kämpat!

Vem kör på en katt mitt inne i ett bostadsområde/villaområde? Det finns bara en vi kan tänka oss, bara en som kör som en jävla idiot och det känns så.. ja, jag får inte ord på det. Det gör mig så arg och ledsen!
Och detta var så typiskt. Skaffade en djurförsäkring på Milton för några veckor sen och tänkte att jag ska skaffa en på Jane med när jag har bättre ekonomi. Trodde ju inte den skulle behöva komma till användning då hon alltid är så försiktig och har bara varit sjuk en gång, men så händer detta. 
Mitt hjärta brister av att hon ska behöva ligga och skrika i smärtor, med ett ben som aldrig kommer bli detsamma igen pga att någon är så ovaksam i trafiken. Hon har verken druckit eller ätit, hon kissar ner sig fast hon ligger precis bredvid kattlådan. Mitt lilla barn, mammas lilla flicka ska inte behöva gå igenom något sånt här.

Men jag är glad att det inte var värre. Hon hade kunnat skada sina inre organ, skadat huvudet eller leden som veterinären först trodde. Hon kanske inte hade kommit hem, legat i ett dike eller en buske någonstans. Men istället kämpade hon sig hem och hoppade över ett staket och la sina sista krafter på att hamna i sin mammas armar. Jag hoppas så innerligt att hon repar sig, att hon inte får någon infektion eller att hon fick FIP från Tarzan. Jag vill bara ha min Jane igen. Hon och jag har ju pratar om att hon ska bli gammal, helst 20 år. Så det får inte sluta såhär. ♥
Jag är så glad att jag har mamma och pappa. Hur skulle jag annars gjort? Jag har ingen bil och tyvärr inga pengar till veterinärerna. Hade inte klarat mig utan dom!
Ska ringa veterinärerna igen på måndag för att kolla hur det gått i helgen och boka återbesök. 

Bilder från mars - 2013
 




En livsomvändning

Publicerat   2013-10-07 19:39:00,  Foto - Djur Foto - Natur & Växtlighet Lite På Djupet
Inte visste jag att kvällen jag hade igår kunde sätta igång en sådan karusell som det har varit idag. Men det har varit en fantastisk karusell, en karusell som jag gärna åker livet ut.

Igår satt jag i min nedsuttna fåtölj, som vanligt, med Milton i knät. Jag hade så fruktansvärt dåligt samvete att jag inte varit ute och tränat honom ett tag, så han fick lite extra kel och pussar. Jag kollade på Framed och blev som vanligt inspirerad att fota. Jag såg hur solen snabbt gick ned med sitt orangea sken, och jag tänkte "Vad fint det hade varit med lite bilder på Milton i kvällsolen". Sagt och gjort, vi gick ut. Jag hade kameran runt axeln och tänkte "Inga krav, jag tar några bilder och blir dom bra så blir dom. Blir dom inte så får det vara okej". När jag väl började knäppa några kort blev det inte alls som jag ville. Jag började bli frustrerad, fick ta några djupa andetag och tänka om. Det gick inte att ta kort på dom där löven med solens stålar i bakgrunden, men det var ju faktiskt Milton jag skulle ta kort på. Jag började fota Milton på den lilla ängen bakom vårt hus och jag insåg snabbt att jag redan har börjat glömma dom mest simpla grunderna i kameran. Fick åter igen ta några djupa andetag och kolla igenom mitt inre hjärnföråd för att söka efter information. Jag knäppte några kort, provade mig på Manuellt läge och tänkte "Det ska bli spännande att se vilket skit detta blev". 
Jag blev snabbt trött och vi gick in igen. Det tog några timmar innan jag vågade öppna bilderna på datorn och redigera dom. Men se så fina dom blev! Det jag måste tänka på nu, för att komma tillbaka till fotograferandet att att fota helt kravlöst. Bara fota det jag tycker är kul. För förr så fotade jag allt mellan himmel och jord och tyckte det var det roligaste som fanns. Jag vill dit igen.

Idag la jag ut en av bilderna på Kursportalen Med Emelie Olsson på Facebook, skrev ett litet inlägg om hur jag inte funnit inspiration till att fotografera den senaste tiden, att jag varit lite sjukare än vanligt och så vidare. Kommentarerna började komma in och helt plötsligt började en tjej, Maria, skriva. Jag blev som en liten tjej som fått svar på ett Fan-mail då jag har följt Marias blogg ett tag. Och jag kan säga att Maria hade mycket att ge mig, bara genom att berätta vad hon har varit med om, hur hennes liv ter sig idag och hur hon ser på livet.
Hon fick mig att öppna mina ögon, att inte tänka som jag gjort den senaste tiden och att inse att "Ja, min kropp är sjuk. Men jag behöver inte vara sjuk som person". Låter lite lustigt, va? Men jag tror inte att jag hade fått dessa sjukdomarna om jag inte skulle klara av det, för visst finns det väl en mening med allt. Lika väl som att Maria och alla andra härliga tjejer som skrivit idag faktiskt har skrivit idag. Det är en mening att vi skulle finna varandra och hjälpa varandra så gott vi kan genom våra datorer. När Maria skrev insåg jag att jag behövde en människa som henne i mitt liv, även om det är på avstånd genom datorn. För det är just det att jag inte har så många människor i mitt liv, och man behöver det. Jag har alltid varit väldigt öppen och jag har alltid tagit i mot människor med öppna armar och det var så skönt att äntligen få det tillbaka. Och jag kommer alltid vara en öppen människa och vilja hjälpa andra människor så gott jag kan, men nu inser jag att jag behöver mig själv.
Jag tycker att alla ska läsa detta inlägget från Maria, det fick mig att öppna mina ögon och det gjorde stort intyck på hur jag kommer och vill leva mitt liv.

 




Say Hello To My Little Friend!

Publicerat   2013-09-13 16:20:00,  Foto - Djur Lite På Djupet Vardagligt
Ja, den frasen har jag använt mycket nu dom senaste veckorna. För han är ju så liten! 

Detta är chihuahuan Milton med överbett, född 7 juni 2013 och väger idag 1,7 kg. Han vägde 900 gram när vi hämtade honom och var hälften så stor. Hur kan han ha vuxit så mycket på knappt 3 veckor? Min lilla knubbe!
Han är jätte busig och kaxig, men inte när pappa eller någon annan av manskönet är i närheten. Har är jätte rädd för män. Varför vet vi inte, men misstänker att det kommer ifrån kenneln jag köpte honom på. Han älskar att sova runt mitt huvud på kudden på natten, kissar ner sig då och då. Han har kanske lärt sig sitt, eller så förstår han bara att om man sitter får man godis. Han är en rolig liten energiknippe som satt raketer i röven på mig, men han myser när jag behöver vila. Helt perfekt! ♥
Han kan inte på något sätt ersätta tomrummet i mitt hjärta efter Khalissi, men han har fått en egen plats som bara är för honom. Och nu undrar ni säkert "Vadå tomrummet efter Khalissi?". Henne har jag inte träffat på ca 2 månader. Så hon lever. Saker och ting hände som gjorde mig fruktansvärt arg och jag har varit väldigt ledsen. Har haft som panikångerst av saknad, men tror inte det finns något som kan laga det som hänt. Mer går jag nog inte in på.

Jag har ju inte skrivit på ett tag, men blev påmind om hur kul det är att titta tillbaka i arkivet och se vad som har hänt och hur mycket jag faktiskt har växt som människa och mognat. Ska försöka ta mig i kragen och skriva några rader då och då, även om livet är jäkligt surt just nu (förutom Milton då)

Så, vad har hänt sen sist? Inte allt för mycket. Jag har tyvärr börjat dricka cola igen. Dumma mig. Men all motivation till att inte dricka bara försvann, saker och ting blev jobbiga och då helt plötsligt var colan där igen. Ska sluta snart igen, väntar bara på att världen ska lätta från mina axlar. Jag och Milton ska börja valpkurs om ca en vecka. Hade möte med försäkringskassan på Smärtrehab och efter mötet säger läkaren till mig att jag kanske har någon jätte ovanlig sjukdom, "Vi får se vad som händer" sa han sen så dom tänker nog inte ta tag i någon ny utredning. Ja, sen har det nog inte hänt så mycket mer som är värt att nämna just nu.
Men tack till alla som varje dag kollat in här, vet inte vilka ni är men det är jätte roligt att jag inte varit bortglömd fast bloggen legat på is :). 

 




Little BumbleBee!

Publicerat   2013-06-04 16:19:54,  Foto - Djur Foto - Natur & Växtlighet
Djur, insekt, både ock?





Trädgården

Publicerat   2013-06-04 16:17:21,  Foto - Djur Foto - Natur & Växtlighet Lite På Djupet Vardagligt
Humöret har inte varit där det ska den senaste veckan. Mycket som händer runt omkring mig, känner mig så rädd - orolig och extremt hjälplös. 

Tog en promenix i trädgården med djuren hack i häl. Ville rasta av kameran lite och vet ni vad? Jag har "lärt" mig att fota manuellt, haha! På tiden kanske. Har i några dagar funderat på att köpa en Ljusmätare så jag kunde fota manuellt, men så såg jag ett kursklipp på youtube där mannen visade hur man använde ljusmätaren i kameran. Blev helt ställd, kollade på min kamera och sa "Jaha, är det det sträcket är till för!". Sån uppenbarelse, haha! 

Nikon D3100 - Tamron SP AF 28-75mm f/2,8




Playdate

Publicerat   2013-05-21 15:16:00,  Foto - Djur
Från Khalissi och Atlas playdate! Glömde motljusskyddet och bilderna är lite överexponerade. Jag vet, jag vet. Men jag är stolt över att jag hade kameran på Manuell, haha!

Nikon D3100 - Tamron SP AF 28-75mm f/2,8





Tokungar!

Publicerat   2013-05-20 21:29:00,  Foto - Djur Klipp & Gif´s Vardagligt
Haha, var bara tvungen till att lägga ut dessa bilderna. Dom är inte alls bra, inte nånstans.. Men Khalissi ser så himla rolig ut! Ibland kan jag tycka att det är lite otäckt att kolla på Amstaffs/pitbulls lekar för dom leker med munnen och verkligen hela kroppen så det kan se lite våldsamt ut. Men dom hade det så roligt och jag fick nog några bra bilder. Har dock inte gått igenom bilderna riktigt ännu och orkar inte det ikväll, så det får bli imorgon.
Filmen filmade jag med min Iphone 5. Tycker så synd om Khalissi i slutet, hon var så trött! Dom hade ju ändå busat såhär i en timme.

Sitter just nu i väntans tider på att filmen ska laddas upp och äter morötter med dipp. Sen får det bli Game Of Thones. Öm i hela kroppen!
 
 
Fy, vilken hemsk första bild på filmen. Haha!
 




Nostalgisk

Mamma ringde innan. Kändes som hon ville skryta om hur bra dom har det i Turkiet, haha.
Nej, det gjorde hon nog inte.. Men avundsjuk blev jag allt och även lite nostalgisk. Har varit i Turkiet kanske 8 gånger och sist var förra sommaren. 
Mamma berättade att hon hade köpt träningskor till mig som hon trodde jag skulle gilla. Hon berättade även att hon bränt sig lite, och mamma bränner sig typ.. aldrig. När vi skulle lägga på hör jag pappa oja i bakgrunden och mamma berättade att det gick förbi en katt stor som en leopard. Trevligt!

Nu ska jag kolla på en till film.

Bilder från Turkiet, 2012
Nikon D3100 - Nikon AF-S 50mm f/1,8 G




Småblommor

Publicerat   2013-05-09 15:10:00,  Foto - Djur Foto - Natur & Växtlighet Vardagligt
Pappa har berättat i ett par veckor att småblommorna i trädgården håller på att blomma ut, och han är särskilt förtjust i Gulvivorna. Idag sa han till mig "Gå ut och fota blommorna nu, nu har dom flesta slagit ut!".
Så ja, ut i trädgården fick jag kräla men jag var inte ensam! Nej då, inte för en enda sekund. Ludde tyckte det var så himla roligt att jag var med honom på gräsmattan och jag kunde se på honom att han tänkte "Jaha, ska vi titta på dessa blommorna nu, då ska jag vara precis framför", för det var det han var. Ivägen mest hela tiden, men jag gillar honom ändå.
Jag själv är inte särskilt förtjust i bilderna jag fick, men pappa ville ju så gärna att jag skulle fota dom där småblommorna i trädgården :).

Nikon D3100 - Nikon AF-S 50mm f/1,8 G - CloseUp filter +4




Skogstokig!

Publicerat   2013-05-03 16:52:00,  Foto - Djur Foto - Natur & Växtlighet Kamera & Photoshop
Blev fullständigt skogstokig innan. Försökte frebilt hitta Camera Raw i datorn innan.

Var inne på Camera Raw och försökte leta upp vart mappen var på datorn, hittade en lång lista som såg ungefär ut som User/Appdata/Roaming/Adobe/CameraRaw, men hittade jag den mappen på datorn? Nej! Googlade och då var anvisningen helt annorlunda. Satt och letade i ungefär 3 timmar, blev skogstokig! Sökte på datorn efter Camera Raw, men det kunde den inte hitta. När jag börjat svära och spotta surt sökte jag Roaming på datorn och vad hände då? Jo, då kom Camera Raw upp. Ugh.. vilken pärs!

Omredigerade bilder från Turkiet, 2012. 
Nikon D3100 - Nikon AF-S 50mm f/1,8 G
 




Övernattning och födelsedag

Publicerat   2013-03-31 14:51:02,  Foto - Djur Foto - Människor & Porträtt Vardagligt
Igår kväll kom min systerdotter Linn för att sova över då min syster skulle ut och roa sig lite såhär till påsk!
Cirka 5 minuter efter hon hade kommit slog hon huvudet i kanten på bordet och fick snabbt bula och blåmärke. Mycket skrik och många tårar, men sen var hon snabbt på benen igen! 
Idag har hon hoppat och studsat så mycket att jag blev trött av att bara kolla på henne, men riktigt kul har vi haft.. Även mina gamla barbies åkte fram :).

Idag fyller Luddas 7 år. Linn sa till honom "Man ska inte skälla på sin födelsedag!", men inte slutar han skälla för det.. Fast han nästan är en gammal gubbe nu. 
Rastade av kameran lite, men Ludde ville inte riktigt vara med på bild.





Lilla Barn

Publicerat   2013-03-10 18:32:29,  Foto - Djur Vardagligt
Idag har Khalissi varit på besök. Kommer ha hela kroppen full med blåmärken sen! 
Så hoppig, så springig, så glad, så högljud, men ack så underbar :).





BusFia!

Publicerat   2013-03-10 15:42:00,  Foto - Djur Vardagligt
När jag möblerade om på hyllan för att kunna fota bilderna i inlägget under hade Jane roligt med presentsnöret och det rosa, plassliga pappret muggarna var inslagna i. 
Mamma skrattade också gott åt mig och undrade vad i hela friden jag höll på med när alla sakerna från ena hyllplanet låg slängt i sängen och jag var fruktansvärt andfådd när jag fotade och var ganska svettig när jag var klar. Ansträngande saker det där :P!
Såg även när jag fotade bilderna i inlägget under att jag hade behövt ett CPL filter för att få bort reflektionerna. Får se hur det blir med det.





Längtan!

Publicerat   2013-03-06 17:45:00,  Foto - Djur Vardagligt
Längtar så fruktansvärt efter Khalissi. Med mitt minne så minns jag ju såklart inte ens när jag hade henne här hos mig sist. Förhoppningsvis kommer hon imorgon och förhoppningsvis orkar jag gå ut en sväng med henne i den härliga vårvädret!





Ordning och reda

Publicerat   2013-02-06 15:37:00,  Foto - Djur Vardagligt
Inte riktigt kanske, men försöker fixa iordning det jag förstörde. Går igenom gamla inlägg och försöker ladda upp bilderna på nytt så det inte är en tom ful ruta i alla gamla inlägg. Skitgöra ordentligt!
Hittade i alla fall en jätte söt på bebis-Jane. Sicken stil ♥!





Bebis!

Publicerat   2013-02-05 23:52:00,  Foto - Djur Vardagligt
Dessa bebisbilderna på Khalissi hittade jag i samma mapp som bilderna i inlägget under. Min lilla pluttan!





Borde insett att något var fel

Publicerat   2013-02-05 23:44:00,  Foto - Djur Min Sjukdom Vardagligt
Eller gjorde jag det, men flyttade det lite åt sidan?
Har ju lagt över inlägg från gamla bloggar till denna, men insåg när jag raderade den första bloggen jag flyttade inlägg ifrån att bilderna försvann på denna bloggen. Jag borde ju tänkt på det tidigare, men ja..tänkte inte på det.
Kollade igenom filerna på datorn för att se hur många bilder jag har kvar som jag kan ladda upp på nytt här och ramlade över några bilder jag inte lagt upp förr, eller ens redigerat.
Sebastian har tagit massor av bilder på mig när jag ligger och sover. Mitt på dagen, många olika dagar. Jag borde ju insett att något var fel, eller hur? Men nej, jag sköt det åt sidan och tänkte att det går väl över snart. Men det visade sig vara en kronisk sjukdom som jag kanske aldrig blir bättre av och ska jag bli bättre måste jag jobba hårt för det, men som sagt. Det kanske inte ens hjälper. 
Man ser också att jag är en hundmänniska, eller? Haha! Dom är så mysiga och det är med hundarna runt mig som jag sover och mår som bäst. Lilla bebis-Khalissi och älskade Dolly som inte finns med oss mer. Man ser även att Khalissi och Flisa kommer överens! Khalissi ligger ju Flisa så så hemsk kan inte Flisa egentligen tycka att Khalissi är.





Tidigare inlägg