BooTea

Publicerat   2014-04-27 14:57:00,  Foto - Mobilbilder Hälsa & Träning
Har provat BooTea, en detoxtea som ska hjälpa till med viktminskning och ja, detoxa kroppen, tror det är pga att natt tea´t har en laxerande effekt.

Jag tyckte att tea´t inte smakade så himla äckligt, men det är ju inget tea man direkt njuter av att dricka. 
Jag tyckte väl det kändes som det var lite detoxande, men ärligt talat märkte jag inte så jätte stor effekt av det. Jag gick inte ner något drastiskt, inte mer än vad jag gör nu av att äta 5:2. Kan ha att göra med att jag inte rör mig så mycket, så jag tror jag ska prova det igen till hösten då jag ska börjar träna lite när vi kommit till stan, men kanske ta det som är för 28 dagar och inte 14 dagar.
 
Finns att köpa på BooTea och kostar ca 250 kr för 14 dagars cleansen inklusive frakt, och det tog ca 1 vecka för mig att få varan.
 
 




On The Move

Publicerat   2014-04-25 14:46:09,  Foto - Mobilbilder Vardagligt
Nu var det ett tag sen igen jag skrev, lite mer än en månad, men det finns en rimlig förklaring för detta.
Jag har varken orkat eller haft tid, för det är som så att vi flyttar nästa vecka.
Japp, mamma och pappa har sålt huset, och inte till vem som helst, utan till min bror och hans sambo och vårt flyttlass går till en lägenhet inne i stan nästa vecka. 
Vi får nog nycklarna redan på måndag, då vi ska på slutbesiktningen av lägenheten då. 

Så ja, det har varit mycket att göra. Inte ens 2 månader har gått sen mamma och pappa erbjöd Jesper och Hanna att köpa huset, jag fick jaga hyresvärdar som tusen tills vi (eller rättare sagt mamma och pappa) fick denna lägenheten som vi ska flytta till. Det har packats, sorterats, slängts, målats, och en jäkla massa värk i kroppen på världigt kort tid så är ganska så slut ärligt talat. 

Men det är ändå ganska kul att gå igenom alla gamla saker som man hade glömt bort. Hittade en bok jag och min barndomsvän hade skrivit låttexter i och jag har skrattat så tårarna sprutade. Det gjorde nog min barndomsvän också när hon fick se bilderna jag tog på boken och skickade till henne på facebook. 
Har också hittat en del gamla berättelser som jag och min bror skrivit som barn, teckningar jag ritat som säkert har uppskattats massor av de som fick teckningarna, haha.
Hittade även papprena från när Jamie skulle komma som utbytesstudent från Kanada till oss när jag var liten. Han var som en storebror till mig, och jag har några små minnen av när jag red på hans axlar ner för trappan och när jag var med han och hans kompisar. Undra hur jag förstod vad han sa..hm. Mamma och pappa säger att han ville ha med mig överallt och att vi hade jätte kul ihop även om jag var ca 2år. Ska se om Facebook kan hjälpa mig att hitta honom. Hade varit kul att se om han kommer ihåg mig och hur han lever nu.
Jag har även målat som attan, möbler och annan inredning, både sånt som jag ska ha i min lägenhet sen och sånt som mamma och pappa ska ha i lägenheten. 

Känns ganska så konstigt detta, men ändå skönt. Skönt att jag sen kommer ha mamma och pappa nära när jag flyttar till eget om jag skulle behöva akut hjälp eller så, och skönt att lämna detta stället på sätt och vis bakom sig.
Jag har aldrig riktigt känt mig som hemma här, och det beror nog på att vi flyttade hit här i panikläge efter Emma hade dött, plus att jag inte nu i vuxen ålder själv skulle välja att bo i en 60´tals tegelvilla. 
Dessutom så är det lite att göra med huset, som det är med alla hus, och mamma och pappa orkar inte riktigt med det längre. Pappa är ungefär lika skruttig i kroppen som jag och mamma vill varva ner nu och jag tror dom kommer få det bra på Drottninggatan :).

 






En befrielse, detta prövande år.

Publicerat   2014-02-26 12:50:55,  Foto - Mobilbilder Foto - Självporträtt Vardagligt
Betalade precis av den sista kreditskulden, en kreditskuld från salongen och den enda kreditskulden jag hade kvar. Det känns så otroligt skönt och en stor tyngd har lyft från mina axlar. På riktigt!
Nu kan jag börja spara en massa pengar och att redan ha kunnat skicka över en summa till sparkontot känns så.. vuxet på något vis. Och går allt som jag vill och planerat har jag eget boende i höst. Hur bra som helst. Bara jag och Mille Milton! ♥

Mamma sa igår "Detta blir ett prövande år för dig", och det kan man väl säga. Jag fyller ju tydligen år nästa vecka, och mamma undrade vad jag önskar mig i present. Berättade att jag ville fixa till håret, både klipp och färg, och mamma som är så smart som hon är påminde mig om att det kanske inte är det smartaste nu när jag äter Isotretinoin (Roaccutan). Har ju redan börjat tappa en massa hår, och att slänga i färg och blekning i skallen kan vara förödande, nu när jag lyckats få håret långt. Ibland (typ alltid) är det bra att bolla idéer med mamma, särskilt med min hjärna som gärna tänker lite trögare ibland och gömmer undan viktigt information för mig, haha.
Så vad mamma menade med prövande år är att stå ut med en katastrofal hy, en hårfärg jag inte trivs med och inte får göra något åt förens jag ätit färdigt Isotretinoinen, 5:2 dieten (som jag börjat märka effekt av, skriver mer om det i ett annat inlägg), och att spara pengar. 
 
Jag undrar hur jag kommer se ut slutet av detta året, och hur jag kommer leva. Ska bli så spännande!
 
 
 




Home Alone

Publicerat   2014-02-08 18:36:00,  Foto - Mobilbilder Hår, Hud & Naglar Min Sjukdom Vardagligt
Nej, inte riktigt. Pappa är hemma, men mamma har åkt på "tjej-middag". Tycker faktiskt att det är trevligt att mamma hittar på lite saker utanför hemmet, då vi annars är ganska så bra på att bara sitta hemma och inte göra någonting. Jag själv ska snart fixa lite gurka med vitlöksdipp, tända några ljus och kolla på film. Det är kvalitetstid med sig själv det, haha.

Men.

Jag hade faktiskt tänkt skriva en liten På-Senaste-Tiden-Uppdatering, då jag har varit så fasligt dålig på att uppdatera bloggen även fast det har hänt lite saker. Måste bättra mig!

Mille Milton kastrerades veckan efter jag och mamma kom hem från Egypten. Veterinärerna tyckte dock inte att att ta bort kulorna räckte, så dom tog bort några mjölktänder också. Han har problem med sina tänder, antagligen på grund av överbettet, så vuxentänderna från tränga sig fram och mjölktänderna sitter kvar så det blir som en dubbla tandrad. Har varit inne och kollat det innan, och har själv fått vicka bort några mjölktänder. Han ska nog opereras när han blivit 1 år och ta bort en av hörntänderna i underkäken, då han även har snett bett och den ena hörntanden trycker upp i gomen. 
Mille skötte sig dock kanon! Han var lite groggi en stund efter vi kommit hem och han dreglade något enormt, men så fort kragen åkte av sprang han omkring som ingenting hade hänt. Han rörde dessutom inte stygnen och han läkte på 2-3 dagar. Aldrig varit med om något liknande! Min duktiga lilla bebis :).

Jag är mitt inne i att söka förlängd aktivitetsersättning. Alltid nervöst sånt här, särskillt när man inte riktigt känner sig så trygg med sjukvården. Fick ett läkarutlåtande skrivet från Smärtrehab när jag blir utskriven därifrån, men det var det lustigaste läkarutlåtande jag läst. Okej, har varit med om värre. Men det stod bara saker upprepat i varenda ruta. 
Jag har dessutom listat mig hos en annan läkare nu som är inne i stan och som har en sjukgymnast. Tyckte det kunde vara bra då jag förhoppningsvis detta året ska flytta in till stan. Ska ringa dom på måndag och boka tid så jag kommer igång där så fort som möjligt, då jag i vanliga fall går till läkaren var 6 vecka och så dom vet vem jag är.

Jag började med 5:2 denna veckan. Måste säga att jag trodde det skulle vara jobbigare att halvfasta. Det som har varit jobbigt är att jag fått tvärsluta med att dricka cola, inte småäta snacks och att räkna kalorier. Har ingen digital köksvåg så har liksom fått gissa mig fram. Men annars har det gått bra och jag har märkt att jag mår bättre på morgonen och är hungrig. Äter annars bara frukost på helgerna, så det är ju positivt. Mamma har även hjälpt till mycket och medvetet lagat kalorisnålare mat, även fast hon och pappa kanske inte behöver det. 
Drack även en Celcius Apelsin härromkvällen en fastedag och den var riktigt god. Ska köpa fler, synd att dom är lite dyra bara.

Jag började även med en ny medicin denna veckan. Isotretinoin heter den, men även kallas Roaccutan. 
En medicin som nu i 5-6 månader kommer får mig att se ut som en variant av Shrek, jag får inte dricka alkohol och heller inte bli gravid. Men efter kuren kommer jag bli som en helt ny människa och det är något jag ser fram imot! 
Det är alltså en medicin som acne. Var på Hudkliniken förra veckan igen, och då konstaterades det att jag skulle börja med denna medicinen, så att jag en gång för alla kommer bli av med mina problem. Har ju provat olika krämer/geler och antibiotikor, men inget har hjälpt. Fick åka och ta olika blodprover och gravidtest, skriva på kontrakt att jag är medveten om dom hemska fosterskadorna som kan ske om man blir gravid under kuren och även att jag måste skaffa mig ett preventivmedel. Mamma skrattade när jag berättade det, och det gjorde jag med. Jag lever ju som en nunna, och kommer jag se ut som en variant av Shrek kommer jag nog ännu mindre vilja visa mig ute bland folk. Men jag är också rädd att dom kommer sluta ge mig medicinen om jag inte fixar något preventivmedel då jag är i så kallad barnafödande ålder, så är väl bäst att ta tag i det där i alla fall. Allt är ju så dyrt bara, puh.

Ja, men det var väl det hela ungefär. 
Har inte blivit klar med bloggdesignen ännu på fotobloggen. Har inte orkat ta tag i det riktigt ännu. Och sen känns det nästan lönlöst då både kameran och datorn har börjat leva sina egna liv och jag vet inte hur länge till dom håller. Jaja, jag får lösa det där någongång!

 






Days Like These

Dagarna, dom bara går och går men ändå känns det inte som jag kommer till dörren. Känns som jag fortfarande väntar på att denna jäkla sjukdom ska släppa så jag kan börja leva igen. Önskar det vore så väl.

Igår tog jag mig i kragen.
Vaknade tidigt för att invänta syster som skulle hämta mig vid halv 10 så jag kunde ta hennes bil för dagens senare bravader. Ingen syster kom. Misstänkte att hon glömt, hon är så stressad min älskade syster. Hon dök i alla fall upp 2 timmar senare. Vi for in till stan, sen körde jag hem igen. Klippte Ludde lite till, sen "hoppade" jag in i duschen. Efter duschen tänkte jag att jag kanske skulle försöka göra mig lite fin. Jag skulle ju ändå befinna mig bland folk lite senare! Sagt och gjort, blev lite smink och jag lockade håret. Måste säga själv att jag kände mig galet söt, vilket inte är ofta.
Sen åkte jag in till stan för att hämta Linn på dagis. Det har jag aldrig gjort förr så kände mig lite smått osäker. Satt några minuter i bilen utanför dagis och kollade på dom små söta knattarna som sprang runt på gräsmattan/skogen, lite också för att se om jag kunde se om Linn var ute och lekte. Sen började jag vandra upp mot dagiset och kunde inte riktigt se om Linn var någon av barnen som sprang ute och lekte (jag ser fruktansvärt dåligt på långt håll även om jag har glasögon). Hade frågat Nettan var Linns avdelning var, följde anvisningarna, gick runt huset och hamnade just på gården där barnen lekte. Då fick Linn syn på mig, springer fram samtidigt som hon skriker "HAAANNNAAA!!", pussar och kramar, sen gick vi för att hämta hennes saker. Hon gick långt före mig och skrattade när jag sa att hon skulle sakta ner då jag går så sakta. Då började hon själv gå med pyttesteg.
Efter upphämtningen for vi till hennes dans. Hon blev en riktig prima ballerina och det var så kul att se alla dom små dansuppklädda barnen. Men det märktes ganska tydligt att det fanns uppdelning mellan mammorna, dom coola mammorna, dom mindre coola mammorna och dom utstöta mammorna som satt för sig själva och pillade med sina mobiler. Och det slog mig, Linn hade kunnat vara min dotter, rent åldersmässigt. Kändes ganska märkligt att tänka så och att tänka att min mamma hade 3 barn när hon var i min ålder och mina systrar hade 2. Jag är lite sent ute, men av rimliga skäl.

Idag har jag fått sota för mitt "hurtiga-jag" jag hade igår. Men det är väl så det är, tyvärr. Och det är ju det som gör att jag blir rädd för att tex börja studera eller jobba. Hur ska det gå att ena dagen gå ganska bra, andra knappt komma ur sängen. Hade jag inte haft Milton hade jag nog inte gått upp alls.
Saknat Khalissi lite extra idag också. Känns så dumt att bli bortknuffad bara för att någon annan kom in i bilden, för jag tror det är just det det handlar om. Jag bryr mig inte om det, jag saknar mitt barn. För det är/var just det hon var. Mitt barn, min dotter. Jag hennes mamma..♥

 
 




Cola Beroende

Publicerat   2013-06-15 19:38:00,  Foto - Mobilbilder Lite På Djupet
Det är det säkert fler som är än som inte är det. 

Idag går jag in i dag 5 utan cola.
Förra veckan fick jag bara nog, men det var inte så lätt. Blodsockerfall hit och dit och jag fick hålla mig till en om dagen. I tisdags kände jag att nu var det dags och sen dess har jag inte druckit någon cola.

Det handlar ju inte bara om att jag vill gå ner i vikt för jag känner mig tjock. Det handlar ju också om att min kropp inte riktigt orkar med vikten jag ligger på.
Jag hatar all medicin jag måste stoppa i mig dagligen och känner att jag vill kontrollera lite mer av det andra jag får i mig och vara mer hälsosam.
Cola innehåller fosfor som är urkalkande, och det kan ju knappast vara bra för någon.
Mina tänder tar faktiskt inte stryk av colan, som man annars kan tro. När jag gick i högstadiet gjorde vi ett PH-värde test i salivet och mitt värde låg bättre än normalt och tandläkaren blev förvånad över detta då hon visste om mitt cola-drickande.
Jag vill inte vara en mamma som dricker massa cola men barnen får inget, eller ännu värre. Dom får samma beroende som jag.
Jag märkte innan jag började med Mianserin att jag somnade mycket dåligare när jag druckit cola än om jag inte druckit cola. Det fick mig dock inte att sluta ändå.

Innan såg jag nog ingen riktigt anledning att sluta. Eller jag gjorde väl det, men självdiciplinen fanns inte där och jag var inte ett dugg motiverad.
Sen har nog inte beroendet så mycket med det kroppsliga att göra. Visst, jag har fått många blodsockerfall denna veckan. Men det är det mentala som har varit det jobbigaste.

Igår kom jag på mig själv med att tänka "Idag är det fredag, då får jag i alla fall dricka cola. Woohoo, jihoo!" (men så kom jag på mig själv). Det går tillbaka till när jag var liten och hemma hos oss var det som "fest" på fredag och lördag med god mat och läsk. Minns hur jag och Emma tävlade ner till Fula Hallen och hämtade oss en varsin glasflaska och kunde smutta på dom hela kvällen. 
När Emma dog var det ingen fest längre och veckorna fick fyllas med tröst-läsk. Och sen dess har det fortsatt.
 
Vana och tröst. Det har varit en vana att kunna hämta en läsk när jag vill, dricka läsk när jag vill och varje kväll håller jag hårt om colan. Det har varit en tröst när saker har varit jobbigt, eller när jag har haft dåliga dagar. Då har det inte funnits något annat som tröstat eller vad jag trott lindrat smärtan. Då har det känns befogat att hinka i mig cola och äta massa skräp. 
Men inte nu längre. Nu får det vara nog och jag ska aldrig gå in i det träsket igen. Visst ska jag unna mig ibland men det ska inte bli en vana igen och definitivt inte någon tröst.

Håller mig till mitt vatten och goda té istället även ifall hela källaren är full med cola och mamma frågar "Ska du inte ha en cola? Det är ju faktiskt lördag kväll". Både mamma och pappa hejar på mig dock och mina facebook-vänner, så det känns som lite extra pepp :).

 




Blondie!

Det hette min hund när jag var liten, fast kallades för Blunder av en skånsk liten flicka :P.
Aja, det var inte det jag skulle skriva.

I förmiddags hade jag tid på Smärtrehab för ny rehabplan. Dom vill ju som sagt inte släppa mig ännu, fast kursen snart är slut. Det gick bra, fast jag märkte att jag inte riktigt orkade angagera mig så mycket då jag inte riktigt lita på dom längre.
Dom ska försöka ordna möte med försäkringskassan och AF Samverkan och så hur det blir med framtida inkomster och eventuellt utbildning. Sånt oroar jag mig jätte mycket för så det är skönt att det ska bli ordnat. Sen ska vi kolla igenom mer hur jag sköter mina aktiviteter i hemmet, så som disk - tvätt - städ etc, och se om något kan förbättras. Jag ska även ut och gå stavgång med sjuksköterskan och samtidigt meditera ute i naturen. Det ska bli skönt! Och så ska jag börja gå kognitiv beteendeterapi med kuratorn efter sommaren. Det var det jag kom ihåg från mötet.

Efter sjukhuset gick jag på stan och fixade present till mamma. Blev uppraggad av en snubbe och det har inte hänt sen Sean Banan var i stan, haha! Han var riktigt märklig, frågade om jag kom från Malmö för jag såg ut som en tjej som han dejtar där. Men, borde han inte se att jag inte är hon i så fall? Sen frågade han tusen frågor om varför jag går med rollator.. eehh. Skit i det du, hade jag lust att säga!

Sen tillbringade jag lite mer än 6 timmar hos frisören. Har så fruktansvärt ont i ryggen och benen nu, vet inte riktigt hur jag ska orka med morgondagen. Mår ju alltid så dåligt efter fysiskt påfrestning. 
Men nu är jag blond, och jag är riktigt nöjd och ovan! Blev mycket blondare än vad jag trodde att jag skulle bli, så det är ju bra :). Jag menar, jag var ju svart/ombré när jag kom dit.

Kände mig lite som en häxa idag. Jag ska föralltid vara häxa!




Minikatt

Publicerat   2013-05-25 22:00:00,  Foto - Mobilbilder Vardagligt
Ojoj, vilken dag!
Vaknade ganska sent av att bror ringde i telefonen. Jag tror jag vaknade av det, men jag är inte helt säker. Han frågade om han kunde köpa min Iphone 4. Ja, det gick väl bra sa jag. En stund efter vi lagt på kommer jag på att mamma skulle ha den. Tänkte "vad ska hon med den till, jaja". Sen kom jag på att vi redan beställt ett microsim till henne, som hon dessutom fått betala för. Fick ringa bror och meddela honom om att han inte kunde köpa den. Trötta, nyvakna hjärna!

Vid halv 3 körde jag in till stan för en fotografering med Moa. Fick klippa sönder en tröja, göra en uppsättning med en Donut (som jag faktiskt aldrig gjort förr), sminkning och igång med fotograferingen med jazz i bakgrunden. Lilla katt ville så gärna vara med, och hon var så extremt gullig! Kunde inte ens mjua riktigt, lät bara Miii! 

Efter fotograferingen åkte jag hem till syster, men först in på Netto för att köpa chips till Nettan eller Linn, vet inte vem som ville ha dom. Kommer in i butiken och då börjar lamporna släckas. Lite smått nervös och försvirrad närmar jag mig chipshyllan och där möter jag ett butiksbiträde. Frågade om dom hade stängt och han svarar "Ja, men du ska väl inte fylla en hel vagn?" Nej, jag skulle bara ha chip, så det gick bra. Pinsamt dock. När jag satt i bilen kom det ett äldre par fram mot entrédörrarna och vevade med armarna men inte öppnades dörrarna för det, haha.
Hos syster blev det middag, efter middagen klippte jag henne.
Efter det åkte jag och hämtade Khalissi och nu ligger vi alla i soffan och myser. Lite panik dock när jag upptäckte att falukorven var slut. Hundarna äter lite falukorv varje dag, så det är verkligen katastrof när den är slut då dom inte äter något annat.

Usch ja, nu blir det nog film och bara slapp. Har ont och så, men det var ändå en helt bra dag. Bilderna blev nog riktigt fina! Imorgon kommer jag nog få sota för en full-rulle-dag, men det är det faktiskt lite värt.

Moa och lilla katt efter fotograferingen. Nu är jag sugen på rött hår igen, som vanligt när jag ser någon med rött hår!
 
 




Tjugotredje Maj

Publicerat   2013-05-23 22:54:00,  Foto - Mobilbilder Lite På Djupet Min Sjukdom
Oj, vad klockan blev mycket helt plötsligt. Samma igår, tiden sa bara swish!

Idag har det inte hänt så mycket, var på Smärtrehab. Idag lagade vi jätte god mat, sen tränade vi, sen åt vi jätte god efterrätt. Det roliga med dagen var att jag fick agera träningsinstruktör och lära sjukgymnasten lite nya och annorlunda knep. Fick massor av beröm för min hållning och att jag alltid tränar rätt även om det är en ny övning. Det ni, för en som inte kan gå utan rollator.. Haha! Önskar ju dock att jag faktiskt kunde träna så mycket som jag vill, och precis hur jag vill. Pumpa på, svetten lackar.. Men istället får jag mjölksyra i varenda muskel efter en repetition med 10 tag.

Hm, Flisa är nere i källaren och skäller för okänd anledning. Så typiskt henne. Hon har väl säkert slängt ner någon leksak som hon inte vågar bära upp igen.

I alla fall. 
Igår träffade jag en kär vän som jag tyvärr inte träffat på nästan 2,5 år. Vet inte varför vi träffas så sällan. Det märks inte när vi träffas dock, fast vi har mycket att ta igen. Det var jätte trevligt att strosa runt på stan med henne, luncha och bara snick snacka.
Innan jag mötte upp Becka var jag på Vuxenpsykiatrin. Träffade psykologen som tog över mig nu när Pia ska sluta. Först kände jag att det skulle gå hur bra som helst, för visst hade hon läst min journal. Men när jag väl satt där i stolen mitt imot henne och hon började ställa dom där frågorna på ett nytt vis och jag behövde berätta min historia kortfattat var det inte så enkelt som jag trodde. 
Det slog mig nämnligen hur mycket psykisk stress jag varit utsatt för. Jag har själv tänkt att jag blivit utsatt för många prövningar, men när hon sa det blev det så verkligt igen.. Det där som jag liksom lagt i det förflutna och lite låtsas som det hänt någon annan. Någon annan Hanna. 

När jag berättade allt märkte jag ett mönster som jag inte tänkt på innan. Det reagerade psykologen också på. 
Jag berättade att min syster dog när jag var 11. Det var jätte jobbigt. När jag lite kommit över det kommer dagen jag får höra Idag är du lika gammal som Emma var när hon dogDå blev det jobbigt igen. Varför fick jag bli äldre än henne? När jag lite kommit över det begår min barndomsvän självmord. Då blev det jobbigt igen. La väldigt mycket skuld på mig själv. Kan berätta mer om det i ett annat inlägg. I den perioden gjorde jag mitt självmordsförsök. När jag lite kommit över det träffar jag en kille som behandlade mig väldigt illa. Då blev det jobbigt igen. När jag lite kommit över det blev allt så himla jobbigt med salongen och sen blev jag sjuk. Och där är jag nu. 

Vi pratade om ME, och att Smärtrehab inte tror att det är en riktigt sjukdom, eller att jag inte har det. Psykologen sa att hon i högsta grad tror det är en riktigt sjukdom eller rättare sagt vet, och av att dömma över hur jag har det var hon helt säker på att jag lider av ME. Det var jätte skönt att höra. Hon pratade dock lite om att ME kan komma från psykisk stress, då stress påfrästar immunförsvaret och det är från dåligt immunförsvar ME kommer. Jag har med funderat på ifall det har med det att göra, men att rosfebern jag hade 2007 liksom var droppen. 
Men jag känner att det inte spelar någon roll egentligen. Det är ju det jag vill få Smärtrehab att förstå. Det spelar ingen roll hur jag fick ME. Behandla mig för det, för det förflutna kan vi inte göra något åt. Så psykosomatiserar inte det, för det gör mig inte bättre. Eller hur?

Två bilder från helgen. Jag, Ludde och Flisa var redo för Eurovision. Khalissi kom och sov över i söndags och hon älskar att spegla sig själv :).




5 minuters bränning

Publicerat   2013-05-18 16:40:00,  Foto - Mobilbilder Foto - Självporträtt Vardagligt
Efter jag ätit frukost satte jag mig ute i solen. Så fruktansvärt varmt! Satt där i 5 minuter och lyckades bränna mig, som den blekfis jag är. Nu har det dock lagt sig lite, så det var tur jag inte satt där så länge. 
Var tog våren vägen? Var det ens någon vår i år? Det måste ju vara sommar nu, så varmt som det är. Hundarna och Jane står knappt ut i värmen, ja.. Inte jag heller, men jag har aldrig klarat av värme så bra.

Nyduschad och ska snart bege mig hem till Alexandra och leverera bilderna från fotograferingen med Hollie, så snart kan jag visa bilderna på denna lilla söta tös! 
Har så många bra minnen med Alexandra när vi var små. Ett minne är när vi var lite busiga och la gosedjur på takfläkten, satte igång takfläkten och det flög gosedjur över hela tv-rummet. Mamma hörde hur vi skratta på övervåningen så hon kommer upp och frågar vad vi håller på med. Då hade vi precis lagt upp gosedjuren på takfläkten igen, stod där under den och låtsades som ingenting. När mamma gått ner igen skrattade vi sådär adrenalinfyllt för mamma såg inte gosedjuren. Eller när vi var på Alexandras rum och satte igång tvn för att se vad hennes bror kollade på. Deras digitalboxar var ihopkopplade så då fick dom snällt kolla på samma kanal. Vi fnittrade för fullt när vi såg att det var porr han kollade på och vi stängde snabbt av tvn igen. Eller när vi var hos min fabror och hittade min kusins Scream-masker. Vi smög runt huset och knackade på fönstret till rummet Alexandras bror satt och spelade tvspel och när han vänder sig om blev han riktigt rädd, sen arg. Haha, den minen kommer jag aldrig glömma. Ja, jag har många bra minnen med Alexandra och hon är nog den jag skrattat mest med i hela mitt liv. Two peas in a pod, indeed :).





Hemligt paket

Publicerat   2013-05-16 18:46:00,  Foto - Mobilbilder Outfits & Shopping Vardagligt
Imorse, precis när jag vaknat och inte ens hunnit ur sängen kommer pappa hem och lämnar av ett paket. Det kändes ungefär som att få frukost på sängen! 
Iphone 5, denna platta manick låg i detta stora paket. Igår kväll beställde jag några skal från Fyndiq och på måndag aktiveras det nya kortet. Ja, lite glad blir man ju av materiella ting :).





Barret

Publicerat   2013-04-10 22:19:00,  Foto - Mobilbilder Foto - Självporträtt Vardagligt
Varit hos bästa Martina idag och fixar frillidillen. Ljusare längder, svart botten.. Lite ombré-effekt. Klippte även lugg igen och jag är super nöjd! Vi planerade även att ljusa topparna lite till när jag kommer och klipper mig nästa gång, för dom blev inte så ljusa nu då jag har haft rött hår innan som satt inbäddat under det bruna på längderna och det ville inte släppa så snällt som vi velat! 
Kom även att tänka på att jag faktiskt inte färgat håret hos en frisör innan. När jag färgade det på min salong fick jag ändå blanda färgen och berätta hur det skulle sättas i, osv. Så det var en skön upplevelse att bara få sitta i lugnan ro och inte behöva bry mig. 

Kommer ihåg för många år sen när jag och Martina och några andra vänner firade nyår hos Martinas pojkvän Marcus (som hon fortfarande är tillsammans med, 11 år!) och när grabbarna skulle smälla iväg raketerna flög dom överallt och specielt längst med marken, haha! Livsfarligt, men det var ändå sådär barnsligt kul. Inte så kul dock att den ena grabben nästan smällde av sin tumme, men den fick vi tjejer plåstra om.

Fick även reda på idag att min psykolog ska sluta. Hon och hennes familj ska flytta och det gör mig lite ledsen då jag tycker att vi fått en fin relation. Men jag känner mig ändå ganska redo att lämna allt det som har med terapi att göra, så det löser sig nog till något bra till slut i alla fall.

Känner mig så tjock och degig, ska försöka ta mig lite promenader nu när vädret blivit så fint. Kanske ska börja sminka mig igen, även om jag inte orkar lägga energi på sånt. Ser lite död ut, haha!
 
Nu är jag fruktansvärt trött och öm av att ha suttit ner så länge idag. Huvudvärk och antar att jag druckit för lite idag. Nu ska jag sova!

 




Roligt paket!

Publicerat   2013-03-18 14:50:33,  Foto - Mobilbilder Kamera & Photoshop Vardagligt
Skulle ha varit på Smärtrehab idag och träffat sjukgymnasten, men jag vaknade med huvudvärk och feber som fortfarande inte har släppt. Blir helt avslagen och inte mycket fungerar som det ska när jag vaknar så.

Klockan 1 ringde telefonen och det var en supertrevlig tjej från Jetpack som frågade om jag var hemma idag. Hon skulle nämnligen leverera ett litet paket! När vi skulle lägga på sa hon "Ha en fortsatt trevlig dag!". Tänkte "ja, du ska få se hur trevlig dag jag har när jag öppnar dörren med en outfit bestående av randiga strumpor, rutiga pyjamasbyxor, prickigt linne och helfärgad tröja och i alla dess färger". 
När hon kom var hon fortfarande lika trevlig, men hon såg nog lite chockad ut. I händerna fick jag ett skitigt paket som jag hoppades innehöll min födelsedagspresent, och det gjorde det!

Hade beställt lite saker från MiniInTheBox, bland annat lite Cokin P saker, plexifilter osv. Och Close Up filter kit. 
Ska försöka ta bättre bilder och förklara mer när jag orkar!
 




Kalaskatt!

Publicerat   2013-03-16 20:56:00,  Foto - Mobilbilder Vardagligt
Idag har jag inte varit hemma mycket. 
Åkte på kalas klockan 1 till min bror som fyllde år i februari. Han och hans sambo Hanna, som det förövrigt känns jätte konstigt att säga mitt eget namn till, har flyttat till en stor mysig lägenhet. Dom har 2 kattbebisar i rasen Maine Coon. Jag blev så förvånad att dom var så små, men tydligen växer dom tills dom blir 5 år så då förstod jag varför dom blir så hiskeligt stora! Åh, så mysiga dom var! Dom kan sitt och tass, dom tar tag i en och gosar näsa mot näsa, fäller knappt och är en typiskt katt jag hade kunnat tänka mig. Får prata med Jane och Khalissi om dom vill ha en sån stor kompis sen :).

Efter kalaset åkte jag, mamma och pappa till sjukhuset för att hälsa på morfar som varit inlagd i över en vecka. Varit många gånger vi trott att det varit slutet, men så verkar inte fallet vara då han var ganska "pigg" när vi var där idag. Först var jag lite rädd och var inte säker på om jag ville se honom. Tänk om han inte såg ut som morfar längre? När jag rullade mig in på hans rum och såg han sova i sängen tänkte jag "lilla morfar, det är ju du". Han har blivit som en bebis, jollrar och har sig. Skrattar och tittar sig omkring. Men nu verkade han inte må dåligt längre i alla fall, förutom en hemsk hosta.
Han ska bli 90 år i år. Lilla morfar ♥.

Försökte göra mig lite fin idag. Blev dock inget smink, bara min fina klocka i roséguld och min fina ring.
Nu ska jag kolla på Grimm och Cult!





Var tog våren vägen?

Publicerat   2013-03-14 19:55:03,  Foto - Mobilbilder Vardagligt
Nu trodde ju jag som såg snödropparna under hasselbusken att våren var på väg. All snö var borta och människor började gå runt i jeansjacka och converse igen, men ack så fel vi hade.
Jag som inte tittar på verken nyheterna eller vädret blev mäkta chockad när jag imorse fick se en helt vit gata och att snön fortfarande singlade ner i illfart. Nu får det vara nog, eller hur? Tittar jag tillbaka i arkivet ser jag att mars förra året var en riktig vårmånad! 
Får väl hoppas på en riktigt fin och lång sommar istället :).

Imorgon är jag ledig från allt vad som heter aktiviteter, ska bli så skönt! Idag var jag hos psykologen och följde senare med mamma och pappa när dom var och handlade. Det tog på mina krafter. Haltade till och med extra mycket idag, har fått så himla ont i knät! Så imorgon blir det en vilodag. Ska dock försöka ge mig på mitt hemska hår, färga utväxten på utväxten.. haha! Önska mig lycka till!





I will keep you close to my heart

Publicerat   2013-03-09 23:09:44,  Foto - Mobilbilder Foto - Självporträtt Vardagligt
Idag slog jag på stort, sminkade mig och plattade håret. Bar även nya kläder jag fick i födelsedagspresent av mamma och pappa. 
Just nu springer Jane runt här på rummet helt galen, försöker förbrilt komma in i en gaderob eller låda i byrån. 

Kvällen sprenderades först några timmar hos min syster Nettan. Hon bjöd på jätte god mat och cupcakes till efterrätt. Tänk, jag har aldrig ätit cupcakes. Även om jag är konditor i grunden har sötsaker (efterrätter) aldrig varit i min smak. Äter knappt godis. Men dom var jätte goda, räckte dock gott och väl med en :).
Planen var tänkt att vi skulle stanna där och kolla på Melodifestivalen, men då mamma knappt sovit något i natt bar det hem lagom till spektaklet började. 
Småtjejerna, Linn och Tekla, hejjade på Yohio.. eller Juhio som dom sa. "Jag gillar Juhio, för han är rosa, har hjärtan och visar navlen" hade Linn sagt till Nettan i veckan när Nettan hämtat henne från dagis. 

Fick jätte fina presenter av Nettan. Ska försöka ta kort på dom imorgon och visa!





It´s Been Written In The Scars Of Our Hearts

Publicerat   2013-03-03 17:33:00,  Foto - Mobilbilder Vardagligt
Igår var det Melodifestivalen. Blir lite smått tokig på alla hashtags. Hur ska dom skrivas? Melofest, Mellofest, Melo, Mello, Mellifest? Ja, jag har sett dom alla. Inget och hänga upp sig på kan jag tänka. Andra chansen var det ja. Vidare gick Joddlande Siv och Pung-Grabbande Tony, haha! Nej, jag känner inte att jag orkar vara seriös idag. Robin och Anton var det ju! Mamma störde sig väldigt mycket på att Robin wailade så mycket och jag störde mig på att Anton tog sig i skrevet så mycket. Var tvungen att räkna när han skulle sjunga andra gången och fick det till 6 gånger. Men jag gillade dansen och klädstilen. Dock måste dom haft samma hårstylist, Robin och Anton. Håret var ju lika högt som deras ansikten var långa. Grattis till dom iaf. Nästa vecka är det sista chansen, eller trejde. Beror ju på hur man tänker. Vissa säger Final. 

Idag har jag, mamma och pappa varit på Eko i Fjällkinge och strosat runt. Jag fick med mig 4 nagellack, ansiktskräm, mörkblå leggings och en vit tröja hem. Och lite saker till djuren. Köpte två stora tuggben till Khalissi så hon har något att sysselsätta sig med som tar lite mer tid än dom små tuggisarna som Ludde och Flisa äter. Köpte även tuggben till Jane, men hon gillade inte dom så Ludde och Flisa käkade upp dom jag försökte mata henne med. Ett nytt halsband fick hon också med strass på. Det gillade hon inte heller, kliade tydligen jätte mycket och nu har hon inget halsband då Flisa snodde hennes andra, så nu springer Flisa runt här och plingar tusan! 
Efter Eko åkte vi inom Bromölla och åt på Bellas Place. Har inte varit där innan och det var trevligt att prova på något nytt. Rockabilly stuk på hela stället, kanske ska kalla det Diner istället för Restaurang. När vi pakerar bilen tjoar pappa - Titta, där är ju Ozzy!. Det är en av pappas favoriter det!
När dom serverat oss med våra Bellas Burgare utbrister mamma - Denna burgaren var ju något i hästaväg!, haha! Nyss var det Hästar finns inte och nu finns dom bannemig överallt. 





Mysterium

Publicerat   2013-01-10 20:08:55,  Foto - Mobilbilder Vardagligt
Fick åka till veterinären med Jane idag igen. Sen måndags har hon blivit lite piggare och febern har gått ner, men hennes balans blev jätte dålig och hon började kräkas flera gånger om dagen. Ringde igår och frågade om dom tyckte att vi skulle åka in med henne igen men dom tyckte att vi skulle ge det en dag till och blev det inte bättre så kanske det var något annat än ett virus som spökade. Och inte blev det bättre. Lilla minsta hon stoppade i sig kräktes hon upp igen.

När veterinären kom in i undersökningsrummet kollade hon först ledset på Jane, men sen när hon såg att Jane var ganska pigg och nyfiken blev hon glad. Hon hade blivit jätte orolig när hon såg att det var Jane igen på bokningen idag. Jag berättade att hon kräks, är fortfarande trött och att hon inte har bajsat på en vecka. 
Jag fick gå med henne in i ett annat undersökningsrum, där djuren avlivas och även om jag visste att Jane inte skulle avlivas, att hon skulle röntgas, fick jag en klump i magen. Inte min lilla Jane också!
Röntgenbilderna visade en toppenfin mage, fast massa bajs i tarmen. Så hon fick laxerande. Ca 2 min efter letade hon i panik efter nånstans att bajsa och veterinären kommer tillbaka med en liten kartong med kattsand i. Jane hoppar överlyckligt i och poopar på! Haha, nog inte många som blir glada av att se deras katt bajsa, men när hon inte har bajsat på en vecka så kände jag hennes befrielse med henne, jag vet hur det känns liksom med min ISB-mage. Hon fick även vätskeersättning i dropp så nu har hon stora bölder överallt, och hon fick antikräkmedel och lite vitaminer tror jag det var. 
Veterinären sa att hon tycker Jane är en väldigt duktig och medgörlig katt och att en av sprutorna hon gav Jane har hon aldrig kunnat ge en katt innan utan att behöva lugna dom pga att den gör så ont. Hon låg även blixtstilla under röntgen. Mamma är stolt! Men hon tyckte det var ett mysterium alltihopa. Kräkandet kunde vara för att hon var förstoppad, men hon har aldrig varit förstoppad innan och förstoppningen förklarar inte 41graders feber. Men förhoppningsvis är hon på bättringsvägen nu så vi slipper åka dit igen på måndag.
Sen vi kom hem har hon ätit som vanligt, men hon har inte bajsat mer. Vi fick med laxerande hem ifall hon behövde det till helgen. 

Khalissi var också med idag, hon hade ett stygn som satt väldigt långt ut så huden inte kunde läka ihop. Hon var också väldigt orolig över vad veterinären gjorde med Jane och var väldigt gnällig. Men hon var överlycklig när hon märkte att vi var på väg till veterinären. En som varit där för ofta, men inte fått men för livet misstänker jag :P.




Lilla vän ♥

Publicerat   2013-01-07 23:50:00,  Foto - Mobilbilder Vardagligt
I fredags när jag kom hem till Sebbe kom inte Jane och hälsade vid dörren som hon brukar. Jag kände på mig att något var fel. Hon låg i sin säng och sov. Vi lät henne sova vidare, men efter någon timme blev jag orolig. Tog upp henne och gosade lite, men hon var inte så intresserad. 
I lördags var hon sämre. Hon ville inte äta, inte dricka. Låg bara och sov. Hon var väldigt varm och när hon väl var uppe verkade hon inte ha så mycket ork att ta sig nånstans. Hon har sin mat på ett litet bord då Khalissi äter upp hennes mat om den står på golvet, men Jane orkade inte hoppa upp. 
Senare på kvällen/natten låg hon och sov i sängen igen. Sebbe började kalla på henne men hon reagerade inte. Han gick fram till henne, la handen på henne men hon reagerade fortfarande inte. Jag sa nej och tänkte "hon är död". Sebbe började skaka på henne och då tittade hon upp, väldigt slött. Hennes ögon såg väldigt konstiga ut, vi tog upp henne och började undersöka henne. Tog hennes temp, men jag tappade termometern i golvet strax efter den tickat förbi 39,5. Hennes mage var svullen och stenhård och hennes tandkött var väldigt ljust. Vi ringde jourveterinären som tyckte att vi skulle åka till Helsingborg Djursjukhus då det lät allvarligt. 
Vi bestämde oss för att hålla koll på henne hela natten och hon bara sov och sov. På söndagen fick vi henne lite tonfisk, men det kräktes hon upp efter en liten stund. Hon var mer social igår, men sov ändå väldigt mycket och gick inte på toa nånting. 
Imorse ringde jag vår vanliga veterinär och vi fick tid idag. Tempen togs och hon kokade av feber, lilla stackarn! 
Jag sa att jag var så orolig då vi var tvungna att avliva Tarzan för ca 1 år sen pga av FIP. Veterinären sa att FIP inte var det första hon tänkte på, men i och med att vi hade en katt som levde med henne som hade det så kunde det vara så. Men det kunde också vara något annat virus. Hon fick sprutor, febernedsättande och antibiotika. Vi fick även med oss tabletter hem, men är hon inte bättre imorgon eller onsdag måste vi åka in med henne igen så dom får ta blodprover. Veterinären sa att Jane skulle bli pigg redan ikväll om sprutorna funkade, men hon ligger fortfarande och sover, har kräkts upp det lilla hon fått i sig och är jätte vinglig när hon går. 

Usch, jag är så orolig!
 




20 December

Publicerat   2012-12-21 00:00:00,  Foto - Mobilbilder Min Sjukdom Vardagligt
Har suttit och knappat runt på bilder i både Lightroom och Photoshop, men känner att jag tappat så mycket i redigering av bilder. Det gör mig så frustrerad! Ser inte ens framför mig hur jag vill ha bilderna. Tog några bilder härrom kvällen när vi klädde "granen" men dom blir inte bra hur jag än gör. Bröllopsbilderna har jag fortfarande inte haft någon energi att ge mig in på men har bestämt mig för att imorgon ska jag redigera minst 5 bilder och hoppas på att inspirationen kommer tillbaka. Är även rädd för att det inte ska bli bra, och att brudparet inte ska bli nöjda.
Tror jag jämför mig själv med andra, hur andra fotar och redigerar och blir besviken när jag inte får det lika bra. Det är väl kanske det som är felet också. Visst att man ska leta inspiration, men inte jämföra. Har lite svårt att hitta skillnaden just nu bara. Så trött hela tiden.

Var hos psykologen idag. Har inte träffat henne på ett par månader nu. Vi pratade om framsteg och bakslag inom sjukdomen och sjukvården. Mot slutet frågade hon mig om jag själv insett på riktigt att jag är sjuk, och hur jag ska anpassa mitt liv efter det. Då insåg jag att jag nog inte har det. Tanken finns ju hela tiden "tänk om det är något annat?". Men det sjunker väl in så småningom. Hoppas jag.





Tidigare inlägg