Trä Pärlor I Ett Växthus

Publicerat   2013-03-06 16:15:00,  Foto - Natur & Växtlighet Min Sjukdom
Varit på Smärtrehab i stort sett hela dagen.
Träffade sjukgymnasten klockan 9 imorse. Hade inte träffat henne innan, men kände igen henne från när jag var inlagd på Rehab/Stroke. Hon var väldigt trevlig och förklarade saker och ting på ett väldigt bra sätt som jag förstod. 
Hon sa att vi skulle ta allt i min takt. "Kajsa Bergquist började ju inte hoppa på 3 meters höjd direkt. Hon började ju också från en grund nån gång". Vi gick till gymnastisksalen som jag inte varit i innan. Det var jätte mycket människor där och jag kände mig inte bekväm alls, så vi började i ett avskilt rum med motionscyklar. Cyklade i ca 4 minuter, och det räckte gott och väl. Fick så himla ont i rumpan av sittsen! Sen fick jag gå upp och ner för en ramp och en trappa. Hon såg tydligt att min kropp inte arbetar normalt och att jag har fått hitta egna sätt att ta mig fram och röra på mig. Sen fick jag sitta på en pilatesboll. Skulle lyfta benen, ett i taget. Det var jobbigt! Hon såg hur mycket jag försökte och förklarade för mig att när musklerna har förtvinat så mycket som dom gjort på mig kopplar inte hjärnan och musklerna riktigt, vilket gör att det tar längre tid för hjärnan att skicka impuls till musklen som ska lyfta på benet. 
Jag satt där och kollade mig omkring på alla andra som också tränade. Kände mig lite malplacerad när jag såg några unga killar som lyfte skrot och hoppade hit och dit som några riktiga atleter. Sen såg jag några gamlingar och kände mig redan hemma, haha! Såg dock en kille, såg inte hur gammal han var.. men han kämpade så hårt med det han gjorde. Först trodde jag att han var en gammal man, men sen såg jag hans skinande Converseskor. Tittade lite mer noga och såg att han kanske var nånstans i 20års-åldern. Han hade lite halvlångt hår och var rakad bak i huvudet med ett jätte stort stygn, keps och ögonlapp som en pirat! Undrade vad som hänt honom, och tänkte "Kan han så kan jag!"
Jag och sjukgymnasten Ia bokade tid nästa vecka och bestämde att jag ska komma och träna med henne 1-2 gånger i veckan för att träna upp mig, så kan jag börja med pilates och yoga hemma själv sen när jag känner mig lite säkrare och när min kropp börjat koppla mer. Om den nu gör det.

Sen åkte jag hem, vilade i ett par timmar. Sen bar det av till sjukhuset igen.
Träffade arbetsterapeuten Cecilia. Vi hade bestämt att vi skulle vara i växthuset idag, så jag hade med mig lite frön jag planterade. Hade köpt med mig blomfrön som hette Sömntuta, lite ironi sådär på eftermiddagen. Det var hiskeligt varmt i det där växthuset, men det var mysigt att pota runt i jorden, hälsa på små tusenfotingar och bara sitta och njuta av vårsolen. Vi pratade om Paris, sommar och Smärthanteringskursen jag ska gå. 
Berättade för Cecilia att jag inte tror att jag orkar gå Smärthanteringkursen nu i april, och det trodde inte hon heller. Teamet skulle prata om det på måndag, och hon skulle föreslå att jag gå den efter sommaren istället.
Nästa vecka blir det inte växthuset. Då ska vi trä pärlor istället!





26 Years Young

Publicerat   2013-03-05 21:11:00,  Film, Serie & Musik HemmaTrevligt Min Sjukdom Vardagligt
Visst är det väl så jag borde tänka, 26 år ung. Men det känns som åldern börjar komma upp till hur gammal jag egentligen känner mig. Okej, det är många år kvar då jag känner mig som 80 år. Men ändå. 

Dagen har spenderat väldigt lugnt, som jag ville. Vaknade vid 9, gick upp vid 10. Tryckande huvudvärk, och lite slö i rörelser och blick. Ökade dosen på den nya medicinen igår, Mianserin. Trodde att jag skulle bli ännu tröttare nu och förväntade mig igår kväll när jag tagit medicinen att jag skulle bli väldigt trött ca 30 min - 1 timme efter jag tagit den, men blev..pigg? Hade jätte svårt att somna! Somnade iaf, vaknade några gånger i natt som innan jag började med medicinen och var inte jätte trött när jag vaknade. Var trött som jag brukar vara, men inte som förra veckan. 
Efter jag varit vaken en stund kom pappa hem med någon. Jag hörde bara en skånsk dialekt och jag visste inte vem det var. Gick ut i hallen och såg två par skor och antog direkt att dom mindre skorna var skåningens för dom kände jag inte igen. Frågade pappa nu ikväll vem det var som var hemma med honom och varför han hade så små skor. Fick svaret "Det var Ronny. Han har väl inte små skor, han har ju storlek 45 i skor! Det måste ha varit mina". Jaha, pappa har små skor. Dagens lärdom! Men det är faktiskt inte varje dag man har en skåning i huset, haha!

Hittade en söt lapp på köksbordet som mamma skrivit till mig, "Grattis Hanna! Vi firar när jag kommer hem. Ha en bra dag!". När hon kom hem började vi göra pizza som vi har smaskat i oss, jätte god med bacon, färska championer, musslor och räkor! Hon hade köpt med sig gurka och dipp hem idag (hon vet vad jag gillar) som jag snart ska smaska i mig och titta på någon serie (några serier). Jag fick även en DVD-box, och ingen box som helst utan en box jag väntat på i flera år. Twilight-sagan! Såg den på Ginza i lördags och skrek rakt ut som ett överlyckligt litet barn på julafton. Och vilken tur att den kom just idag på min födelsedag. Fick även pengar så ska se ifall jag hittar någon fin ring eller om jag hittar något mer nödvändigt, som en extern hårddisk kanske då min dator verkar ge upp snart. 

Smärtrehab har ju lite tjatat på mig att jag ska hitta på saker jag tycker är kul. Nu har jag ju inte gjort något sånt just idag, men jag har fått inspiration. Innan kunde jag inte för mitt liv komma på vad jag tyckte var kul att göra, men för någon vecka sen började allt möjligt ploppa upp. Som att göra ljus, gjuta tvål osv. Men idag fick jag inspiration till att göra egna små tavlor. Jag tittar på serien Girls, älskar den serien och inspirationen är då att rama in citat från den serien. Behöver inte just vara citat just från den serien, kan vara annat med. Men jag gillar det knasiga dom kläcker ur sig, eller det som faktiskt kan vara bra att påminna sig själv om lite då och då. Och endel saker dom säger är så klockrena, sånt jag själv funderar på och jag brister alltid ut i skratt och blir lite smått generad att dom träffat så rätt.

Bilderna är från GirlsHbo´s Instagram. Nu ska jag bara hitta massa söta tavelramar också!





Turn Around, My Love

Publicerat   2013-02-28 20:44:00,  Film, Serie & Musik Min Sjukdom Vardagligt
Började med ny medicin i måndags kväll. En antidrepressiv medicin som heter Mianserin som ska hjälpa mot smärtan och dålig sömn och ja, det som man kanske förväntar sig att en antidepressiv medicin gör. Göra en lite gladare kanske! Var rädd att jag skulle må dåligt av den och det var läkarna med så fick inte börja med den förens i måndags kväll fast jag hämtade den i fredags. Har inte mått illa av den, känner mig bara väldigt seg, nyvaken och nygråten. Glömsk! Glömmer bort hur jag kom från ett ställe till ett annat. Kan vara i köket, sen sitter jag helt plötsligt på rummet med en serie igång på datorn, men minns inte att jag satt igång serien och minns såklart inte vad som hänt i serien. Kommer inte ihåg att jag skrev inlägget under! Lite otäckt.
Sover som en stock på nätterna och vaknar inte en gång i kvarten av att det gör ont nånstans och jag märker inte ens när hundarna kommer in till mig på morgonen som jag gjorde innan. Hoppas bara detta trötta, sega och glömska försvinner. Ska höja dosen i några veckor tills jag kommer till rätt dos för mig, så hoppas inte det kommer någon konstig biverkning då. Är ju så känslig mot medicin. 
Var hos doktorn i torsdags förra veckan. Vi pratade om proverna från gastroskopin, dom visade inget konstigt. Det vara bara bråcket på magmunnen dom var oroliga över. Får fortsätta äta Omeprazol resten av livet och hoppas att det inte blir värre. Är så glad över att det inte var något mer och att jag slipper göra en ny gastroskopi! Svaret på varför jag mår illa i perioder då jag verken kan dricka eller äta utan att spy var att det antagligen är pga stress och när jag tänker efter så är det nog så. Sist jag hade det var när jag flyttade ifrån Sebastian och hem till mamma och pappa igen. Det försvann efter några veckor, då jag började känna mig hemma hos mamma och pappa igen. Får inte stressa, av många anledningar. Känsliga kropp!

Spenderar i stort sett mina dagar med att kolla på serier. Får ju titta på många serier för att fylla ut dagarna så har börjat kolla på serier som jag inte sett innan som det finns några säsonger av. Började kolla på Haven för några veckor sen och igår kollade jag klart på den. Riktigt spännande slut och nu får jag snällt vänta till höst för att få se fortsättningen. Har en liten celebcrush på Duke, (så fjortis) haha! Satt och tänkte "Duke är ganska attraktiv alltså. Snygga kläder, snygga skor, tatueringar, han är rolig, halvlångt mörkt hår i hästsvans, mörka ögon man kan drunkna i, han är rolig..mm.", sen slog det mig! Jag började förstå vad mina vänner alltid sa förr "Du faller ju bara för killar med stor näsa!". Nää? Finns vissa undantag, haha! Men jag börjar se ett litet spår faktiskt! 
En annan celebcrush är Noah Gundersen. Han har med mörka ögon man kan drunkna i, musikalisk (!), skriver helt underbara låter, sjunger som en ängel, tatueringar, snygga kläder och boots på en kille, jisses. 
Även om jag snart fyller 26 år får jag faktiskt vara lite småförälskad i dom där killarna som man inte kan få. Men man kan ju drömma ;).

Apropå att jag snart fyller 26 år, pratade med mamma och pappa om min födelsedag. Mamma frågade om jag ville fira med kalas eller bara ta det lugnt med henne och pappa. Jag svarade att jag myser hellre med dom och bara ta det lugnt! Orkar inte med nått nu i alla fall pga den nya medicinen. Så vi bestämde att vi på söndags ska strosa runt på Eko och sen åka till Bellas Place i Bromölla och äta middag. Och på tisdag, när jag fyller år, ska vi göra hemmagjord pizza och bara ta det lugnt. 
Dom undrade vad jag önskade mig. Jag har tidigare sagt att jag önskar mig något för hemmet, så jag har lite när jag flyttar hemmifrån (igen), men mamma tyckte att jag skulle önska mig något till mig själv och inte till något hem som jag inte ens har ännu. Vet ju inte ens när jag kan flytta hemmifrån. Så jag sa att jag vill ha en ring. Älskar ringar och vill ha en speciell ring som lite symboliserar mig som jag alltid kan ha på mig. Så när jag fyllt år ska vi leta upp en ring jag ska få i födelsedagspresent. Tror jag. Hade varit perfekt.

Nej, nu har jag ont i händerna och armarna. Ska fixa lite gurka och dipp och kolla vidare på Being Human.





Paus

Publicerat   2013-02-18 18:21:00,  Foto - Människor & Porträtt Min Sjukdom Vardagligt
Behövde en paus från det mesta. Just nu sitter jag mätt och belåten efter en god middag bestående av frikadeller med ris. Inte varit en jätte bra dag, men jag lever. Sorterat bland mina bilder på facebook och det tog sin lilla tid. 
Varit så fruktansvärt trött med värk i kroppen, sprängande huvudvärk och lagom feber efter gårdagen. Khalissi var på umgänge (låter så dumt, men hon kan ju tyvärr inte bo här) igår. Bus som vanligt, tog henne på en sväng ut på den lilla ängen bakom huset så hon fick springa av sig. Jag orkade inte så länge, men är stolt över mig själv att jag tog mig dit med henne på egen hand utan att ramla eller tappa kopplet och stolt över henne att hon inte drog så mycket och kom när jag kallade in henne när hon sprang löst. Men det tog på min krafter.

Försökte färga min råttfärgade utväxt i helgen. Inget bra resultat. Varför vill inte färgen fastna i mitt hår längre? 
Ska försöka mig på att färga utväxten svart, och göra ombre i längderna. Orkar inte ta mig någonstans för att köpa färg så får beställa på nätet. Gör det efter jag betalt räkningar och beställt pilatesmatta, för säkerhets skull. Som sagt, man får inte så mycket pengar som sjukling.
Har iaf bestämt mig för att prova på det där med pilates igen. Hoppas jag inte dör! Får bli lite yoga också.

Var på Smärtrehab förra veckan och träffade arbetsterapeuten. Inte träffat henne på ett tag, bara pratat i telefon. 
Hon var stolt över mig. Hon trodde ju att jag inte gjorde så mycket om dagarna då hon försökt få mig att göra några husaktiveteter här hemma så jag inte tappar för mycket tills jag flyttar till eget. Berättade för henne att jag faktiskt bäddar min säng varje dag, mamma tvättar kläderna men jag lägger in dom i skåpet och byrån själv, städar rummet varje helg och plockar iordning varje dag då jag gillar ordning och reda och diskar matlådor efter lunch. Hon blev förvånad för hon trodde att jag bara steg upp på morgonen och satte mig framför datorn och satt där resten av dagen. Visst, det är inte mycket jag gör, men jag gör det jag orkar. Vi bestämde att jag ska komma varje onsdag i mars och vara med henne i trädgården och växthuset och plantera och fixa med blommor och växter. Sånt tycker jag är kul! Ska bara fixa lite lökar och frön, sen är jag redo. 
Ett problem är ju bara att första dagen jag ska göra detta har dom bokat in hos sjukgymnasten klockan 9-10 på morgonen, sen ska jag vara med arbetsterapeuten klockan 13-15. Har sagt till dom att jag bara orkar en sak om dagen, men men. Får väl se hur det går. Dagen efter jag fyllt år så får väl hoppas att jag får lite energi i födelsedagspresent!
 




Gastroskopi

Publicerat   2013-02-11 16:08:00,  Min Sjukdom
Idag var det då dags för gastroskopi. Det var fan i mig det äckligaste jag gjort i hela mitt liv!
Hört skräckhistorier, men det var faktiskt värre än allt otäckt jag hört. Och det roliga är att jag ska göra det igen om 6 veckor. Hurra!

Det började med att en sjuksköterska kom och hämtade mig i väntrummet. När vi kom till undersökningsrummet bad hon mig dricka en liten shot av något som skulle minsta bubblorna i magsyran. Den smakade inget direkt. Sen började hon förklara hur undersökningen skulle gå till och jag tänkte "ja, detta klarar jag nog av!". Sen kom en annan dam som skötte maskinen. Och sen kom läkaren. Jag förståd knappt vad han sa och jag har börjat märka en sak. Antingen finns det fler utländska läkare eller så får jag dom för jag har utländskt efternamn, haha! Får bara utlänska läkare.
Jag fick lägga mig ner på britsen och in i munnen stoppade dom en rund plastbit jag skulle bita på, den smakade skit. Det var fullt med gegga på den och jag har ingen aning om vad det var. Sen skulle dom stoppa ner slangen. På den var det också en massa gegga, antar att det var lite glidmedel och bedövning. Och så började helvetet! Jag har aldrig krökts, rapat, krampat och gnällt så mycket i hela mitt liv, och allt detta på samma gång! Jag kände hela tiden precis var slangen var, jag kände precis var dom nöp bort biopsiprover och all denna jävla luft som trycktes ner i min stackars mage. Kräktes gjorde jag ju såklart också, tror jag iaf. Det kom upp väldigt mycket och allt var så äckligt. Snor och slem med mera, haha! Och så trodde jag att såklart att så fort dom dragit ut slangen skulle allt vara bra igen, men nejdå. Allt fortsatte och det kändes som slangen fortfarande var kvar i mig. Och det är ju ingen liten slang. När läkaren började dra ut slangen trodde jag att den aldrig skulle ta slut. Och hård var den med.

Efteråt fick jag gå och prata med läkaren som förklarade vad han sett och var han kunde misstänka på det han såg.
Jag hade bråk på magmunnen och många sår nere i magsäcken. Dom tog olika biopsiprover, bland annat för att se om det var någon bakterie som gjorde att jag får magsår (och sjuksköterkan kollade på det provet innan jag gick till läkaren och hon såg helt chockad ut och sa att provet blev rosa direkt, jag fattade ingenting..hade jag den bakterien eller vadå?), och så var det biopsiprover för att se om jag är laktos/glutenintolerant. Sen var det mer men det minns jag inte. Han skulle undersöka proverna mer och höra av sig om jag behöver ta antibiotika eller nått sånt, vilket jag antagligen behöver och så skickar dom en ny kallelse för ny undersökning om 6 veckor.
Mina kära Facebookvänner har get mig rådet att bli sövd nästa gång, och ja, det vill jag gärna. Kommer inte klara av det där en gång till.
Sitter med magont och halsont nu, och lilla minsta dricka eller mat jag får i magen gör fruktansvärt ont.

Känns ändå skönt att det äntligen är gjort. Skulle gjort denna undersökningen för flera år sen, men då beslöt sig den läkaren för att jag var depprimerad istället så det blev inget. Bra sjukvård det där. Även om man är depprimerad kan man väl ändå ha magsår?




Borde insett att något var fel

Publicerat   2013-02-05 23:44:00,  Foto - Djur Min Sjukdom Vardagligt
Eller gjorde jag det, men flyttade det lite åt sidan?
Har ju lagt över inlägg från gamla bloggar till denna, men insåg när jag raderade den första bloggen jag flyttade inlägg ifrån att bilderna försvann på denna bloggen. Jag borde ju tänkt på det tidigare, men ja..tänkte inte på det.
Kollade igenom filerna på datorn för att se hur många bilder jag har kvar som jag kan ladda upp på nytt här och ramlade över några bilder jag inte lagt upp förr, eller ens redigerat.
Sebastian har tagit massor av bilder på mig när jag ligger och sover. Mitt på dagen, många olika dagar. Jag borde ju insett att något var fel, eller hur? Men nej, jag sköt det åt sidan och tänkte att det går väl över snart. Men det visade sig vara en kronisk sjukdom som jag kanske aldrig blir bättre av och ska jag bli bättre måste jag jobba hårt för det, men som sagt. Det kanske inte ens hjälper. 
Man ser också att jag är en hundmänniska, eller? Haha! Dom är så mysiga och det är med hundarna runt mig som jag sover och mår som bäst. Lilla bebis-Khalissi och älskade Dolly som inte finns med oss mer. Man ser även att Khalissi och Flisa kommer överens! Khalissi ligger ju Flisa så så hemsk kan inte Flisa egentligen tycka att Khalissi är.





En dag som inte är som dom andra

Publicerat   2013-02-04 19:29:00,  Min Sjukdom Vardagligt

Vaknade klockan 8 imorse och kände att något var fel, inte som vanligt. Sträckte på mig så gott jag kan och kände att sängen var tom. Var är hundarna? Satte mig upp och tittade ut genom fönstret och såg mammas bil på uppfarten. Undrade om mamma och pappa hade försovit sig. Tassade upp försiktigt för att gå på toa och spionera om någon annan än jag var hemma. Det var kolsvart i mamma och pappas sovrum, deras dörr brukar vara stängd när dom inte är hemma. Smällde lite i toadörren, tänkte att dom kanske vaknar då. När jag var klar på toa smög jag in i deras svarta sovrum, såg ingenting men hörde att Ludde och Flisa började hoppa runt i sängen och sen hör jag ett litet host och en väldigt svag, pipande röst. Pappa var inte hemma, mamma låg sjuk i maginfluensa. Mamma är annars aldrig sjuk så det har varit en mycket märklig dag.
Jag gick och la mig igen och fick väldigt ont i magen. Kunde inte ta någon Omeprazol heller då jag ska göra en Gastroskopiundersökning nästa vecka. Somnade om, vaknade efter ett par timmar och det slog mig att jag skulle till Smärtrehab idag. Ringde dit och sa att mamma hade maginfluensa och att jag inte ville dit om jag skulle smitta det vidare. Dom tackade och sa att jag skulle stanna hemma! Fick även höra att dom ska ordna så jag får träffa en sjukgymnast så jag kan lära mig att börja träna. Jätte kul!
Efter samtalet fick jag sån sprängande huvudvärk som suttit i hela dagen. Nu sitter jag uppkrupen i fotöljen på mitt rum med huvudvärk, illamående och magont. Jag vill inte få maginfluensa! Men det är nog bara mina vanliga sjukdomar plus magproblemet som spökar, än så länge.





Jag är inget får

Publicerat   2013-01-29 12:39:00,  Min Sjukdom

Skulle varit på Smärtrehab idag och träffat arbetsterapeuten som är min kontakt där, men jag orkade inte. Har ont överallt som vanligt och är extremt trött. Hade dessutom glömt bort att fixa skjuts dit.
Efter jag lämnat mitt meddelande om återbud ringer arbetsterapeuten upp mig för att höra hur allt gått. Hon tyckte jag gjort framsteg med att komma upp på morgonen, och att jag nu då inte ligger i sängen hela dagen, att jag skurit ner på colan osv.
Sen kom det där med att jag måste hitta saker jag tycker om att göra och skriva upp det och få det gjort. Vad tycker jag om att göra, som jag orkar med? Ut och fota varje dag menar dom ,verkar det som. Verkar som dom vill att jag ska aktivera mig med en massa saker hela tiden, men jag orkar ju inte. Har inte ens energin att komma på vad jag gillar att göra. Jag sitter upp, organiserar saker på datorn, tar mig ut när jag orkar, kollar på serier och filmer. Det är det jag orkar. Blir helt slut av att bara gå ner i källaren för att slänga skittvätt i tvättstugan.
Jag är jätte trött nu och orkar knappt tänka, men jag blir så irriterad när dom frågar "vad ska du göra för att bli mer aktiv, vad tycker du om att göra, bla bla bla".
Jag har ingen energi för att komma på vad jag ska göra för att bli mer aktiv, jag har ingen energi för att komma på vad jag gillar! När jag har energi blir jag sugen på att hitta på nått och då gör jag det. Men tyvärr är det som om det är någon ond bubbla som har makten över min kropp och mitt liv och jag kan inte göra ett skit åt det. Jag styr inte det, och försöker jag att bryta mig fri får jag sota stor för det. Vad är det värt?
Det är så lätt för läkare och andra inom sjukvården att säga si och så, men dom är friska och vet inte ett skit om hur det är att leva i en sjuk kropp som man inte har någon kontroll över.
Ja, jag är bitter. Detta är inte livet jag såg framför mig. Blir så trött på att bli hunsad!





Smärtfysiologisk Förklaring

Publicerat   2013-01-27 18:52:00,  Min Sjukdom Vardagligt
Är hemma igen efter en helg hos Sebastian i stan. Sitter just nu i min nya massagefotölj och kolla på Adams Family. Har precis betalt räkningar, när jag trodde jag var klar och var glad över att ha lite pengar kvar på kontot upptäckte jag att jag missat en räkning. Buu! Fattiglapp till 100, inte mycket pengar man får när man är sjuk.

I fredags var jag, mamma, pappa och Sebastian på Smärtrehab och fick smärtfysiologisk förklaring. 
Det var nyttigt att lära sig om vad som händer i kroppen när man har akut/långvarig värk. 
Jag fastnade ganska mycket för alla hormonerna i kroppen som är smärtdämpande. Jag började ju såklart fundera på om bristen jag har av dom hormonerna kunde ha att göra med att jag föddes med fel på hypofysen och har brist på andra hormoner.
Ska försöka förklara det jag kommer ihåg.
Endrofiner: Ett hormon som produceras i kroppen vid tex träning och skratt, finns i kroppen i ca 2 dagar efter träning. Har man brist på endrofiner kan man bli deprimerad.
Noradrenalin: Ett gammalt stresshormon som frigörs vid tex en skada som lindrar smärtan. Ett ex som läkaren sa, en jägare är ute och jagar en mamut, skär sig på sitt spjut, noradrenalin frigörs som dämpar smärtan och jägaren kan jaga vidare. Varför han sa mamut är för noradrenalin är så pass gammalt!
Oxytocin: Ett hormon som man förr trodde bara utlöstes vid förlossning och amning, men som nu visats frigöras vid tex kramar, mys med djur och barn och vid värme (tex ett varmt bad). Det är även detta hormon som gör att man som kvinna kan få moderkänslor för ett djur. 
Serotonin: Jag kommer inte ihåg alls vad dom sa om detta hormonet förutom något med magen/tarmarna. Vet dock att det finns antideprissiva läkemedel med Serotonin i, som tex Cymbalta som jag provade och kräktes som en gris av. 

Sen vet jag att det var något av dessa hormonerna som frigörs vid tex tryck. Om man har ont i huvudet och massera tinningarna så frigörs hormonet och fungera smärtdämpande.

Sen pratade läkaren om vad som har hänt med nervsystemet när man har akut/långvarig värk. Kommer inte ihåg så mycket av det heller förutom att istället för att en smärtsignal skickas till hjärnan så skickas tex 20, att nerverna är sammankopplade med många grenar och är på helspänn. Ja, jag minns inte riktigt och ska inte stressa min trötta och glömska hjärna med detta.

Sen tjatade läkaren och sköterskan på mig att jag ska träna. Självklart vill jag prova att träna pilates och yoga igen som jag gjorde flera gånger i veckan innan jag blev riktigt dålig, men jag är rädd. Dom på smärtrehab anser ju just nu att jag bara lider av Fibromyalgi, men jag har ju faktiskt ME som diagnos också. Visst vet jag att det är många symtomer som är väldigt lika med dessa sjukdomarna, men det är också mycket vanligt att man har båda diagnoserna. Vid ME ska man inte överanstränga sig. Jag sa till läkaren och sjuksköterskan att jag är rädd att det ska göra ont, men då sa dom att jag ska träna igenom smärtan. Men har jag ME och tränar "igenom" smärtan blir jag jätte sjuk och jag ser inte vad det ska vara värt. En halvtimmes träning som kan leda till en veckas sängliggande med smärtor och extrem trötthet. Jag känner oftast inte när jag överanstränger mig förens det är försent. 
Jag vet att dom vill hjälpa mig, men i slutändan gör jag det som jag tror blir bäst för mig.




B-12 och Folsyra

Publicerat   2013-01-07 23:25:00,  Min Sjukdom
Ser att jag inte skrivit om mitt senaste besök på Smärtrehab. Det var i December, strax innan jul. På det besöket skulle vi lägga upp min plan, samt får svar på blodproverna jag tagit.
Nu har jag inte papprena bredvid mig så kommer kanske inte riktigt ihåg vad som sas eller vilken plan det blev.

Pappa följde med och det var väldigt skönt med sällskap. Läkaren, arbetsterapeuten och sjuksköterskan var där. 
Det beslöts att arbetsterapeuten Cecilia ska vara min kontaktperson, men jag kan ju såklart kontakta vem jag vill där. Vi började med korttidsplan, till April. Jag ska börja ha bra rutiner med sänggående och uppvaknande, hur dags jag ska vara uppe ur sängen på morgonen och när jag ska ha tvättat mig och klätt på mig. Skötande av daglig hygien var det viktigaste att jag ska lära mig att klara av själv. Det har jag börjat med, men det där med gå och lägga sig och gå upp viss tid har varit svårt. Inte lätt heller när jag varit hos Sebbe i stan i lilla 1:an då han inte har några rutiner alls, sitter och spelar datorspel sent på nätterna och sover länge på dagen. 
Provsvaren på blodproverna visade B-12brist och Folsyrebrist. Läkaren ville att jag skulle ta injektioner, men jag var så rädd för att det skulle göra ont och så visste dom inte vem i Mörrum som skulle kunna ge mig dom då dom skulle tas dagligen, så jag gick tabletter. Fick även Cymbalta som är en slags antidepresiva, men dom mådde jag så fruktansvärt illa av så kunde inte fortsätta med dom. 
Vi bokade tid för Smärtfysologisk Förklaring där mamma, pappa och Sebbe ska vara med. Ska bli skönt för mig att få veta lite mer och kunna ställa frågor. 
I planen ingick även att jag ska sluta dricka så mycket Coca Cola som jag gör. Jag dricker inte dom mängderna jag drack förr, men ändå för mycket. Sjuksköterskan ska hjälpa mig med det och hålla koll så jag gör det jag ska. Till 1 April ska jag ha skurit ner till en brukcola per dag. Det ska nog gå bra. Till sommaren ska jag ha blivit av med mitt beroende.

Sjuksköterskan ringde idag och sa att dom missat att ta D-vitaminprov så måste till sjukhuset imorgon och ta det.
Ja, det var nog det. 




20 December

Publicerat   2012-12-21 00:00:00,  Foto - Mobilbilder Min Sjukdom Vardagligt
Har suttit och knappat runt på bilder i både Lightroom och Photoshop, men känner att jag tappat så mycket i redigering av bilder. Det gör mig så frustrerad! Ser inte ens framför mig hur jag vill ha bilderna. Tog några bilder härrom kvällen när vi klädde "granen" men dom blir inte bra hur jag än gör. Bröllopsbilderna har jag fortfarande inte haft någon energi att ge mig in på men har bestämt mig för att imorgon ska jag redigera minst 5 bilder och hoppas på att inspirationen kommer tillbaka. Är även rädd för att det inte ska bli bra, och att brudparet inte ska bli nöjda.
Tror jag jämför mig själv med andra, hur andra fotar och redigerar och blir besviken när jag inte får det lika bra. Det är väl kanske det som är felet också. Visst att man ska leta inspiration, men inte jämföra. Har lite svårt att hitta skillnaden just nu bara. Så trött hela tiden.

Var hos psykologen idag. Har inte träffat henne på ett par månader nu. Vi pratade om framsteg och bakslag inom sjukdomen och sjukvården. Mot slutet frågade hon mig om jag själv insett på riktigt att jag är sjuk, och hur jag ska anpassa mitt liv efter det. Då insåg jag att jag nog inte har det. Tanken finns ju hela tiden "tänk om det är något annat?". Men det sjunker väl in så småningom. Hoppas jag.





Smärtrehab Dag 4

Publicerat   2012-12-17 16:09:00,  Foto - Mobilbilder Min Sjukdom Vardagligt
På fredagen var det dags att träffa arbetsterapeuten. Mamma följde med denna gången och jag måste säga att det var skönt att slippa vara ensam för en gångs skull. 
Klockan 9 var tiden bokad och det var då inte lätt att ta sig upp så tidigt. Duschat hade jag inte heller orkat med i veckan så kände mig inte fräsch för 5 öre, som nu.
Arbetsterapeuten frågade mig vad jag gillar att göra, vad mina fritidsintressen var innan jag blev sjuk, hur jag levde förr osv. Jag berättade att mina intressen var och är (men svåra att göra nu) fotografering och redigering, ut på promenad med hundarna, greja med hår och smink, inredning, sticka, träffa nära och kära, yoga och pilates. Hon började prata om den där vågen som sjuksköterskan pratade om och sa att jag hade mycket bra saker som kunde hamna i den positiva skålen igen och att dom skulle hjälpa mig med det. Hon gillade att jag var så kreativ och att det är en väldigt stor tillgång när man är sjuk och att man kan göra lite i taget när man orkar. Mamma nämnde tiden då jag gjorde syntetiska dreads hemma och att det var hår överallt, men att det syntes att det var något jag tyckte om att göra. Och det gjorde jag! Älskar att skapa saker, att se förändringar även om det vara gäller städning. Men allt har ju blivit så jobbigt nu och ibland är inte en stunds lycka värd smärtan och tröttheten som kommer efter, men det är väl så att jag gör för mycket på en gång helt enkelt.

Blev dock lite irriterad denna dagen också. Det är ju så lätt för alla insatser på Smärtrehab att säga vad man ska göra, si och så, men dom vet ju inte hur det är att vara sjuk. Det är lätt att läsa om något, men man kan inte sätta sig in i det som frisk. Jag läste om Fibromyalgi när jag var frisk, men då räknades det som en reumatisk sjukdom, men jag kunde inte sätta mig in i det så jag tycker det känns lite orättvist när dom lite tvingar en till att göra vissa saker som man känner att man inte klarar av. Men det är ju klart att jag inte vill spendera resten av mitt liv i soffan eller sängen och inte kunna njuta av det jag tycker är kul, men gör man något som ger en 10 % glädje får man 100 % smärta och trötthet tillbaka.

Efter samtalet gick mamma till apoteket och köpte en dosett till mig så jag håller koll på all medicin. När jag sorterade ut all medicin i boxen slog det mig hur mycket jag faktiskt stoppar i min stackars mage och mer kommer det bli.
Resten av dagen spenderade jag i sängen med extrem huvudvärk, spände och sprängde från ögonen-bak ner i ryggen. Kände mig lite bättre på kvällen så jag, pappa och Sebbe åt pizza och tittade på Ice Age 4 medans mamma var på middag med några vänninor.





Smärtrehab Dag 3

Publicerat   2012-12-17 15:03:00,  Min Sjukdom
Har inte orkat skriva något på bloggen sen sist, så ska försöka komma ihåg så mycket som möjligt och skriva nu, såhär 2 veckor efter. 

Först var det min "husläkare" jag träffade på morgonen. Direkt när jag kom in sa han "Har du gått ner i vikt?". Ingen aning svarade jag. La ju av med LCHF-dieten så trodde att dom kilona jag gick ner första veckan i oktober skulle ha kommit tillbaka, men upp på vågen och beviset, gått ner 8 kilo sen 1 oktober. Vi pratade lite om att jag kommit till Smärtrehab vilket han tyckte var bra. Undra varför han inte skickat någon remiss dit själv, men är man hemmafixare så är man ju. Sen kommer jag inte ihåg mer.

Sen var det dags för sjukgymnasten. Kom till sjukhuset i tid, satte mig i väntrummet på Smärtrehab och väntade. Kom inte ihåg vilken jag skulle träffa, men tänkte att dom måste ju ha koll. Tiden gick och ingen kom för att hämta mig så började undra om jag kommit fel. Sen kom det en sjukgymnast och frågade vem jag skulle träffa, kommer inte ihåg namnet svarade jag. Sen kom läkaren ut från ett behandlingsrum, läkaren jag träffade på måndagen. Han satte sig ner bredvid mig på golvet och frågade hur det var med mig. Sen sa han att dom skulle sätta mig på antidepressiva då jag i frågorna jag svarade på visar tecken på mild depression och att det var fullt normalt då jag har dom sjukdomarna jag har (när man har ont är det samma hormon som dämpar smärtan som gör att man blir glad). Sen sa han att han satt diagnosen Fibromyalgi, men att min husläkare säker också satt rätt i sin diagnos ME. Sen letade han reda på sjukgymnasten jag skulle träffa och innan hon kom hade jag väntat i en halvtimme. Hon kom springandes och såg väldigt stressad ut, bad om ursäkt och sa att dom glömt boka in mig på henne. Så knasigt det kan bli. Hon var iaf jätte trevlig och gjorde lite olika tester. Sa att jag är väldigt stel i både muskler och leder, hon tyckte det var märkligt att det gick så snabbt från yoga/pilates-tränande till i stort sett orörlig och att Fibromyalgi säkert i rätt diagnos. Hon testade min styrka och jag är fortfarande lika svag som jag var när jag var inlagd på Rehab/Stroke i april. 
Sen var det dags att träffa sjuksköterskan. Hon var med jätte trevlig och ställde en massa frågor. Vi gick igenom frågeformuläret jag gått igenom hemma. Jag var tvungen att fråga henne hur det kunde va så att jag är deprimerad när jag inte ens märker det. Berättade om tiden i tonåren då jag mådde riktigt dåligt psykiskt och finner ingen liknelse mellan dem. Då förklarade hon om det där hormonet och berättade även att om jag får tillskott (antidepressiva) så kan jag bli piggare och behöver kanske inte äta lika mycket smärtstillande som nu. Då kände jag mig lite lugnare. Men då kom det där igen "Tur du är ung, då kan du bli frisk fortare". Då brast det för mig. Förklarde för henne att jag inte förstår vad dom menar när dom säger så och att jag läser var speciallister skrivit och att jag kanske inte ens kommer bli frisk igen, att chansen för det är jätte liten. Så säger dom så för att göra mig glad, lugnare, så vill jag inte det. Jag vill att dom säger sanningen så jag kan acceptera det på en gång och kunna bygga vidare från det, för när dom sugercoat det så fortsätter jag tänka "när jag blir frisk igen" och då kommer jag aldrig kunna acceptera att jag är sjuk och kommer aldrig ta på allvar att lära mig leva som en sjuk person. Hon tittade förvånat på mig och sa "Hanna, dom kommer nog aldrig bli som du var innan du blev sjuk, men vi vill hjälpa dig leva ditt liv till det mån du kan och lära dig leva med din sjukdom och vill du att vi ska vara ärliga mot dig så ska vi vara det med". Då kändes det mycket bättre.
Hon pratade även om att jag ska se en vågskål framför mig, en med en negativ sida och en positiv sida. Vi kom fram till att den negativa sidan väger mycket tyngre än det positiva nu och dom vill hjälpa mig hitta saker att lägga i den positiva skålen, saker som jag klarar av så jag får lite mer glädje i mitt liv. Det gillar jag! 
Sen var jag så fruktansvärt trött och hade ont överallt så där fick dagen ta slut.




Samma gamla skitsnack och Iberogast

Publicerat   2012-12-05 20:29:00,  Min Sjukdom Vardagligt
Var och träffade en kurator på sjukhuset idag. Hon ingår i teamet på Smärtrehab så var tvungen att träffa henne.
Hon gav mig lite information om varför jag skulle träffa så många i teamet och vad dom kan hjälpa mig med. Sen kom samma gamla (vad jag tror är skitsnack), "Det är ju tur att du kommit och fått hjälp så fort som du har iaf. Då är det större chans för dig att bli frisk fortare". Vadå fått hjålp så fort som jag har? Har levt med sjukdomen sen 2007, blev dåligare i Mars 2011, eller egentligen innan, men det var då jag började släppa fram det. Och vadå större chans att bli frisk? "ME/CFS är för de flesta en livslång, kronisk sjukdom. Prognosen för helt tillfrisknande är dålig, endast 4-10%  återgår till samma hälsonivå de hade före insjuknandet" står det på denna sidan. "Funktionsnedsättningen är hos vissa patienter mycket handikappande, helt i nivå med, mer välkända kroniska sjukdomar tex MS, RA,HIV, långt gången cancer i olika former" står det också. Ska jag tro på en kurator eller ME-speciallister? 
Varför har folk inom sjukvården mer koll när det ändå är en ganska vanlig sjukdom? Jag försöker vara optimistisk, men när jag under varje skov bara bli dåligare och dåligare är inte hoppet så stort om att bli frisk. Jag har heller inte valt att gå med rollator för att det är roligt, eller flyttat hem till mamma och pappa igen för det är så mysigt. Allt är man så jävla illa tvungen till för knappt inget gå på egen maskin längre.
Jaja, kommer nog inte behöva träffa henne något mer direkt då jag redan har en psykologkontakt. 
Imorgon blir det en lång dag, kommer vara helt färdig! Först besök hos min vanliga "husläkare", sen sjukhuset, sjukgymnasterna och sjuksköterskan. Allt mellan 10.30 till 16.30. Usch ja.

Iberogast, mirakelkur mot IBS. Säkert? Nej, absolut inte. Köpte det dock idag, tagit det två gånger, men så kass i magen jag har varit och så ont jag har haft/har så vägrar jag ta mer. Vissa saker får man ju låta få ta ett tag, men med nått som smakar rävgift och som är som rävgift i magen tänker inte jag ge någon tid iaf! Illamåendet har väl stillats lite, men nej. Inte värt det. Inte alls faktiskt.




Smärtrehab Dag 1

Publicerat   2012-12-03 16:24:00,  Min Sjukdom
Idag har jag varit på mitt första besök på Smärtrehab. Är jätte trött nu och har väldigt ont i huvudet m.m, men ska försöka skriva ner så mycket som möjligt nu så jag har det gjort. Sen kommer jag inte komma ihåg.

Träffade läkaren idag. Först ställde han en massa frågor och gick igenom dom papprena med frågor jag fick hemskickat. Det visade sig tydligen att jag ligger på nära gränsen till att kunna bli deprimerad, men han förståd det helt och hållet med tanke på hur jag lever varje dag så det var ingenting han oroade sig över.
Sen började han trycka och klämma här och där och det var inte skönt! Vissa ställen gjorde så vansinnigt ont!
Sen gjorde han en massa andra tester, varm/kallt - vibrationer - nålstick - reflexer osv. 
Han tyckte jag var väldigt svag, "det menar du inte!" tänkte jag, och han förstod vad jag menade med att smärtan flyttar runt överallt och att det ibland gör ont vid tryck och ibland inte.

Han ville inte gå in så mycket på vad han trodde det kunde vara, men han berättade att jag har många symtom som stämmer överens med ME, men också mycket som stämmer med Fibromyalgi. Han ville sätta sina egna diagnoser då han inte verkade lita riktigt på läkaren som redan gjort det på privatkliniken. 
Han sa att han tryckt på dom ställen det ska göra ont på om man har Fibromyalgi "det finns tex 11 smärtpunkter, har man ont i ex.4 av dom klassas det som fibromyalgi, du hade ont i 8-9 av dom." sa han. Han var nästan säker på Fibromyalgi men han ville höra vad resten av teamet hade att säga. Tröttheten kunde ha med Fibromyalgin att göra, men också ME så han ville inte få mig att hoppas på att tröttheten och dom kognetiva svårigheterna försvinner bara för att man behandlar Fibromyalgin då tröttheten kom först så det var ganska säkert att jag har båda. 

Jag måste erkänna att jag var lite förvirrad då och då. Tappar ju så lätt koncentrationen så hängde inte alltid med på vad han sa. 
Han skrev iaf ut starkare Alvedon som jag ska ta varje dag, tillsammans med Tramadol om det behövs. Vi skulle börja lätt sa han. 
Vi pratade även om mina magproblem och han tyckte det var så dumt att dom inte gjorde någon gastroskopi 2008 när dom sa att dom skulle det utan bara skrev ut antidepressiva till mig. Han tyckte dom kunde gjort gastroskopin ändå. Så har jag fortfarande ont i magen på fredag och mår illa skickar han en remiss för gastroskopi. 

Och där tappade jag tråden!




29 November

Publicerat   2012-11-29 14:21:00,  Min Sjukdom Vardagligt
Orkade precis med en dusch, men känner hur den lilla energi jag har kvar snabbt rinner ur mig. 
Mår inte så illa just nu, tuggar tuggummi som stillar det lite. 

Har ont i hela kroppen idag, men ska försöka att inte ta någon Tramadol om det nu är magsår eller magkatarr jag har. Får se hur länge jag håller ut!
Jag och pappa var ute och gick en liten promenad igår med hundarna när han kom hem från jobbet. Vi har bestämt att vi ska göra det varje dag, dom dagarna jag orkar vill säga. Måste ut och få luft! Inte bra att bara ligga inne hela dagarna. 
Pappa köpte även D-vitaminer till mig idag. Hoppas jag inte mår illa av dom, mår nästan alltid illa av tillskott. Överkänslig mot mediciner och tillskott.

Småkollar på Rescue Mediums nu. Ganska roliga små tanter, men idag verkar avsnittet extra läskigt!
Samtidigt ligger Flisa bredvid och biter på sin tass.

Skulle beställt en reflexskärm i helgen men glömde det, kommit på det varje dag, men glömt igen såklart.
Hoppas jag kommer ihåg det ikväll. Just nu orkar jag inte med det.




När man inte tror att saker och ting kan bli värre

Publicerat   2012-11-27 13:04:00,  Bloggdesign Min Sjukdom
Alltid samma sak. När jag öppnar upp bloggen och ska börja skriva glömmer jag bort vad det var jag skulle skriva om. Det blir helt tomt. Frustrerande!

Började flytta över gamla blogginlägg till denna bloggen som jag skrev om. Sen blev jag irriterad för att månaderna inte kom upp i arkivet så tänkte att det säkert var min bloggdesign som hade något fel. Laddade ner en annan bloggdesign för orkar inte göra någon egen, men som vanligt blir jag aldrig nöjd. Men denna får duga ett tag. 
Men tror ni månaderna kom upp arkivet för det? Nej. Tar tydligen ett tag för bloggen att fatta att det kommer blogginlägg för innan bloggen blev skapt.
Ska nog köpa en bloggdesign sen när jag har råd till det, för det är lite fel här och där på dom gratis man laddar ner.

I lördags babade jag i badkaret. Provade på massagen i badet lite, men det gjorde bara ont. 
I söndags kände jag av att jag nog inte skulle tagit det där badet. Var fruktanvärt trött, hade extrem smärta i armarna och händerna och mådde smått illa. 
Kräktes på kvällen och igår morse vaknade jag upp med igensvullen hals och huvudvärk. Vilade hela dagen och på kvällen när det var dags att äta middag fick jag inte i min nånting, kräkreflexerna var på helspänn så fick sova med en hink bredvid sängen inatt.
Och imorse vaknade jag med ont i halsen och huvudvärk igen, ont i njurarna, plus illamående. Jätte kul! Räcker inte att vara sjuk-sjuk, ska man bli sjuk också. Eller är det sjuk-sjuk som spökar åt andra håll?
 
Primperan (mot illamående) kan jag inte heller ta. Får jätte hög puls av det och det kryper under skinnet på mig, känner mig så stressad. 
Trött på skiten nu. Så fruktansvärt trött!





Om bara orken fanns.

Publicerat   2012-11-21 14:07:00,  Min Sjukdom Vardagligt

Vill och behöver skriva av mig så mycket, men orken finns inte.
Nu sitter jag och skriver, blev så sugen då jag kollade igenom min gamla blogg Redsam och blev inspirerad av sättet jag skrev på, att jag skrev lilla minsta sak inprincip, och alla nybörjarbilder! 

Mycket har hänt sen sist. Jag har fått min diagnos, ME och Fibromyalgi. Även idiotläkaren på Vuxenpsykiatrin har satt diagnos/er som jag är mycket mindre nöjd med, men får gå in på det en annan gång.

Såg även att jag på min gamla blogg bloggade där mellan 2008-2011. Varför bytte jag blogg? Ville inte ha det namnet längre. Går det inte att byta bara? Ingen aning.

Nej, usch. Detta var vad jag orkade med.





Dumma häxa!

Publicerat   2012-08-17 11:32:00,  Foto - Natur & Växtlighet Min Sjukdom
Jag har alltid haft en livlig fantasi, det vet nog dom flesta som känner mig. 
Igår kväll när jag hade gått och lagt mig tänkte jag på att det är en häxa som styr mitt mående. Ja, det måste vara en häxa som styr denna skiten! 
Hon står där med sin vårta på näsan och rör med sin stora träslev runt runt i en jätte gryta framför sig. 
Grytans innehåll puttrar och ryker! Häxan plockar fram små flaskor och glasburkar med innehåll bara hon kan uttala. Hon skvätter i lite fräsande vätska i grytan samtidigt som hon skrattar och jublar över sin idioti och förmåga att ge människor smärta. Hon kryddar grytan med röda blad, blåa blad, svarta blad och kacklar "Idag ska hon må lite si, lite så! Och ja, titta vad jag hittade här! Detta ska bli kul att se, mohahahaha!"
Grytan står i ett hörn och puttrar och ryker hela dagarna, hela nätterna och ibland kryddar häxan på lite extra och vissa dagar rör hon runt så häftigt med sin stora träslev att grytans innehåll skvätter över kanten..
 
Och där kunde jag inte tänka mer, fruktansvärda jävla skitdag! Både igår och idag, det känner jag på mig.
Jaja, hoppas alla har en trevlig fredag i det fina vädret! Ut och njut för mig med!
 




På gatan där jag bor.

Publicerat   2012-08-14 21:18:00,  Foto - Natur & Växtlighet Min Sjukdom
Rubriken har nog inget med inlägget att göra, men sån är jag!

Ser att jag inte skrivit något om min sjukdomsprognos på ett tag. 
Har nu ätit Levaxin sen i mitten av Maj. När jag träffat läkaren på Vuxenpsykiatrin trodde jag att jag skulle få sluta äta Levaxin då jag inte märkte någon skillnad, men min vanliga läkare ville ta blodprov och mäta TSH-nivån och vad visade blodprovet? Ingen skillnad, vilket tyder på Hypotyreos (antagligen typ 2 då det inte syns på blodprovet, och då sitter felet i cellerna), så dosen höjdes och nu ligger jag på 100 mg. 
Idag tog vi nytt blodprov och nästa vecka ska jag till min läkare igen för att se hur det ligger till denna gången. Antagligen blir det att höja Levaxin-dosen igen. 
Jag känner mig lite piggare faktiskt. Inte normalt pigg, men jag har inget jätte stort behov av att sova på dagen. Jag har inte lika mycket huvudvärk som innan och jag har lite lättare för att koncentrera mig. 
Men tyvärr tror min läkare att jag lider av Fibromyalgi också då mina smärtor är som dom är och inte stämmer överens med Hypotyreos-smärtor. Dessutom är det ganska vanligt att man har Fibromyalgi om man har Hypotyroes. Vill bara skriva att Fibromyalgi inte är en reumatisk sjukdom som man länge trott, utan det är en neurologisk sjukdom. Felet sitter i hjärnan, i smärtcentra, och det är det som gör att smärtorna vandrar runt i kroppen och pga att det inte är en "riktig" smärta är det också väldigt svårt att hitta smärtlindrande mediciner som hjälper. 
Ville bara skriva det då det är många som rynkat på näsan när jag sagt att jag antagligen har Fibromyalgi då det setts som en "kärringsjukdom" och att det innan varit klassat som en reumatisk sjukdom har folk tyckt det varit konstigt när jag sagt att jag kan ha ont överallt och helt utan anledning och inte bara i exempelvis handlederna eller i nacken som endel säger att Fibromyalgi är.

Så det är så det ligger till nu. Förhoppningsvis får jag väl medicin mot Fibromyalgin snart också så jag kan börja leva igen. Vill ju gärna börja leta efter rätt medicin så snart som möjligt då det kan ta lång tid. 
 




Tidigare inlägg Nyare inlägg